Att blicka framåt

​När livet kommer emellan, är det så den här bloggpausen ska sammanfattas som? All min lediga tid mellan jobb och sovstunder vill jag spendera med Inez. Stundtals vill jag duscha och kanske kolla igenom instagramflödet, men att ta mig tid för att dokumentera i ord vad som händer har hamnat mycket långt ner på prioriteringslistan. Och jag vet att det gör mig lite ledsen i efterhand. 

Jag har jobbat heltid i två månader nu. Jag har redan fått tillbaka min lilla arbetsskada som jag drog på mig för någon sommar sedan, en förslitningsskada i handleden. Än så länge lider jag i tysthet. Det och det faktum att jag är borta från Inez är det enda negativa med jobbet. I övrigt är jag fullkomligt överlycklig att få lyxen att ha ett jobb med härliga arbetskamrater, ett kreativt stimulerande jobb och en fast punkt i mitt liv som är mitt drömjobb. Det är få förunnat och jag försöker ständigt påminna mig själv om att jag ska vara tacksam över detta. 

Så, med massa jobb i bagaget, ännu mer bebispussar och bebisgos ska jag försöka göra mitt allra bästa att återuppta någon slags skrivande. Mest för min egen skull. Vet inte ens om det är någon som läser. NÅVÄL. 

Gillar

Kommentarer