Låt oss prata rädslor. Det som skrämmer en allra mest. Saker man kan drömma om och vakna upp i ren panik. Det som kan få en att andas så häftigt att man nästintill tappar all kraft.

I vissa fall kan ju rädslor vara bra då de får en att utvecklas. Vi lär oss av allt i livet och likaså av just rädslor. Tror det kan vara viktigt att prata om vad vi tycker är läskigt för att göra det mindre läskigt. Att bli mer okej och acceptera våra rädslor men inte låta dem ta över.

Jag har listat mina tre största rädslor. Det som jag finner läskigast med livet just nu.



Döden

Jag skulle kanske inte säga att jag är rädd för döden i sig utan mer tiden dit. Att det känns som att allt går så svindlande fort och man själv inte riktigt hänger med. I tjugo år har jag funnits här på jorden. Det är absolut ingenting jämfört med det långa loppet (om vi säger att man dör av ålder). Jag har betydligt mer än halva livet på mig.

Ändå kan känslan krypa sig på ibland. Att det liksom finns en slutdestination och att man bara har en kort stund här. Därför är det så jädrans viktigt att man tar tillvara på tiden och verkligen göra det man älskar. Det är så otroligt viktigt.



Att vara kvar på samma punkt hela livet.

På något sätt är jag så rädd att man om tio år kommer befinna sig på samma plats i livet som nu. Att man har samma jobb, går runt på samma gator och tar samma beslut. Som att hamna i ett mönster man aldrig tar sig ur.

Som person är jag väldigt driven, nyfiken och vill lära mig hela tiden. Jag kastar mig ofta in i nya projekt och idéer samtidigt som jag har massa andra bollar i luften. Gillar liv och rörelse lite för mycket. Så innerst inne vet jag att det inte kommer bli på det viset ändå. Jag kommer ha mitt drömjobb och leva precis så jag vill. Annars vore det inte likt mig.

Därför förstår jag inte riktigt varför jag känner en sådan rädsla inför det här. Kanske är det så mycket man vill att man är rädd för att misslyckas? Känner ni igen er i denna rädsla?



Förlora någon som står mig nära

En av mina värsta mardrömmar någonsin. Man kan ju förlora någon på olika sätt. En relation kan ta slut av olika skäl och sedan återkommer vi till det här med livets slut. Att förlora någon i en sjukdom, olycka eller ålder.

Det här med hjärtesorg efter ett breakup och känslan av att man går under, bara det är en hemsk känsla. Då måste det vara tusen gånger värre när det händer "på riktigt". När min mormor och farfar gick bort var jag i treårs-åldern. Det är ju inget jag minns. Därför kan jag inte ens föreställa mig hur känns att förlora någon.

Vi har bara varandra till låns. Ingen kommer leva för evigt. Så ta hand om er och varandra. Uppskatta nu och inte sen.


Har ni något ni finner extra läskigt här i livet?


Gillar

Kommentarer

elinoreriksson
,
Att stanna kvar på samma punkt är någonting som skrämmer mig! Att jag aldrig kommer blir mer än det jag är idag. Rädslan är nog så stor då det är på mig ansvaret ligger. Att ta steg frammåt. Många gånger känner jag att jag inte GÖR något åt att komma framåt. Ugh!nouw.com/elinoreriksson
Tessjohans
,
Riktigt skönt att höra att man inte är ensam om den punkten! Tror det ligger något i det du säger, att allt ansvar ligger på en själv. Det är bara en själv som faktiskt kan se till att man rör sig framåt! Egentligen borde man göra något litet varje dag som i längden tar en framåt. Kan ju vara allt från att möblera om till att spara till en resa. Bara så man känner att man är på väg någonstans! Hoppas du har haft en fin kväll, kram! <3nouw.com/tessjohans
megkaup
,
Sista punkten är nog min största rädsla här i livet. Döden är ju oundviklig, och att fastna vid samma punkt i livet kan man ju ändå påverka, men att någon nära går bort.... det kan ju komma från ingenstans, och det är ju det som är det mest skrämmande! Usch. KRAM!nouw.com/megkaup
Tessjohans
,
Åh ja håller verkligen med dig! Kan komma när man som minst anar det, därför gäller det verkligen att man tar tillvara på tiden! Sånt är verkligen så hemskt.. Kram <3nouw.com/tessjohans
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229