Att dela föräldraledigheten

Det här kanske kan uppfattas som lite kontroversiellt. Men jag är kontroversiell i vissa avseenden. Ibland gömmer jag det för att jag inte vill avskräcka folk (och det i sig är väl fel), men ibland vill jag uttrycka min åsikt precis så som den är och inte linda in den i bomull för att den ska mottas på ett behagligt sätt. Jag upprör stundtals folk med min ärlighet i exempelvis gruppsammanhang och det må så vara. Min blogg har väl egentligen funnits som ett slags skrivrum där jag bitvis vill underhålla mitt skrivande, men samtidigt utveckla det. I kombination med att lätta mitt stundtals kraftigt tankeöverlastade sinne.

Nåväl. Vad tänker jag vara kontroversiell om? Jo, föräldraledighet. Jag vet att många föräldrar gärna inte vill ha någon slags statlig inblandning i deras familjeaffärer och det kan jag förvisso hålla med om. MEN när det handlar om planering och uttag av föräldraledighet, denna ynnest som vi har i vårt förträfflig land, där tycker jag inte att föräldrar alltid tar rätt beslut. Med det menar jag att jag tycker inte att det varken politiskt eller rent utvecklingsmässigt för barn är bra att mamman oftast tar 70 procent eller mer av föräldraledigheten. Vi har tillsammans fått chansen att göra en ändring, att bryta de vanor som varit förankrade i våra familjekonstellationer under den tid som arbetsmarknaden varit öppen för alla. Vi har inte gjort den förändringen och då behövs det politisk inblandning.

Det finns flera skäl till detta. Dels som jag påpekade innan att barnet har rätt till båda sina föräldrar och för att skapa så pass bra förutsättningar för detta som möjligt behöver båda föräldrarna vara delaktig i omhändertagandet av barnet. Det går inte att skapa en relation av trygghet om man inte är med sitt barn. Punkt. Dels innebär det en hel del negativa aspekter på mammans karriär och i slutändan pension. Om man delar lika på ansvaret är båda borta från arbetsmarknaden lika länge, tappar lika mycket (eller lite) inkomst och i sinom tid pension.

Om det här är lika lätt att omsätta i verkligheten som i teorin? Nej. Det går kanske inte att uttala sig helt och fullt om detta innan man har barn. Däremot skulle jag vilja påstå att jag inte ändrat åsikt efter att jag fått Inez, utan snarare är mer bestämd. Men jag är mer ödmjuk och förstående inför varför det ser ut som det gör. Jag är så fullkomligt kär och överbetuttad i mitt barn att det gör kroppsligt ont att vara ifrån henne. Om jag hade varit egoistisk hade jag snott alla Magnus föräldradagar och varit hemma med Inez. Eller jag hade förresten aldrig gått tillbaka till ett jobb någonsin. Jag hade velat vara hemma med henne och upptäckt världen med henne. Tills hon tröttnade på mig. 

Verkligheten är en annan. Verkligheten säger att hon behöver sin pappa och att jag behöver jobba. Därför är jag stärkt i beslutet att avsluta min föräldraledighet tidigare för att Inez ska få vara med sin pappa. Även om jag gråter efter henne i hemlighet och aldrig någonsin vill vara i från henne mer än fem minuter. 

Gillar

Kommentarer

latli
latli,
För oss var det helt självklart att dela lika på föräldraledigheten och det har många tyckt varit konstigt! Men han behöver sin pappa precis som han behöver mig och dom klarar sig bra om dagarna!
Klart det känns i hjärtat varenda gång man går utanför dörren och vet att det är ett antal timmar innan man ses ens guldklimp igen men dom har det bra med pappan! ♡
nouw.com/latli
TheBjurnerShow
TheBjurnerShow,
Precis så. Också märkligt att folk höjer på ögonbrynen tycker jag, men det är väl gamla vanor som ger dessa konstiga spontana reaktioner.
Heja oss som delar! <3
nouw.com/thebjurnershow
latli
latli,
Verkligen hel knäppt!
nouw.com/latli