Låt oss ta en titt tillbaka i tiden. Till den tiden för ganska exakt ett år sen. Valde retorik som individuellt val tredje året på gymnasiet. Något som för mig var otroligt skrämmande med ändå utvecklande. Att stå framför en grupp och prata gjorde/gör mig fortfarande både knäsvag och röd. Inget jag föredrar men gärna vill utvecklas inom. Nog om det. I vilket fall, det jag gillade mest med denna kursen var väl att forma talen med mina meningar. Att krydda den med lite mera mig. Sen blev väl framförandet inget som man kunde skryta om. Tänkte därför att jag drar er tillbaka till ett av mina första tal. Uppgiften var att skriva ett hyllningstal varpå jag valde kärlek. Ta den med en nypa salt, inget av det bästa men ändå något.


Ris och ros, orättvis och rättvis, lycka och nedstämdhet, allt på en och samma gång. En dag kommer ditt hjärta bli krossat till mer än tusen bitar medan du en annan dag kommer sväva på moln. Dina känslor åker runt i en lång berg- och dalbana bestående av upp- och nedgångar.

När du som minst anar det dyker den upp som ett brev på posten skickat av en ängel. Du lättar på fötterna, ler som en dåre medan omgivningen blir suddig. Fjärilar bosätter sig inom dig och du utstrålar lycka.

Du präglas av denna känsla som får dig att koppla ner allt inom dig förutom ditt klappande hjärta. Dina ben förvandlas till spaghetti och din röst till något oförstående väsen.

Du hungrar mer och mer efter denna känsla som ängeln givet dig. Känslan är som en sommaräng men samtidigt som mörkret under din säng. Någonting händer inom dig, något gör dig till en bättre person, något får dig att längta underbart mycket efter någon.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229