En eftermiddag sitter jag med tända ljus i soffan. Låt efter låt spelas. Till slut dyker "Aldrig bli som förr" med Laleh, fram. Något som får mina tankar att snurra igång. Plötsligt smyger sig ett leende fram. Där sitter jag alltså, små-ler samtidigt som magen jublar. Det är något med delar av texten. Något som får mig att hoppas.



"Det kommer aldrig bli som förr, nä, bara bli bättre, bli bättre" . Refrängen spelas om och om igen. Jag fastnar liksom för den meningen. Ofta händer det saker i livet som gör att vi dras ner på botten, känner oss vilse och ensammare än någonsin. Stunder där man inte trivs, varken med sig själv eller sin omgivning.

Jag kommer speciellt att tänka på mina högstadieår. Att kastas emellan kaxiga femtonåringar, oro och flykter. Jag trivdes inte. Inte överhuvudtaget. För mig kändes dagarna alldeles för långa. Gåendes i de gröna korridorerna, bakom bänkar med gamla tuggummin och franska ord som man inte riktigt ville förstå.

Det var som att jag räknade ner. Vevandes mellan tankar som "håll ut, håll ut bara ett litet tag till" och "är det såhär det är, livet?". Om jag hade vetat att den perioden kommer gå över. Att det i framtiden aldrig någonsin kommer bli som då, utan bara bli bättre och bättre. Kanske hade det varit lite lättare?



Livet går och allt tycks bli bättre. Vi blir äldre, klokare och utvecklas så otroligt mycket. Genom åren får vi tokfina minnen och lite till. Jag är inte rädd, jag är inte rädd längre, inte för nuet eller framtiden. För på något vis så vet jag. Det kan bara bli bra och så mycket mer. Livet är en berg- och dalbana. Ibland är allt upp- och ner. Det får vara lite så. Något vackert finns det ju, med allt vi är med om, även om det kanske inte känns i stunden.

Och från och med nu kan allt bara bli bättre, glöm aldrig det.


Gillar

Kommentarer

johannastromqvist
,
Åh jag känner igen mig så mycket i det du skriver, jag trivdes heller aldrig på högstadiet. Älskar när det där fåninga lilla leendet kommer till en bara sådär och man känner sig sådär överflödigt lycklig och löjlig på samma gång! <3 Kram finanouw.com/johannastromqvist
Tessjohans
,
Tråkigt att höra, det var verkligen ingen period man uppskattade, ville helst att tiden skulle gå så fort som möjligt då! Jaa men visst är det så underbart när det bara dyker upp sådär oväntat! <3 Kram på dig!nouw.com/tessjohans
Artbyellinor
,
Igenkänningsfaktorn är total när jag läser denna fina text! Fick själv tillbaka samma känsla som du beskrev. Blev så berörd! 💕nouw.com/artbyellinor
Tessjohans
,
Åh så fint att höra! Tack så mycket fina du! <3nouw.com/tessjohans
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229