Jag var sjutton när jag gjorde en spellista fylld av Belle & Sebastian. Hopplöst tonårskär och bekymrad över min finniga panna. Dagarna gick ut på att skratta på mattelektioner och undra över livet. Och problem var inte bara problem, det var undergångar. Någon grät på en fest, en annan slängde vodka på nylagd asfalt och en tredje fick sin första kyss av propellertungan.

Det här är alltså livet tänkte jag. Ett melodrama där allt spelar roll i tusen år framåt.

Men så växte man upp. Blev en sån som handlar mat till sig själv och inser att det blir som det blir. Ibland glömmer man stänga gylfen och andra gånger bjuder man på den allsång som äger rum i bilen, framför ett rödljus. Kanske kan vi klyschigt nog kalla det årens charm och klumpighet. I slutet lära oss att inte allt behöver vara liv och död.


Gillar

Kommentarer

silverhimmel
,
Men åh! Så fantastiskt du skriver, detta gick rakt in i mig<3nouw.com/silverhimmel
Tessjohans
,
Åh men tusen tack! Värmer så mycket att få höra <3nouw.com/tessjohans
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229