Jag tror vi alla har en del vi är rädda för. Stort som litet. Rädslor som kan uppfattas löjliga men som liksom ändå finns där i bakgrunden. Jag har samlat ihop fem av mina rädslor som kryper fram ibland. Sådant som inte alltid dyker upp men som ändå kan komma fram, lite sådär löjligt ibland.



Motorvägen

Kan inte riktigt säga varför, men det är något med motorvägen som får mig att vara på min vakt. Har hört så många historier om folk som kört in i mitten eller i en annan bil och inte överlevt.

Kanske har det lite med att göra att jag blev instängd av lastbilar på vägen ifrån infarten och nästan fick stanna. Runt fem lastbilar som antingen inte såg mig eller som vägrade släppa in mig på vägen. Så där körde jag i ca 10-20km/h, en livrädd sjuttonåring med pappa bredvid. Till slut fanns en lucka och vi lyckades få upp farten för att klämma oss in som tur var. Men oj så rädd jag var!



”Monstret under sängen”

Visst, det finns inga monster. Det vet jag ju. Men med monster menar jag mer en människa eller främling.

När jag var runt sju fick jag höra en historia av en kompis, som har fastnat någonstans i huvudet. Något om en tjej som var ensam hemma. När hon krupit ner i sängen ser hon i spegeln (som finns mittemot) att en man ligger under hennes säng. Tänker bara paniken och rädslan man måste känna i det ögonblicket.

Lite liknande hörde jag i en av P3:s dokumentärer, minns inte helt men det var en man som tog sig in igenom fönster till kvinnors lägenheter? Något han hade gjort hos ett flertal kvinnor. Minns inte vilket avsnitt det var, men om någon undrar så kan jag säkert leta upp det! Helt sjukt i vilket fall.



Universum

Universum, jättestort utan ett slut. Bara tanken på att det är oändligt får mig att tappa taget. Kan verkligen inte föreställa mig att det finns något som aldrig tar slut. På ett sätt är det otroligt häftigt och vackert. Verkligen som att någon suttit och hittat på allt ihop, slängt in lite planeter och stjärnor här och där. För visst är det något förtrollande med att se en stjärnklar himmel?

Rädd med en viss förtjusning kanske man kan kalla det? Eller vad säger ni?



El-uttag

En gång när jag var liten så skulle jag tända en lampa. Sladden till lampan var halvt avbiten (troligen pga våra marsvin) vilket jag inte tänkte på. När jag väl ska sätta in sladden i uttaget får jag en liten stöt. Precis en sån man kan får från ett laddat häststängsel. Blev så rädd att tårar började rinna längs min kind.

Ända sen dess har jag blivit lite nojig när jag ibland ska koppla något till ett eluttag. Mest när jag måste hålla i en förlängningssladd med flera uttag och samtidigt trycka in en ny sladd. Känns som att den när som helst kan leda strömmen in i mig.



Sjukdomar

Detta är inget jag går runt och tänker på hela tiden. Men det dyker upp ibland när man läser eller hör något. Speciellt när det handlar om cancer. En sjukdom som tar så otroligt mycket liv och en del av livet som är bland det mest orättvisa som finns. Min mormor gick bort i cancer och min farmor har överlevt cancer. En sjukdom som bara inte drabbar den utsatta utan så många fler.

Det gör så ont i mig. Ingen förtjänar att bli sjuk i cancer, verkligen ingen alls. Tillsammans är vi starka och ska övervinna detta.



Finns det något som skrämmer er?


Gillar

Kommentarer

ineees
,
Vilka vackra bilder och intressant inlägg<3 nouw.com/ineees
Tessjohans
,
Åh tack fina du!<3nouw.com/tessjohans
sihamklingofstrom
,
fint inlägg! åh alltså jag är livrädd för mörka skogar och havet på natten, tycker det känns så kusligt haha <3nouw.com/sihamklingofstrom
Tessjohans
,
Åh tack så mycket! Fy, håller med dig haha!<3 Speciellt med mörka skogar, hatar speciellt när man ibland fått mardrömmar om sånt! nouw.com/tessjohans
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229