Sen satt jag där. Skrev och skrev och skrev. Lät varenda liten tanke växa. Komma till liv.

Efter att ha pratat med en vän halva kvällen och lite till, blev jag så sugen på att skriva av mig. Kanske för att jag - under hela torsdagen - kände mig otroligt rastlös samtidigt som klumpen i magen blev två gånger större. Allt jag egentligen ville var att gråta lite, men självklart kommer det inga tårar när det behövs.

Så istället passade jag på att flödesskriva. När man skriver ner det första som dyker upp i huvudet. Bara skriver och skriver utan att ändra. Något som vi alltid gjorde under skrivkursen i våras. En superbra övning när man har noll inspiration och behöver komma igång.

Tänkte därför att jag slänger in det här, som en liten fredagskrydda innan det större inlägget i eftermiddag. Ta meningarna med en nypa salt, detta är mest anteckningar!



Människor kommer alltid komma och gå. Vissa kommer svika, någon kommer du svika och sen står vi alla där, tomma. Tomt, tomt, tomt. Utan någonting. Det spelar ingen roll vad man gör med livet, alltid finns det någon man retar upp lite sådär. Ibland utan att ens veta om det själv. Där sitter Åke 80 år och stör sig på din nya profilbild. Jahopp. Och så var det med det.



Om jag skulle vara din skulle det betyda att det var vi. Du och jag och vi. Tillsammans. Som ett enda stort pulserande hjärta. Ja kanske så. Eller inte så. För att det är ju inte vi. Jag vill inte att det ska vara vi. Eller?

---

Ni vet när man var liten och gick på disco? Åt för mycket popcorn och ville dansa med den söta killen? När kvällen kändes magisk och allt man ville var att stanna en liten stund till. Är det inte så det är nu också? Vi är vuxna människor som lever för utekvällar och vägrar gå hem klockan tre när allt stänger. Och den söta killen, han är också där. Men han försvinner bort bland vimlet. Förblir just en söt kille som du ville dansa med.



Du sa att jag var en sån som känner hopp och lycka för livet. Att jag är en glad människa. Kanske är det just det jag är. En glad människa. Ser hellre lyckan i enkelheten och oroar mig inte alltför mycket. Du ville att jag skulle lära dig, lära dig hur man gör. Hur man är lycklig eller kanske hur man tillåter sig själv att vara lycklig. Men sanningen är att jag har inget recept. Ingen hemlig ingrediens. Jag bara gör och hoppas på det bästa, tror jag.

---

Du ville dansa med mig, till Oskar Linnros. Kanske var det där och då jag blev kvälls-kär. Från och med du och från balkongen. Till Linnros en onsdagskväll i November.



Ändå så går man ut med alldeles för tunna kläder i en alldeles för kall vinter. Att man aldrig i livet ska lära sig. Som att fortfarande vara femton och lite naiv. Jag är nog fortfarande väldigt naiv. Tror alltid det bästa om allt och alla. Blev häromdagen lurad på biljetter, så kan det gå om man är naiv livet ut som jag.


Gillar

Kommentarer

SimonAndersson
,
Vill man gråta såska man gråta nouw.com/simonandersson
Tessjohans
,
Ja det tycker jag med! 😊nouw.com/tessjohans
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229