Att ha blivit en sjalmamma

Innan Inez föddes (och var Ninjan, vårt så kallade arbetsnamn på henne) önskade jag mig en bärsjal. Min mamma bar min minsta lillasyster (som är femton år yngre än mig) i bärsjal och jag minns att jag testade det någon gång och jag tyckte att det var fantastiskt mysigt. Så jag ville så hemskt gärna bära mitt barn i sjal. Mamma hade luskat fram att trikåsjalar är enklare att knyta, så jag önskade mig en sådan och fick en samma dag Inez föddes av min svärmor. Däremot hade jag hört så mycket att det skulle vara svårt att knyta så jag väntade tills Inez var två veckor innan jag vågade mig på att titta på instruktions-dvd. Dumt, mycket dumt. Två veckor av potentiell sjalning som gått till spillo.

Nåväl. Jag fullkomligt förälskade mig i att sjala henne. Och hon somnade varenda gång! Så vi gosade på med sjalen. När hon var tre och en halv månad flög vi för första gången själva och sjalen var ovärderlig på tåg och flyg. Därefter hade hon en period när hon inte riktigt tyckte det var mysigt. Efter några veckors sjalpaus gick det bättre och jag gick med i en stor nationell bärsjalsgrupp på Facebook.

Nu har jag fått ännu mer kunskap om att bära barn ergonomiskt, köpt min första vävda sjal som klarar mer vikt och fler knyt. Jag älskar den! Inez älskar den. På fredag ska jag på bärträff och förhoppningsvis lära mig flera knyt och träffa nya sjalkompisar. Det ska bli superroligt!

Jag kan helt enkelt konstatera att jag har blivit en riktig sjalmamma, med ett stycke tillhörande sjalbebis. Jag längtar tills jag förhoppningsvis får bära ett till barn i sjal och tills jag kan gå runt med Inez på ryggen. Och efter fler sjalar förstås. Kan inte förstå hur jag någonsin ska kunna bli nöjd på sjalfronten, det finns SÅ mycket fint. 

Jag rekommenderar ALLA (som har fysiskt förutsättningar för det) att sjala sina barn. Den tryggheten och kärleken som kommer med sjal är ovärderlig. Även om du har ett äldre barn, eller inte fått barn än, prova någons sjal och upplev själv hur fantastiskt mysigt det är.

Alla fotografier i detta inlägg är tagna av min vän Madeleine Harrati. 

Gillar

Kommentarer