Minns så tydligt en dag på dagis. Jag hade ett litet anteckningsblock med en humla på. Grönt med rutor i form av en rubbad cirkel. Hade alltid den med mig. Vart jag än gick. Inga undantag. Varsamt låg den där i väskan, väntade på att få skrivas i.

Jag var kär i en kille. Han som alltid byggde kojor av stolar och använde filtar som tak. Han som ville falla fritt bland brännässlorna, fast man inte fick. Han som var min kompanjon under varje lek.

Så kom en dag, där på dagis. Jag lämnar lekstunden och tassar iväg till ytterkläderna. Till min hylla, till min väska. Kastar blickar omkring mig, försäkrar att ingen ser. För inget fick se. Det här var min hemlis. Den absolut ingen fick veta. Inte ens mamma, inte denna gången. Försiktigt stoppar jag ner handen i väskan och häver upp humleblocket. Ritar tre krokiga hjärtan med blyerts. För det var exakt så det kändes.

Och kanske är det så man gör än idag, sjutton år senare. Tar bussen hem för att rita krokiga hjärtan i dagboken. För att något i livet har visat sig vara minst lika bra. Då spelar det ingen roll om man är fyra eller snart tjugoett. Vad man känner är alltid lika starkt. Som tre krokiga hjärtan av blyerts.


Gillar

Kommentarer

linndossing
,
Du skriver verkligen SÅ fint! Åh <3nouw.com/linndossing
Tessjohans
,
Åh men tack, blir superglad! <3nouw.com/tessjohans
Ida
,
Tessjohans
,
Åh tack så mycket! ❤️nouw.com/tessjohans
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229