ÅNGESTEN OCH KÄRLEKEN

Just nu är det väldigt mycket ångest inom mig. Att vara mamma till två små fina barn ger mig så mycket skuldkänslor. Skuldkänslor av att inte räcka till och för hur jag ibland känner inför mina två barn.

Jag vill klona mig, finnas där för båda. Vill bebismysa ostört med Ozzy, sitta ostört med honom i min famn och bara vara vi.

Det stora trotsiga, gapande och uppmärksamhetssökande barnet får mig att gå i bitar. En del som känner att jag klarar inte detta, blir en arg mamma och en annan bit som gråter för att jag inte hinner med henne och för att hon får ta min frustration.

Henne vill jag leka med, gosa, pyssla och hinna beundra hennes utveckling. Förundras över hur stor hon blivit över en natt, allt hon kan. 

Men tröttheten, ångesten och känslorna får mig orkeslös och likgiltig. Istället för att ta chansen när möjligheten ges står jag bara stil med ont i hjärtat och missar chansen till lek, gos eller bebismys.

Den där tröttheten gnager i mig, och trotts det förblir nätterna oftast sena innan jag kan komma till ro och somna. Gråten står och bränner bakom ögonlocken. Gråten för sorgen, känslorna, tröttheten och förtvivlan.

Så hur gör man för att finnas till för en mammig bebis och en trotsig och mammig tjej?! Allt jag vill är att ge dem all min kärlek och krama dem hårt så att det förstår, att de är mitt allt!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229