Det var så svårt, så svårt att slita blicken från hennes vackra ansikte. Hon låg bredvid honom och andades djupt. Med hennes lockiga hår och långa ögonfransar som bidrog till att hon såg så otroligt fin ut, även när hon sov. Att hon kunde vakna vilken minut som helst var inget han brydde sig om. Han lutade sig försiktigt fram och gav henne en mjuk puss på pannan samtidigt som han smekte hennes kind.

Den lycka hon gav honom var som att slänga sig ner i ett hav av blommor. Hon var en pusselbit som gjorde honom hel och utan denna pusselbit skulle ingenting kännas komplett. Precis så var det. En flod av lycka svämmande över honom för varje gång han hörde hennes skratt. Han visste vad hon kände och hon visste vad han kände, det var det som gjorde dem så oslagbara.

Hon var speciell och konstig, konstig på ett alldeles underbart sätt och kreativ förstås. Det var något som var svårt att undgå. Hela hennes rum var fyllt av tavlor hon målat genom åren, det var något förtrollat över dem. Man kunde knappt se väggens ursprungliga färg på grund av dessa verk. Det var rörigt, men rörigt på ett fint sätt.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229