Satt och tok-log, nästan som ett litet barn på Liseberg. Ville skrika av lycka. Så glad var jag. Kanske är det löjligt hur galet glad man kan bli över något smått.

I November (någon vecka efter flytten till lägenheten) åt jag en avokado och sparade kärnan. Ville så gärna plantera mitt egna lilla träd. Minns ni det?



Hade inga tandpetare så ringde på min granne Viktor som inte var hemma. Fick till slut lösa det med två särade hårnålar. Kanske blev det om något mer stabilt? I alla fall sattes den här gobiten i vatten alldeles intill fönstret.



Tiden gick och jag bytte vatten cirka en gång i veckan. Lyfte upp den ibland och studerade noggrant. Efter en tag hade den ju faktiskt gjort sig en liten spricka undertill. Men ju mer tiden gick tappade jag hoppet, det var liksom inget som hände med den sen. Bara samma gamla spricka.



Men så idag, efter ett samtal med mamma, upptäckte jag det här! Ser ni?? Den lille rackarn har på något sätt trollat fram en liten rot. Hur otroligt häftigt är inte det här? Att jag Tess - som har ihjäl växter - har lyckats med detta? Det måste ju beskrivas likt ett mirakel.



Så den lille rackarn kämpar på där borta i fönstret. Överlever och växer till sig. På väg att bli stor och stark. Det fortsätter att bli en spännande resa att följa.

Kanske har jag i alla fall ett litet grönt finger. Typ längst ut i lillfingret, det kanske är där magin sitter.


Gillar

Kommentarer

celinelundqvists
,
Tessjohans
,
Ja verkligen!! <3nouw.com/tessjohans
SimonAndersson
,
Tessjohans
,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229