Idag har det varit fullt upp... Åtminstone för Ludde, han är helt slut :)

Han sov hela natten, sen upp och kissa, busa lite med Fredrik och sen sov han lite igen.

Vi åt frukost, myste med Ludde och gjorde oss redo för dagen. Fick meddelande om att Fredriks halva släkt ville komma och hälsa på Ludde 😁

Så Ludde fick ett rejält uppvaknande när 5 släktingar kom in genom dörren.... Det busades och pratades i kanske 1 timme, efter det har Ludde varit helt slut. Sovit massor...

Ludde fick en massa bra presenter som han har busat med och lekt med...

På eftermiddagen testade vi en liten tur med kopplet för första gången. Var väl inga problem med halsbandet, men kopplet ville han bara äta upp 😂

Han fick även åka bil till arken Zoo, då vi kunde köpa en borste till honom, ville ju inte ha tovit hår på hunden också 😂

Annars har han sovit nära hela tiden, helt slut.

Vi satt i uterummet i 2 timmar, drack dagens och tittade på Lucifer, hela tiden med en sovandes Ludde i knät. 💕

Sen blev det valpryck och han sprang som en tok i typ 20 min, busade och hade sig... Men nu är han tillbaka vid mig och sover på mina fötter...

Det blir ju rätt mycket hund nu, som även barnen känner av. Malva frågade idag "när Ludde blir lite större, får jag och Milton lite mer uppmärksamhet då?" pluttan 💙

Jag svarade att jag och pappa ger hunden mycket uppmärksamhet för han är liten och man måste ha koll, men att hon och Milton gärna fick ha koll istället. Då svarade hon" jag försöker ju, men jag blir helt slut av att gå omkring och vara glad hela tiden" Pluttan... Hon är så glad för hunden, men tycker det är jobbigt att vara "glad" (dvs social, uppåt, busig mm). Hon är ju van att vara dyster, arg, ledsen, sur... Har ju varit lite mer som ett normaltilldtånd för henne ju.

Milton går undan när han behöver, sätter på sig hörlurar och zoomar ut. Malva har lite svårare för det, hon har inte hittat sin "lugna plats" än.

Idag har jag varit till en privat ortopedspecialist. Vilken skillnad öndå mot att gå igenom vårdcentralen.

Jag kom dit, berättade lite snabbt hur jag upplever problem och smärta i axeln. Han kickar ganska snabbt och säger, du har trångt i axeln helt klart. Jag stod som ett frågetecken 😁

Men sen gjorde han en snabb undersökning och förklarade problemet. Typ att när min kula i axeln måste in under "taket" så är det för tight, så jag får skavsår. Så svullnar muskeln, leden, senan eller vad det nu var upp och det blir ännu trängre och mer smärta. Så första steget var en kortisonspruta, vilket han gav mig direkt. Det skulle om några dagar gett så bra effekt att smärtan borde vara helt bort... Förhoppnings för resten av sommaren. Verkar kortisonet funka så tar vi en ny spruta om 3 månader och sen kan problematiken vaea borta för gott. Men om kortisonet bara hjälper lite då kan man behöva fila lite på benet "taket".

Så för att ha koll på hur benet ser ut så ska jag på röntgen, för just skelettet. Så ska åka på en drop in tid nästa vecka.

Snacka om att det går undan när det är privat ändå... Nu hoppas jag verkligen kortisonet hjälper så småningom för just nu gör det bara ondare än någonsin typ 😭

Googlade såklart och där stod det att man kunde få en "smärtchock" i axeln efter att man tagit kortisom däroch det höll i sig upp till 24-48 timmar 😢 Verkligen inget jag ser fram emot... Just nu kan jag inte använda armen alls!

Så Fredrik och barnen har åkt iväg idag för att köpa leksaker till Ludde, jag kan inte köra bil med min axel... Hoppas dom hittar nåt bra 😁

Själv har jag en hund ständigt nära, så fort han vill vila så kommer han nära 💕

Ja, det stora beslutet igår då.. Det gällde om vi skulle bli 5 i familjen istället för fyra...

För att ta lite bakgrund så har vi sen i januari pratat om att utöka familjen med en till familjemedlem. Och då pratar vi inte en till bebis, vi har fullt upp med våra nuvarande barn :) Istället gällde det en valp... Dock en bebis det med ju ;) Men kan förhoppningsvis räkna med att en ny valp inte skulle ha Asperger...

Så i nästan ett halvår har jag letat kennlar, pratat med kennlar, insett att det finns alldeles för lite valpar och letat ytterligare kennlar... Rasen var bestämd sen länge, det skulle vara samma ras som barnens kusin, en genomsnäll Cavalier 💕

Men på grund av nya avelsregler så har det minskat med födda kullar och det är massa människor som vill ha Cavalierer. Så jag har fått vidgat området ända ner till Öland och Skåne, men ändå inte haft nån lycka... Det har fötts för få eller fel färg...

Men så i tisdags så ringde en kennel som jag haft kontakt med tidigare och sa att hon fått en avbokning. Hanen som skulle blivit såld till en kennel i Kalix visade sig bara ha en kula nere på besiktningen. Då vågade inte den blivande ägaren chansa (eftersom hon skulle haft honom till avel). Så då fick vi helt plötsligt på en dag bestämma oss om vi ville ha honom eller inte... Så efter att ha väntat i en evighet, så gick det superfort. Barnen blev överlyckliga och ville självklart att vi skulle tacka ja...

Efter att ha funderat lite så bestämde vi oss... Vi är ju så redo för en ny familjemedlem 💕 Och hellre nu än att vänta till mitten av augusti när sommar och semester är över.

Så imorse började vi med en stadig frukost, sen satte vi oss i bilen och åkte till kenneln som låg i Uppsala.

Var helt slut efter besöket, sån anspänning. Men det gick jättebra, valpen var världens finaste 😍 Och efter 2,5 h åkte vi hem med våran egna Ludde, 8 veckor!

Bilresan gick toppen, han sov mestadels och när vi kom hem började han med att kissa ute innan han träffade barnen.

Barnen älskar honom, är totalt orädda och Malva erkänner att hon inte känner nån oro för denna hunden. Att det var helt annat med Sigge... Med Ludde busar dom och myser och tycker han är världens finaste. 💕

Fick till och med ut barnen till Erikslund. Allt för hunden ;) Jag frågade om dom ville med och köpa säng, väska och leksak (medan Fredrik stannade hemma)... Slutade med att vi besökte 4 olika butiker och dom bråkade inte en ända gång... Helt fantastiskt.

Så nu sover Ludde i sin nya säng efter att ha lekt med sina nya leksaker.