Igår blev det minsann inget inlägg här. För det första: det var ju trots allt fredagen den trettonde. För det andra: jag har haft ett alldeles för späckat schema. Och så blir det ibland, men nu står vi faktiskt här igen. Så jag tycker vi passar på att gå igenom vad som har hänt.

Sen kickar vi igång denna lördag!



Sent i torsdags eftermiddag vinkade Lou av mig vid Kalmars lilla - men ack så charmiga - station. Jag påbörjade min resa mot Halmstad med tre timmars plugg ner mot Lund. Bytte tåg och hamnade tillslut i tre hjärtans stad.



Igår drog jag mig till bibblan för mera plugg. Gäller att bara kasta sig in i det och få det gjort. Vill inte vara den som sitter och panikar över tentan sista veckan.



Lillebror Ted skulle klippa sig. Perfekt innan min och Alicias dejt tänkte jag och följde med. Blev även en runda i stan och spaning efter mysiga hösttröjor.



Väl hemma igen möttes jag av en till glad lillebror.



Och så åt hela familjen tacos tillsammans. Precis som fredagskvällar bör te sig. Därefter lånade jag bilen och åkte hem till Jenny. Gissa om vi hade mycket att diskutera efter dessa veckor!

Idag blir det släktkalas innan jag sätter mig på tåget hem igen. En kanonhelg med andra ord.



Gillar

Kommentarer


Av alla stunder i livet, tror jag att det viktigaste jag har lärt mig är att våga. Att strunta i vad folk säger, om magen är livrädd eller hur liten chansen är att lyckas. Jag vill tro att ”kan man så vill man”, något som har visat sig vara in i kaklet rätt varenda gång.

Jag har kastat mig in i grejer som visat sig vara både katastrofala och underbara. Jag har gråtit i timmar på telefon när livet känts hopplöst. Jag har rest mig efter att ha skrikit ”aldrig mer igen”.



Med tiden har jag insett att livet inte är så farligt. Det är okej att göra fel. Framförallt att göra bort sig. Byta riktning. Snubbla tusen gånger om. Man är inte mer än människa, kommer aldrig bli mer än människa. Ingen ska behöva bestämma sig för en väg i livet. Ta hellre omvägar. Trappor. Ett extra varv. Allt som känns rätt där och då.

Jag har varit förvirrad. En dag velat leva livet i Göteborg, för att en annan dag bli skådis och bo i huvudstaden. Undrande blickar, folk som ”visste” mitt bästa och många suck när jag balanserade mig fram. När jag gjorde allt jag ville. Sa vartenda ord som kom ur hjärtat. För att jag – helt enkelt – fungerar så. Jag är hon som gör, utan att tänka en extra gång. Litar på att allt blir bra i slutändan. På något vis. Som det faktiskt blir, bra alltså.

Och om jag inte hade fått vara jag, om jag inte hade fått testa mig fram, då hade livet inte varit värt att leva.



Jag vill att du som läser det här slutar ta åt dig. Strunta i vad folk säger om dig och dina val. Om det är omöjligt eller för svårt. Ingenting är omöjligt förrän det är bevisat. Du måste våga chansa på att det går. På allt som du tror på. För det gör det. Om inte på första försöket, så på andra, tredje eller fjärde. Det är vi som vågar som faktiskt vinner, som aldrig kommer ångra att vi inte gjorde vad hjärtat ville.

Om jag kan, så kan du. När det blir läskigt håller vi varandras händer. Deal?



Gillar

Kommentarer