Så rädd...

Vilken måndag det blev....

Började med att Malva hade sovit klart kl 03.00, då hade precis Milton somnat för natten av nån konstig anledning (han brukar i alla fall somna runt midnatt).

Vid kl 6.00 ringde både min och Miltons klocka. Han var såklart trött efter enbart dryga 3 timmars sömn, men pepp på skolan.

Jag åkte och jobbade medan Fredrik lämnade en glad och skuttandes Milton. Tyvärr glömde Fredrik gallret för trappan, så vid 9.00 fick han åka hem och plocka ner Ludde som satt i trappen och varken kom upp eller ner 😂

Vid 10. 30 får jag mess från Miltons skola som undrar om Milton har kommit hem, för han hade inte varit på matten (som började 50 min tidigare). Jag fick sån chock... Vadå kommit hem, Milton hittar inte alls vid sin nya skola. Det är alltid vi föräldrar som kör och hämtar han. Och då har han alltså varit borta i 50 min! Paniken när jag ringde mannen, pratade med Malva och samtidigt körde mot skolan (total trafikfara kan jag säga... Kunde ju inte fokusera alls). Dom katastroftankar och uppspelade samtal med polis m.m. i mitt huvud gjorde ju inte konsentrationen bättre...

Men precis när jag passerat skolan på vägen hemåt för att leta så får jag mess från mannen att han är hittad. Men inte av oss föräldrar och inte av skolan.. Utan FARMOR var ute och körde lite (utan att ha en aning om att Milton rymt) och såg helt plötsligt sitt barnbarn på vägen 😱 Hon plockade upp honom och körde till skolan, sen kom Fredrik dit och körde hem Milton. Men fy fan vad dåligt jag mådde innan han var hittad... Och kan säga att det sitter i. Är helt slut, ont i huvudet, trött, ont i magen och vill bara lägga mig i fosterställning....

Milton har ju aldrig telefon med sig, aldrig plånbok med kort eller pengar, han har noll lokalsinne och pratar inte med främmande... Inte rätt person att rymma på ställen han inte hittar. Det är dock tur att han själv fattar att han inte hittar och att han blir rädd av att komma bort. Så han hade gått så långt han hittar (typ 300 meter eller så) sen vänt och gått tillbaka typ 200 m, sent vänt igen och igen och igen i typ 50-60 minuter.... Nu vet jag ju det till nästa gång och behöver då inte bli riktigt lika rädd som idag. Även om jag alltid blir orolig vid en rymning...

Att nu ladda om, fixa lunch och jobba hemifrån är tungt kan jag säga... Men bara att bita ihop!

Malva stackarna blev ju livrädd första gången jag ringde henne (var ju tvungen att dubbelkolla att han verkligen inte kommit hem). Men hon kom över det fort när han väl var hittad... Hon är alltså vaken och pigg sen 03.00 😁 Lite ovanligt måste jag säga... Dessutom har hon ätit 9 chickybits till lunch idag! Hon som vanligtvis får i sig nästan 4...så det var ett fett rekord kan man säga!

Nu får det gärna bli kväll så vi bara kan lägga oss och sova...

Gillar

Kommentarer

Jessica
Jessica,
Vilken tur det gick bra... kan bara tänka mig rädslan jag själv skulle kännt. ❤alskadeunderbarabarn.blogg.se
Tennare
Tennare,
Ja jäklar vilken panik innan jag fick meddelandet att han var hittad 😢nouw.com/tennare
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229