Det står still. Ingenting snurrar längre. Hjulet har stannat någonstans. Halvvägs. Innan våren blir till sommar. Sekunder ifrån hjärtats dubbelvolt. Mitt i en Kent-låt.

Här står jag och väntar på en morgondag som inte tycks komma. Redo att vilja känna. Redo att våga. Men allt stannar liksom där. Precis i svängen, innan man inser det man inte vill inse. Flyr. Intalar sig att hjärnan är den som bestämmer över dessa 170 centimeter till kropp.

Men allt känns nu. Det går inte att springa längre. Hundratusen mil senare. Blir trött. Vilar för att möta det som kom ikapp. Plötsligt blir våren till sommar, hjärtat slår sitt slag och kent-låten spelar sin sista refräng.


Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229