Av alla stunder i livet, tror jag att det viktigaste jag har lärt mig är att våga. Att strunta i vad folk säger, om magen är livrädd eller hur liten chansen är att lyckas. Jag vill tro att ”kan man så vill man”, något som har visat sig vara in i kaklet rätt varenda gång.

Jag har kastat mig in i grejer som visat sig vara både katastrofala och underbara. Jag har gråtit i timmar på telefon när livet känts hopplöst. Jag har rest mig efter att ha skrikit ”aldrig mer igen”.



Med tiden har jag insett att livet inte är så farligt. Det är okej att göra fel. Framförallt att göra bort sig. Byta riktning. Snubbla tusen gånger om. Man är inte mer än människa, kommer aldrig bli mer än människa. Ingen ska behöva bestämma sig för en väg i livet. Ta hellre omvägar. Trappor. Ett extra varv. Allt som känns rätt där och då.

Jag har varit förvirrad. En dag velat leva livet i Göteborg, för att en annan dag bli skådis och bo i huvudstaden. Undrande blickar, folk som ”visste” mitt bästa och många suck när jag balanserade mig fram. När jag gjorde allt jag ville. Sa vartenda ord som kom ur hjärtat. För att jag – helt enkelt – fungerar så. Jag är hon som gör, utan att tänka en extra gång. Litar på att allt blir bra i slutändan. På något vis. Som det faktiskt blir, bra alltså.

Och om jag inte hade fått vara jag, om jag inte hade fått testa mig fram, då hade livet inte varit värt att leva.



Jag vill att du som läser det här slutar ta åt dig. Strunta i vad folk säger om dig och dina val. Om det är omöjligt eller för svårt. Ingenting är omöjligt förrän det är bevisat. Du måste våga chansa på att det går. På allt som du tror på. För det gör det. Om inte på första försöket, så på andra, tredje eller fjärde. Det är vi som vågar som faktiskt vinner, som aldrig kommer ångra att vi inte gjorde vad hjärtat ville.

Om jag kan, så kan du. När det blir läskigt håller vi varandras händer. Deal?



Gillar

Kommentarer

För någon vecka sedan slängde jag ju ut en frågelåda.

Och nu är det dags för er att ta del av svaren!

Let's go!



Vad är dina största drömmar i livet?

När det kommer till drömmar inom karriär och upplevelser, skulle det definitivt vara att få ge ut en bok. Också att få jobba med något jag verkligen brinner för. Livet ska - i min mening - vara kul. Vi ska alltså inte gå runt och vänta på bättre tider, nöja oss med halv-tråkiga jobb eller vantrivas. Det är nu vi lever och har chansen till att göra allt det där vi drömmer om.

Om vi kastar oss vidare till mina största drömmar inom familj och relationer, skulle det vara att få leva ihop med någon som fattar varenda liten del av en. Ett förhållande där man lyfter varandra, vågar ge utrymme för varandras drömmar och kunna vara barnsligt knasiga ihop. Och när man väl är med den personen - skaffa barn och hus ihop, när det känns rätt.

Allt handlar liksom om att det ska kännas rätt i magen.


Vem är din största förebild, om du har någon?

Åh tycker den här frågan är så oerhört svår på något vis haha! Finns så många människor där ute som jag inspireras av. Inom min familj skulle det utan tvekan vara mamma och faster Pia. Två starka kvinnor som bara kör, satsar och någonstans bara vågar. Ett ingenting-är-omöjligt-tänk. Det är så fint att se och det smittar av sig.

Två andra fantastiska kvinnor som jag ser upp till är Nicole Falciani och Flora Wiström. Dels för bådas sätt att skriva på, men också för hur fantastiskt härliga personer de verkar vara.


Har du några fobier?

Har en liten fobi för spindlar, speciellt om de kryper iväg fort och man inte vet vart de tar vägen. Det är läskigt!! Annars (som jag nämnt tidigare) blöta badrumsgolv med hårstrån och tåludd. Vill fly och tippar på tå för att undvika detta i badhus. Om det nu räknas som en fobi haha.

Har ni några fobier?



Vilka är dina favoritprofiler på sociala medier?

Mina topp tre profiler på instagram just nu är:

Hanapee

Så himla härlig människa! Älskar hennes storys.

fiaanderberg

Också en så go, ärlig och fin människa.

Jennysfreed

En så positiv och kanon tjej!

Kika in på deras profiler! För mig har instagram blivit en plattform där jag följer människor jag mår bra av och som vågar vara sig själva. Personer som inspirerar. I mina yngre dagar, främst under gymnasiet, fanns mina ögon på fitnesskonton. Vilket jag då och även idag inte mår bra att se för mycket av.

Tips är att köra en rensning då och då! Att bara följa konton som inte får dig att jämföra och tvivla på dig själv.


Vem är det som tar alla fina bilder på dig?

Först: tack så mycket!! I de flesta fallen är det jag, mitt stativ och fjärrisen. I vissa fall får jag min lillebror Ted till att knäppa av lite bilder, men det blir oftast på resor eller när jag väl är hemma hos familjen.



Vad vill du göra om 10 år?

Om tio är jag 31. Jisses. Förhoppningsvis har jag ett jobb jag älskar, bor i en härlig stad och hittat en kärlek. Kanske har jag hunnit skaffa barn och fått känna på småbarnsåren. Vill ha givit ut en bok och känna mig hemma med livet.


Har du någonsin varit kär & finns det någon kille med i bilden nu?

Jag har varit sådär härligt tonårskär. Hållit handen på bussar, blivit bubblig i magen av minsta blick och saknat ihjäl mig under semestrar. Det var under gymnasiet och lite därefter, vi höll ihop i tre år. Vilket var fint, men något vi i efterhand konstaterat aldrig skulle funkat idag, fanns alldeles för mycket olikheter emellan.

Just nu finns det ingen kille med i vardagen. Men man vet ju aldrig vad som händer längre fram!


Vad ser du mest fram emot med flytten till Kalmar?

Det jag ser fram emot mest är att få nya bekantskaper och få studera något jag tycker är kul! Att få uppleva en ny stad och inreda min lägenhet, det är en superstor bonus det med. Sen är det ju hela grejen med att faktiskt få starta sitt liv på något sätt. Vara på väg någonstans och känna att man investerar i sig själv.


Vart finner du all din inspiration ifrån?

Mycket finner jag i min omgivning. Genom att ta in vad som händer runt omkring. Möten med kunder, en överhörd konversation på ett café eller diskussioner med vänner. Oftast kan det vara en början på något jag spinner vidare på och som till slut blir till en idé. Både när det gäller skrivandet och mina foton.

Vid andra tillfällen fungerar musik utmärkt det med, att få feeling genom olika typer av genrer tillsammans med att kolla pinterestbilder.

Jag läste en väldigt bra grej hos Flora för ett tag sedan. Hon nämnde att hon såg sin blogg som en tidning. Vilket jag tycker låter klockrent. Brukar ofta fråga mig själv vad jag hade velat läsa om och ta det därifrån. Blir på något sätt mer lättsamt och gör att man kanske inte måste följa en viss typ av kategori hela tiden.



Bästa barndomsminnet?

Det första minnet jag kommer att tänka på är ett minne ifrån en jul för flera år sedan. Jag måste varit mellan fem och sex år, svårt att säga. Det fanns en nalle jag hade fått av farfar när jag var liten. Han gick bort när jag var runt tre. Men så vid varje jul klättrade pappa upp på vinden, hämtade allt julpynt, likaså min julklädda nalle.

Den här gången står vi precis nedanför vinden. Jag håller nallen i famnen.

"Du minns vem du fick den av va?"

Jag visste att det var farfar jag fått den av. Men ville så gärna höra historien igen, om hur det var. Om farfar. Att pappa skulle berätta allt en gång till. Därför skakar jag på huvudet och låter pappa sitta där med mig, berätta om farfar och nallen igen.


Favorit klädesplagg i din garderob?

Mina kostymbyxor från Weekday (bild nedanför)! Hade kunnat leva i dessa varje dag (men vågar inte pga vill inte slita ut dem än haha). Men så otroligt sköna, speciellt för en sån som mig som ogillar stela jeans.


Vad hade du gjort om du fick reda på att du skulle dö om 1 månad?

Om jag skulle dö om en månad skulle jag först av allt hoppa av skola eller jobb. Därefter skulle jag anordna en superstor fest med alla nära och kära. En fest med allt jag kan tänka mig. Framträdanden, mysbelysning, go musik och buffé med all favoritmat. Mest för att vara säker på att få träffa alla en sista gång och ha kul ihop.

Jag har alltid velat se Italien, så dit skulle jag åka några dagar. När jag kommer hem igen är det dagsäventyr med familj och vänner som gäller. Om kvällarna skulle jag spela in videos och skriva brev, som dyker upp efter jag försvunnit. Fina små påminnelser och råd.

Och sista veckan hade jag nog velat ta som den kommer, göra det jag känner för i stunden.



Vad ska du göra i höst?

I höst ska jag försöka lägga mer tid på att planera, samtidigt ta det lite lugnare. Jag kommer inte längre att jobba, något som lär vara både skönt och lite svårt. Förhoppningsvis får jag mer tid till sådant jag faktiskt gillar. Som att skriva, läsa och umgås med vänner.


Pluggar du eller jobbar du?

Har kört mina sista mjölkvagnar och jobbat mitt sista pass. Nu i september ska jag börja plugga journalistik och medieproduktion. Grymt spännande!


Vad vill jobba med i framtiden?

En dröm hade ju varit att leva på sitt skapande på något vis. Som jag känner just nu hade något inom radio eller tidning lockat mig, alltså inom journalistik på något vis. Sen har jag alltid varit intresserad av dokumentärer och hade mer än gärna velat jobba dokumentärt i olika medier.


Kommer du ta csn-lån?

Det kommer jag göra! Min plan är att ta fullt ut nu under första året och känna av. Kanske att man under år två skaffar ett extrajobb och eventuellt inte tar lån osv fullt ut. Men en utbildning är ju en investering i sig själv och känner att om jag ska fokusera på det till 100, behövs det nu när jag inte kommer bo i Halmstad längre.



Hur har du spenderat din tid sen efter studenten?

Efter studenten var jag väldigt vilsen och ville mest av allt bara bort från Halmstad. Få börja om på ny kula. Första tiden jobbade jag kvar på samma jobb som jag haft under gymnasiet, tog en veckas resa till Kreta och levde i en grå vardagsbubbla.

När det hade gått lite mer än ett halvår, skaffade jag jobb och flyttade till Göteborg. Väl där vantrivdes jag och ville mest av allt inte gå dit om kvällarna. Slutade med att jag sa upp mig och flyttade hem igen efter ett halvår. Saknade vännerna och tryggheten i Halmstad.

Det blev höst igen och jag pluggade en kurs på högskolan - medieproduktion på 30hp. Något som kom att bli det bästa beslutet det året. Jag fick chansen att göra film igen, lära mig om ljud och se medier utifrån ett hälsoperspektiv. Den kursen fick mig att inse att detta är något jag fanimej gillar på riktigt. Även om hemtentorna skulle skrivas, var det liksom ändå kul, på något vis. Jag gillade det.

Allt resulterade i att jag bestämde mig för att söka journalistik och medieproduktion. Det fanns dock ett hinder - mina gymnasiebetyg. Visst var jag godkänd i allt, men jag hade under de tre åren på gymnasiet inte läst några som helst meritpoäng och var orolig att det inte skulle räcka till. Det var ju på håret när jag jämfört med gammal antagningsstatistik.

Min tanke var därför att komplettera med att läsa Engelska 7. Tänkte att språk kan man aldrig fördjupa sig för mycket i och det skulle ju trots allt ge mig ett extra poäng. Hade världens mest fantastiska lärare och tyckte för första gången att det var kul att läsa språk. Utvecklade min engelska något otroligt på det halvåret och fick mitt poäng. Skrek av lycka och sprang in för att göra högskoleprovet. Det gick inte lika bra, men jag räknades i alla fall i två grupper när jag skulle söka in.

Och efter allt det där har jag jobbat och nu äntligen kommit in på utbildningen. Det har varit både krångligt och upp- och ner. Jag har varit så vilse och kastat mig in i massor. Men samtidigt tror jag på att man måste våga testa grejer för att ta reda på vem man är och vad man verkligen vill här i livet.



Vad har du framtidsplaner det kommande året?

Att klara av skolan och möjligtvis starta ett sidoprojekt. Vad för projekt vet jag inte riktigt, men hade varit otroligt kul att få ha något att pyssla med. Annars har jag inga bestämda framtidsplaner. Ett mål är väl att till nästa sommar hitta ett sommarjobb som kanske är lite mer likt det jag vill jobba med i framtiden.


Har du ålderstress och om ja - hur hanterar du den?

Jo men det har jag. Tror det främst ligger i att man "ska" hinna med så jädrans mycket under vissa åldrar. Att man "ska" ha en utbildning, bra jobb och familj vid senast 30. För att det finns en typ av mall alla förväntas följa. Men grejen är att livet fungerar inte så. Det finns inga regler man måste leva efter eller speciella mål att uppnå. Även om det ibland känns så. Allt det blandat med att tiden går så fort att man knappt fattar eller hinner med. Att man fortare än någonsin kommer stå som gråhårig 75-åring och inte gjort någonting.

Jag har tyvärr inget superknep, mer än att försöka tänka att allt som spelar roll är här och nu. Att allt jag gör, är sådant jag mår bra av och gillar. Och det räcker för tillfället. Det är bara dumt att gå och oroa sig för framtiden, som man dessutom inte vet någonting om. Tänk också hur många år man faktiskt levt och hur fantastiskt mycket man hunnit med på den lilla tiden? Vad otroligt mycket mer man kommer hinna med på kommande år.


Vad brukar du gilla att göra på fritiden?

Mest av allt att umgås med vänner. Är den som gärna tar en fika, promenad eller lagar tacos ihop en kväll mitt i veckan. Blir så full på energi. Samtidigt älskar jag egentid där jag får läsa, skriva, springa eller bara kolla serier. Skulle säga att min fritid är en blandning av allt det.



Så var det slut på frågestunden för den här gången.

Tack för alla era fina frågor!



Gillar

Kommentarer


Jag var sjutton när jag gjorde en spellista fylld av Belle & Sebastian. Hopplöst tonårskär och bekymrad över min finniga panna. Dagarna gick ut på att skratta på mattelektioner och undra över livet. Och problem var inte bara problem, det var undergångar. Någon grät på en fest, en annan slängde vodka på nylagd asfalt och en tredje fick sin första kyss av propellertungan.

Det här är alltså livet tänkte jag. Ett melodrama där allt spelar roll i tusen år framåt.

Men så växte man upp. Blev en sån som handlar mat till sig själv och inser att det blir som det blir. Ibland glömmer man stänga gylfen och andra gånger bjuder man på den allsång som äger rum i bilen, framför ett rödljus. Kanske kan vi klyschigt nog kalla det årens charm och klumpighet. I slutet lära oss att inte allt behöver vara liv och död.


Gillar

Kommentarer