Det är kväll. Jag ligger barnsligt lycklig i sängen. 8,7 kilometer!! Mina ben har tagit mig 8,7 kilometer utan att stanna. Extas, det är vad jag är i. Utan Victor hade det inte gått. Han var den som gjorde att vi tog oss runt. Förbi nissan, förbi vattenfallet och över bron.

Alldeles intill vattnet satt en familj och kvällsgrillade. "Bra kämpat!" skrek pappan, gjorde tummen upp medan vi sprang förbi. VI nickade och tackade i farten. Ostoppbara. Denna frihetskänsla går nog inte att slå ändå.



Sen hamnade jag här igen. Hos mamma och pappa. Ska inte sticka under stolen med att det är mysigt att få spendera tid tillsammans. Vi sitter ute varje kväll, diskuterar alltifrån Asap Rocky till sommar i p1 och framtidsplaner. En kolossal blandning av intryck och historier.



Lever även på vattenmelon numera. Finns nog inget bättre, faktiskt. Speciellt när det är över trettio grader och man vistas utomhus. En saftig räddare i nöden.

Nu peppar vi tio sista timmar. Sen hamnar jag i semesterstolen igen. Inte helt fel hörrni.


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229