Det är svårt att ta sig fram genom tonårs-djungeln. Laddningen inför en så enkel fråga som bh-köp. Den pinsamma undran om en binda eller tampong. Ångesten som hela tiden vilar över finniga pannor och hur man "ska" se ut.

För ganska längesen nu, delade jag en text om hur jag slängde ur mig bh-frågan. Detta enkla plagg som är otroligt laddat. Kompisar köpte i smyg och tvättade för hand, gömde allra längst in i garderoben. För bh:n var ju något stort och alldeles pinsamt. Något man skulle dölja precis som en tampong i skolväskan. Vi måste börja ladda ur ämnen som mens, p-piller, underkläder och så mycket mer.



Meloner. Brön. Nunga-nungas. Vad man än väljer att kalla dessa besläktade fettklumpar på kvinnokroppen.

För sisådär sju, åtta år sedan, gick jag runt och dagdrömde. Hade en otrolig undran kring hur mina bröst en dag skulle se ut. En barnsligt stor längtan, att knappt kunna bärga sig. Kunde se mig själv strosa omkring bland Lindex djungel av bh:ar och modeller. Att jag inom en snar framtid kunde fylla provrummet med rosa spets och mönstrade tyger, var overkligt.

Jag och mamma sitter i bilen efter en dansträning. Jag hade tänkt på det länge nu, nästan alldeles för länge. Idag skulle det ske, jag skulle fråga mamma om min allra första bh. Frågan är bara hur jag skulle våga, det kändes nästan förbjudet att ens nämna det. Kom igen, tre snabba andetag och sen är det över, tänkte jag. Du behöver bara räkna till tre. Okej, okej, nu kör vi. Andetag in, andetag ut. Naturligtvis börjar mamma undra om dansträningen. Inte nu, inte nu tänkte jag.


"Hur gick det? Är du redo för tävlingen på lördag? Vad heter hon som dansar med han nu igen?"

"Jo, ja, jo" blir mina korta och stressade svar.

Jag var ju redo. Orden fanns ju på tungan, de skulle bara släppas ut i det fria. Vi börjar om igen. Det här kommer gå galant. Andetag in, andetag ut och så ett-två-tre.

"Mamma kan vi åka och köpa en bh till mig?" jag andas häftigt efter ha pressat ut meningen på mindre än en sekund.

"Men självklart, det kan vi fixa" svarar hon innan samtalet glider vidare till dansen igen.

Så det hände precis. Nickar smått för mig själv och tänker grymt. Jag Tess Johansson kommer bli med bh. Trots att mina halvbakade knoppar till bröst knappt fanns där. Men vad gjorde det när något större väntade.



Gillar

Kommentarer

emmalindblom
,
Kände också att det var ett jobbigt moment. Min mamma är otroligt accepterande och hade pratat om det ett bra tag men det var svårt att känna sig självsäker när samhället och kompisarna gav än press och osäkerhet i ämnet.nouw.com/emmalindblom
Emma Engström
,
Vilket fantastiskt inlägg verkligen, tycker du beskriver det så himla bra och minns själv vad ångestladdat detta var speciellt när man var yngre! KRAMnouw.com/emmaengstrom
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229