När jag skriver, hamnar jag i en annan värld, bara jag och orden. Mina uttryck tar form och blir till något mer. Mina känslor som vill kännas, som vill leva. Allt får inte plats inom mig, vill bara ut ut ut. Klyschigt kan tyckas, många förstår, ingen förstår.

Ibland känns det som om varenda bokstav betyder mer än guld och att varje ord bär på en innebörd. Att allt borde berättas och oskrivna meningar måste få väckas till liv, annars kidnappas känslan och kommer aldrig mer tillbaka. Krokiga bokstäver i en tioårings dagbok växte upp, blev till så mycket mer. Känslorna är lika starka men ändå hundra gånger större.

Om det fanns en värld där man inte fick skriva, då skulle jag hoppa, för alla tankar får inte plats inombords längre.


Gillar

Kommentarer

okergul
,
Tessjohans
,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229