Jag ligger och drar mig i sängen, i ljuset som gläntar in genom tunna gardiner. Studerar den mjuka färgen som reflekteras av morgonsolen. Den som varsamt nuddar väggen, hyllan och centimetrar av en brun byrå. Hur den snart når delar av min kropp. Huden som blir gyllenbrun.



Det finns ingen garanti i det här. Att få finnas i ett morgonljus, låta fingrarna fånga de små dammkornen, som yr omkring. Inte nu. Inte heller i morgondagen.



Ändå trodde jag på odödligheten. Varenda gång jag blev arg och svor alla fula ord en åttaåring kunde komma på. Vid varje tillfälle du hoppade från klipporna i Grötvik. I fartblindheten på en motorväg. Under grälet på en parkering.

I vissa stunder finns en påtaglighet. I vad man väljer, vad man gör och vad man vill. Då insikten om att ingenting är självklart sipprar in. Påminner en. Det finns ingen garanti. Inte ens för stunden i morgonljuset.


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229