Låg och tyckte synd om mig själv hela natten, försökte snyfta, något som nu i efterhand känns patetiskt. Varenda gång jag lyckas dra på mig virus och ligger där, kallsvettas om natten, det är då jag blir ynklig och svag. Under de timmarna spelar inget annat roll, bara jag och min feber. Drar liksom på mig offerkoftan direkt. Hur och varför blir det så egentligen?

Spenderade någon timme på vårdcentralen idag. Vände bort blicken när det vankades blodprov och gapade stort när den söte läkaren skulle trycka in en tops i min hals. Visade sig att jag har halsfluss och att antibiotika ska ätas i tio dagar. Jag som har noll tålamod och blir smått galen av att vara hemma en hel dag. Hemmet blir ett fängelse, fast med goda smoothies för att få den där vitaminboosten.



Annars leker livet som man ju säger. Jag springer omkring på jobb, träffar vänner och allt det där som en ung kvinna egentligen gör. Samtidigt balanserar oron inför antagningen på en skör lina som ibland suddas ut. Vill inte tänka på det, men ändå tänka på det. Drömmer och längtar, om man nu får göra så innan man ens vet.


Gillar

Kommentarer

johannastromqvist
,
Fina hjärtat, håller tummarna för att du kryar på dig snabbt! <3nouw.com/johannastromqvist
Tessjohans
,
Tack så mycket fina du! Har redan hunnit bli lite bättre som tur är! <3nouw.com/tessjohans
Cezia
,
Fyy haft det någon gång, det är absolut inte kul.. krya ❤️nouw.com/cezia
Tessjohans
,
Håller verkligen med, inget att leka med.. Tack fina du! ❤️nouw.com/tessjohans
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229