Toner som ekar i en lägenhet på femtioåtta kvadrat. Det yr ur högtalarna, tränger in i kroppen, bedövar tankarna. Pausar mitt i. Jag blundar. Jag andas. Jag vilar. För en sekund, två sekunder och tre sekunder. Jag sitter exakt lika still som under en spruta hos skolsyster i tredje klass.

Jag tänker på den lille killen jag såg på Nissans träbro häromdagen. Hur jag först blev irriterad, eftersom han gjorde det krångligt för oss passerande. Vi som bara ville gå över en bro, men fick sicksacka oss fram. Det var inte rättvist. Men så fort folkvimlet framför mig klarnade och jag fick syn på hans blick, avdunstade min irritation. Jag kunde inte längre vara arg. Det stod en liten kille på en av Nissans broar, beundrade vattnet och hamnen tvärs över. Han utgjorde ett lugn, en harmoni, sådant man sällan ser. Det är numera en norm att rikta sin uppmärksamhet på en skärm, vart man än är. Men inte för honom. I alla fall inte just då. Istället stod han där, andades och pausade.

Vi har slutat känna efter. Slutat reflektera. Så pass mycket att vi tycker det är okej att underhållas av en skärm, så fort vi känner minsta tristess. Vi har blivit lata. Orkar inte tänka. Orkar inte ta in. Missar verkligheten. Han som rusar förbi med kaffekopp och kostym, efter att ha snoozat lite för länge. Hon som bär höga klackar och rött läppstift, som inte har en aning om att hennes sambo kommer fria ikväll. Paret som går långpromenad med sin nyfödda bebis i vagn, stannar då och då för en puss.

Det handlar om detaljerna. Om vi bara skulle titta upp lite mer. Då skulle vi se.


Gillar

Kommentarer

I tvättstugan häromdagen: "Jag sitter och gråter till Stina Wollters sommarprat. Mitt i historien om henne och den unga flickan. Hon som inte hann bli gammal. Varje sekund rör om i hela mig. Får mig att vilja skrika "rätta till all orättvisa". För en liten flicka med stort hjärta och kloka tankar, förtjänar att få andas. Förtjänar att få uppleva. Förtjänar att få känna."

Hur mycket det berörde, går inte riktigt att beskriva.



Det har blivit en tradition att börja varje morgon med sommar i p1. Detta hjärteprogram. Att få höra Jonas Hassen Khemiri, en författare och inspiration. Fares Fares historia om resan att få stanna i Sverige till att bli skådis. Stina Wollters berättelse om Maja. Och så många andra.

Slutar aldrig att förundras över vilka historier som finns därute.



I denna stund sitter jag med ett vardagligt, flottigt mjölkglass och kiwi. Har nyss sprungit intervaller och ska om en stund åka till Kalmar. Kan fortfarande inte riktigt greppa att jag flyttar dit inom en väldigt snar framtid. Det känns inte så. Men när det väl slår mig, blir jag överdrivet bubblig.

Hoppas ni får en fin söndag!


Gillar

Kommentarer

Tänkte dela med mig av något som jag aldrig riktigt tidigare har gjort.

Fredagskvällen lyser rosa och på något vänster hittar jag min dagbok ifrån 2017/2018. Det är inte längesen. Inte alls. Men det är ett och två år yngre Tess. En tjej med andra tankar. Med andra känslor. Och på något vis känns det fint att kunna läsa tillbaka. Vilket är precis det vi ska göra nu.

Här kommer ett urplock av smått och gott. Hjärtesorg och lycka. Drömmar och tankar.

Låt mig presentera 2018:



Måndag den 29 januari 2018

Där och då. Ibland. Det dyker upp en bild på dig. Svider i hjärtat. Som en kniv vore i mig.


Tisdag den 6 februari 2018

Han dök upp fem på morgonen utanför min dörr. En aning full. Ord som jag trodde betydde något. Jag älskar dig. Jag vill vara med dig. Jag älskar dig. Allt på repeat. Vi sov tillsammans. Allt var som det alltid varit, du och jag. Bara det att jag hatade mig själv.


Söndag den 6 maj 2018


Angående flytten. Har ingen jäkla aning om vad jag håller på med. Vet inte ens om jag vill flytta hem igen. På ett sätt känner jag JAAA för alla mina kompisar, familj osv finns där. Bara friheten att kunna köra bil. Men samtidigt känner jag NEEEJ för att egentligen har jag precis börjat skapa mig ett liv här? Jag har börjat lära känna människor. Egen lägenhet och allt. Är så förvirrad och tar massa förhastade beslut hela tiden.


Måndag den 28 maj 2018

Att höra gräsklipparen utanför lägenheten, känns precis som hemma.



Torsdag den 20 augusti 2018

Vi sjöng och dansade i vardagsrummet, fyra timmar non stop. Till Håkan Hellström, Michael Jackson och allt möjligt. Världens lycka inom mig. På en fest där någon kände någon.


Fredag den 21 september 2018

Vet ni vad? Här sitter jag med världens fjärilar i magen. Tänk att det kunde bli så. Att jag skulle sitta och le sådär fånigt över ett namn på skärmen. Hjärtat som slår en extra volt. På något sätt kan jag inte förstå. Jag kan inte förstå hur det kan kännas så himla lätt och rätt på samma gång?


Lördag den 13 oktober 2018

Det suger. Särskilt när det kändes så rätt i hela hjärtat. När man själv vill kämpa och den andre ger upp. På ett sätt är det väl bra, man vill ju inte ha någon som inte vill kämpa för en.

Saknar honom.



Torsdag den 1 november 2018

Grejen är att jag vet inte. Jag vet inte om jag kan vara din vän. För mig är det allt eller inget. Du eller inget. Det finns liksom inget mittemellan. Det har alltid handlat om att vara allt eller inget.


Tisdag den 6 november 2018

Jag bor i min alldeles egna lägenhet. Jag skriver. Jag fotograferar. Jag vill resa. Oj vad jag vill resa. Jag vill till Rom och Paris. Gå runt på mysiga gator och skriva. Läsa och skriva och resa. Jag vill skriva med hela mitt hjärta.


Fredag 29 november 2018

Ikväll gick jag till Hemköp. Handlade tacostillbehör. Svänger förbi naturgodiset och tänker "nej nu får det bli". Det fick bli. Bli naturgodis. Man kan och borde ha fredagsmys varenda fredag, även om man inte lever det där drömmiga sambolivet. För let’s face it, man klarar sig ganska så megabra på egenhand. Man sträckkollar serier, sjunger i duschen och skrattar åt sina egna skämt. Ibland tänder man alla ljus i lägenheten, handlar tacos och naturgodis. Just i den stunden, ja då kan livet faktiskt inte bli så mycket bättre.



Ett år av kärlek och terapi-skrivande. Småplock från min dagbok. Från uppbrott till förälskelse.

Det var allt för nu.

Kram på er!


Gillar

Kommentarer