Hörrni! Tänker att vi ska kasta in en ny grej här på bloggen. Man går ju runt och tänker så mycket hela tiden. Dagar in och dagar ut. Tusentals tankar flyger förbi. Jag tror inte att det finns något stopp.

Och hur mycket av det vi tänker säger vi? Kanske inte så mycket egentligen?

Låt mig därför presentera "Veckotankar". Sådant som swishar förbi och inte blir sagt.



⭐︎ Ikväll gick jag till Hemköp. Handlade tacotillbehör. Svängde förbi naturgodiset och tänkte "nej nu får det bli". Det fick bli. Bli naturgodis. Man kan och borde ha fredagsmys varenda fredag, även om man inte lever det där drömmiga sambolivet. För let’s face it, man klarar sig ganska så megabra på egenhand. Man sträckkollar serier, sjunger i duschen och skrattar åt sina egna skämt. Ibland tänder man alla ljus i lägenheten, handlar tacos och naturgodis. Och just i den stunden, ja då kan livet faktiskt inte bli så mycket bättre.


⭐︎ Frysa för att vara snygg. Ni vet när man var yngre, då dragkedjan skulle vara neddragen på en vidöppen jacka. Helst utan vantar och mössa och absolut inte termobyxor. För då var man ju inte cool? Då såg man ju ut som en tönt. Så istället gick man där. Frös på skolgården. Huttrade. Vägrade stänga den där jackan. Fast vad gjorde det när man såg lite extra tonårscool ut?

Kanske blir det lite komiskt när man - nu - fem år senare diskuterar termobrallor en tisdagkväll. Insett att de frusna snygg-dagarna är över. Att man hellre vandrar omkring likt en uppstoppad michelingubbe.

Vi har nog blivit gamla. Äldre och klokare och varmare. Tänk att vi också blev såna till slut.



⭐︎ Här går jag och ler. Din tid kommer sa Håkan. Klingade i mina öron. Jag var så glad att jag ville hoppa gatan fram. Le som en dåre. Kanske skrika lite, av lycka förstås. Det här så här det känns. Lycka. Att vara glad och le för ingenting på en öde gata klockan åtta på morgonen. Men får man göra så? Kan man skriva om ren lycka utan att det blir klyschigt? Nä, jag tror inte det.


⭐︎ Visst är det konstigt hur jul efter jul kan te sig så olika? De senaste åren har jag mist julkänslan. Noll. Puts väck. Simsalabim och så. Men i år. Julen 2018. Det är nu jag känner den som en bomb rakt in i hjärtat. Jag känner den i musiken. I granen på stora torg. I främmande människors blickar. I barnen på bussen. I allt.

Jag tror jag har hittat den igen. Julkänslan. Och fy vad jädrans fint det känns.


Gillar

Kommentarer

johannastromqvist
,
Åh så otroligt härligt inlägg, ser så mycket fram emot fler sådana här inlägg vännen! <3 Kramisnouw.com/johannastromqvist
Tessjohans
,
Åh men tack! Så himla kul att höra fina du! Kram <3nouw.com/tessjohans
elinstenvall
,
Instämmer med dom andra - väldigt fint & härlgt inlägg❤️ Dom ska bli roliga att läsa!nouw.com/elinstenvall
Tessjohans
,
Åh tack så mycket, verkligen superkul att höra! Kram <3nouw.com/tessjohans
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229