2020, inte mitt år..

Som sagt så är det här året ett riktigt SKIT ÅR, för många av oss. Som om det inte vore nog med pandemin..
Jag har sagt det i perioder, att om folk ändå såg mig med en skadad fot, ett gips på armen eller liknande så kanske dem kunde förstå.. I alla fall lite av den smärta jag känt och känner.. Men sen när allt börjar kännas humant igen, träningen har gått sjukt bra och framför allt har jag gjort framsteg i löpningen, ja man DÅ ska det komma en motgång.

Padeln igår gick så bra och det kändes så bra att äntligen stå sida vid sida med Nicole och att få till slagen. Slog mig själv i ansiktet först ordentligt så tårarna rann och jag trodde först att det rann näsblod från näsan men icke. Så vi körde på, det ömmade rejält (och jag är öm i ansiktet och näsan än idag). Och så kom Tiebreak och det stod 5-5, jag ska ta mig i sidled bakåt för att ta en smash och vrider foten något fruktansvärt, det small till och även Nicole reagerade på ljudet från foten. Så där låg jag och insåg, att shit hur löser jag det här. Jag har INTE tid med en skada nu, inte när jag ska till Universitetet nästa vecka..

Det kändes okej igår men har sovit dåligt i natt p.g.a smärtan och i morse gick det inte att stödja på foten, har gått med kryckor under dagen och efter lektionen körde Tobias ner mig till akuten, är imponerad över hur snabbt och smidigt det gick idag och bäst av allt inget är brutet, eventuellt har ett ligament dragits ut alt gått av med tanke på hur det lät. Men det är iaf inget jag behöver gå gipsat med eller som kräver en evighet att ta sig tillbaka ifrån..

Så här ligger jag ikväll, i soffan med datorn i högsta hugg. Har fått både mat och glass leverans. Tacksam för alla människor jag har runt mig som alltid stället upp!!

Gillar

Kommentarer