Det har gått lite mer än ett år sedan jag startade min lilla hörna i bloggens värld. Mitt alldeles egna krypin. Ett plats där jag får dela med mig av mina erfarenheter, tankar och åsikter. Under tidens gång har jag lärt mig så otroligt mycket. Både om mig själv och andra. Jag som människa har växt en hel del.

Det är ganska otroligt hur det kan bli så. Att ett helt community kan få en att känna såhär. Det om något är så himla fantastiskt!

Om det inte vore för bloggen hade jag aldrig:



Vågat öppna och prata om känslor.

Jag har och kommer alltid vara en människa som har nära till mina känslor. Det är så jag är gjord. När jag är ledsen gråter jag, när jag är glad sprudlar jag och när jag är orolig tystnar jag. Jag lever efter känsla vilket ofta lyser igenom. Både i bloggen och i livet.

Känslor är något jag pratar om otroligt mycket med mina vänner. Älskar djupa samtal där man stöttar och lyfter varandra. Så länge jag har det i livet är jag lyckligt lottad. Det här är något jag vill tillföra i bloggvärlden också. Jag vill att det ska vara en öppen men säker plats. Att man faktiskt lyfter varandra och vågar prata om sådant som är jobbigt. Att berätta när det känns extra tufft.

Vi lever tillsammans på en och samma planet. Tycker vi ska våga visa vad vi känner när vi känner det. Utan känslor hade vi alla gått runt likt stela robotar.



Visat mina texter.

Ni ska veta hur många gånger jag läst igenom mina texter och känt mig dum. Undrat vem jag tror jag är. Jag är ju ingen som skriver? Bankar ihop lite ord här och där, men till vad? Visst att jag älskar att skriva, men jag är ju ingen poet. Jag kan ju inte dela med mig?

Man lämnar trots allt ut en stor del av sig själv. Mina texter är en bit av mitt hjärta. Att ni behandlat det så fint och gett underbar respons, det är jag otroligt tacksam över. Det ska ni veta! Utan er och bloggen hade jag aldrig i mitt liv vågat dela mig med.




Börjat fotografera igen.

När jag var yngre fotograferade jag en hel del. Så fort jag hade en ledig dag begav jag mig ut med kameran i högsta hugg. Jag var en mycket flitig hobbyfotograf. Sökte efter motiv och platser. Den delen dog när jag kom upp i ålder. Livet kom emellan och jag liksom glömde bort det roliga med att fota.

Inte förrän nu i somras - när jag väl bestämde mig för att verkligen ta tag i bloggen på riktigt - började jag ta upp intresset igen. För mig blir ett blogginlägg så mer levande om man slänger in ett par bilder också. Som att krydda lite extra, pricken över i:et eller grädden på moset.

Tack vare bloggen har jag tagit mig dit igen. Till mitt intresse för bilder. Något som jag längtar till och är min fina stund på dagen.

Gillar

Kommentarer

artibus
,
Men wow vilket otroligt bra inlägg, blogg är verkligen nått speciellt!♥️nouw.com/artibus
Tessjohans
,
Åh tack så mycket! Verkligen, det ger så mycket samtidigt som man får chansen att vara så kreativ! ❤️nouw.com/tessjohans
megkaup
,
så himla fint! älskar också "community"-känslan som bloggandet medför, alla är verkligen så peppiga (well majoriteten i alla fall) och som du säger får man utlopp för sin kreativitet med fotandet. heja dig! 😊nouw.com/megkaup
Tessjohans
,
Åh tack! Håller med till hundra, känns som att alla stöttar och hejar på varandra, så otroligt fin känsla! <3 kram!nouw.com/tessjohans
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229