Året som gott
Gör väl som alla andra och försöker summera vårat 2019. Kan väl säga att det har varit upp och ner... Vi vill ha ett bättre 2020, det är vi värda 💞
Milton hade en otroligt tuff start på året och slut på mellanstadiet. En skola han vantrindes på, var otrygg i och gjorde många rymningar ifrån.
Sommarlovet var efterlängtat och till hösten blev det ny skola och betydligt bättre start på högstadiet. Han har lyckats få bra anpassningar, fått en del betyg, är trygg och kämpar på. Så stolt över honom 💞 Han känner sig fortfarande ensam utan kompisar, men älskar avlösarna. Han har vuxit massor under 2019, både på längden och i psyket. Han har landat lite mer i sin diagnos och vet ofta när det blir för mycket och han måste ladda batterierna 💜





Malva har ju varit hemmasittare på heltid hela 2019. Fick sin asperger diagnos i våras, till hösten blev det ny lärare i femman, vilket resulterade i absolut inget skoljobb. Runt höstlovet fick hon börja 1 timme i veckan på BUP-skolan som faktiskt funkar. Ångesten har minskat allt eftersom skolan försvann ur hennes liv. Vi har i sommar och höst kunnat åka iväg, gått på restaurang, varit på Yoump och varit på Liseberg. Hon är dock väldigt ensam utan några kompisar, det är liksom avlösaren som är hennes bästa vän. 💞 Men vi ser att allt är på väg åt rätt håll i alla fall, fast väldigt långsamt. Hon äter bättre, sover bättre (i perioder) och vågar sig ut ibland. Men vi skyndar långsamt för hennes skull 🧡





Vi har ju fått en ny älskad familjemedlem i år. Efter ett halvårs letande så kom han, våran älskade Ludde. Barnen gör kanske mindre än jag tänkt med honom än så länge, men dom tankar kärlek. Milton har gjort det från början, Malva mer och mer...















Vi vuxna får betydligt mer motion nu, går typ 7km - 1 mil varje dag pga hunden. Behövligt med frisk luft och andningspaus för oss. Ludde var ett perfekt tillskott för oss 💞
Fredriks år har ju varit som mitt typ, han jobbar på, har varit trött och sliten. Blir mer och mer glömsk. Men han står tryggt bredvid mig och vi kämpar tillsammans. 💖
Jag var mer sliten när jag bollade både jobb, barn och livet. Är bättre nu när jag är arbetslös måste jag säga. Lägger mest energi på familjen just nu. Men självklart finns stressen för framtiden... Promenaderna med Ludde gör mig gott. Att vara hemma med Malva gör oss båda gott (dygnsrytm och matintag stärks).
Vi försöker alltid hitta på saker. Jag och mannen har gjort mycket småutflykter, varit på konserter och ut och ätit. Träffat lite kompisar, även om vi behöver bli bättre på det.




Vi har kämpat oss blodiga för barnen hela året och många år innan dess. En miljon möten, samtal, läkarbesök, utredningar... Fatta att det var i år Malva fick sin diagnos? Känns som flera år sen....är så konstigt, känns som ett år går jättefort, men vissa saker som hände i år känns så långt borta.
Nu ska vi i alla fall fira av detta år och önska 2020 välkommen med öppna armar. Snälla låt oss få ett bra år med god hälsa och lyckliga barn 💕

Vi gör allt för er ❤️🧡💛💚💙💜
