Allvaret

På måndag är det dags för vardagen att dra igång igen. Då är det nämligen dags för mig att börja jobba. På halvtid till att börja med. Jag har väldigt blandade känslor inför det hela. Det ska bli kul att få träffa alla kollegor och så, att få mer rutiner igen. Men jag är även livrädd att allt ska gå åt skogen och att jag faller tillbaka helt i depressionen.

Inatt som var så drömde jag massor om just jobbet. Att jag föll tillbaka i gamla mönster och började må dåligt igen. Jag tror inte att jag kommer det dock. Jag har fått med mig en hel del knep nu under sjukskrivningen som jag använder mig av. Min chef förstår vad jag orkar och inte orkar, det har jag varit tydlig med. Så det känns skönt. Men jag kan ändå inte få bort tankarna att jag kanske faller tillbaka och hamnar på ruta ett igen. Hoppas och tror att det bara är mina hjärnspöken som härjar och förväntar sig det värsta.

Det är tyvärr alldeles för lätt att fastna på det negativa. Jag borde fokusera på det jag faktiskt har klarat under drygt 3 månader. Jag har faktiskt tagit mig ur den allra djupaste depressionen. Visst, jag har fortfarande en depression men den är inte lika allvarlig som i februari. Jag har lärt mig att andas och meditera för att min hjärna ska få vila. Även under stunder jag får ångest, att fokusera på andningen. Jag har färre panikångestattacker. Jag har för tusan åkt tåg själv in till stan och hem helt utan en gnutta ångest. Det är för mig något stort! När man tänker på det så har jag kommit otroligt långt på 3 månader. Fasiken vad bra jag är! ☺️

Jag har fått många nya redskap och taktiker jag kan använda mig av när jag behöver. Jag har mitt stöd här hemma och jag kommer kämpa vidare mot psykisk ohälsa! ❤

Gillar

Kommentarer