Det är lördagkväll och jag vill somna med sminket på och inte bry mig. Men det går inte. Att somna med smulig mascara påminner om varenda utekväll. Då man kommer hem, kränger en halv godispåse och sitter upp i sängen för att allt snurrar. Istället ligger jag här och tvingar ögonen att leva lite till. Jag vet inte varför, jag ska ju jobba imorgon, klockan sju till och med. Alltid samma visa.

Samtidigt funderar jag på hur ärlig man kan vara i en blogg, eller rättare sagt får vara. Det är upp till en själv tänker man, men nej säger dem. Varför man nu ens bör lyssna på "dem", det ska man ju inte enligt "gå din egen väg"-citat och allt sånt där peppigt.

Tänker väl att jag drar min egna gräns, låter nyfikna själar få veta, låter mig själv få veta om femton år eller så.



Känner mycket just nu, typ som att jag vill skriva mest hela tiden och gärna åka någonstans, roadtrippa. Tror den lusten kom i takt med att rädslan inför motorväg försvann. Jag kan göra allt nu, jag vet att jag klarar allt, som en jäkla superwoman. Tänk vad mycket i livet man fixar bara genom att kasta sig ut och faktiskt våga chansa lite. Det är nog det som gör livet så otroligt coolt och värt att leva.

Hade ett fint telefonsamtal med pappa häromdagen. Vi pratade om svåra grejer och stark vilja, han avslutade samtalet med "våga satsa på dina drömmar, du ska aldrig behöva ångra något". Därefter och egentligen alltid, undrar jag vad jag hade gjort utan honom och mamma.

Livets stunder ändå va <3


Gillar

Kommentarer


När jag skriver, hamnar jag i en annan värld, bara jag och orden. Mina uttryck tar form och blir till något mer. Mina känslor som vill kännas, som vill leva. Allt får inte plats inom mig, vill bara ut ut ut. Klyschigt kan tyckas, många förstår, ingen förstår.

Ibland känns det som om varenda bokstav betyder mer än guld och att varje ord bär på en innebörd. Att allt borde berättas och oskrivna meningar måste få väckas till liv, annars kidnappas känslan och kommer aldrig mer tillbaka. Krokiga bokstäver i en tioårings dagbok växte upp, blev till så mycket mer. Känslorna är lika starka men ändå hundra gånger större.

Om det fanns en värld där man inte fick skriva, då skulle jag hoppa, för alla tankar får inte plats inombords längre.


Gillar

Kommentarer

Hej, halloj och godmorgon goingar.

Jag är fortfarande sjuk, vilket betyder att jag spenderar 95% av mina dagar i sängen. Hela tiden med en längtan till morgondagen. Vill ju bli frisk nu, kunna springa, picknicka och åka till Stockholm.

Medan jag ligger här och pendlar mellan att vara sprallig och zombiedöd, tycker jag att vi tar en titt på mina senaste anteckningar.



Fick en uppenbarelse via instagram för någon dag sedan. Det är dags för mig att laga något med spenatsås. Såg en bild och blev sådär väldigt sugen. Var tvungen att skriva upp, bara för att inte glömma.



När man bor i en sommarstad i nedre delen av landet, dyker detta problem upp. Söta är dem, men språket är ett mysterium, förstår cirkus noll.



Gick på stan och blev kär i alla knoppar.



Skulle som sjukling ta mig till Hemköp igår och fick absolut inte misslyckas. Onsdagens viktigaste uppdrag, på liv och död.



En fundering för oss som hatar kaffe och inte riktigt förstår grejen.



Ännu en gång med offerkoftan och strössel av poesi?



Fulgrät till Wolf Alice i bilen en kväll. Typ som i en musikvideo, fast med bedrövligt mycket fulare gråt-ansikte.


<3

Gillar

Kommentarer