Cirklar träder fram, särar den stilla vattenytan. Himlen öppnar sig och ner vräker tusentals droppar, tillsammans med ett mörkt muller. Fan också.

”Vi simmar tillbaka” ropar jag och vinkar mot Algot.

Han ger ifrån sig en nick och släpper bojen. Jag vänder mig om, tar sikte mot Anton och flotten. Det är långt tillbaka. Det kalla vattnet skvätter upp, väljer att kasta sig över kinderna. Nu är jag den som är före.



Skriver på en grej nu. Något som vuxit till ett A4. Ovanför ser ni en snutt. Vill så gärna dela med mig, samtidigt vill jag vänta ett tag till. Få ihop ännu fler ord.

Har på något sätt lyckats komma in i det igen - skrivandet. Vilket är fint. Har inte sett en serie på hela sommarn. Ändå finns en rädsla kvar, vilar som en tunn hinna. Kritiserar det mesta såpass mycket att texterna liksom inte hamnar någonstans. Knappt här.

Men tror det är dags igen, att dela med sig lite mer.


Gillar

Kommentarer