Ja idag har det inte varit nån höjdardag. Allt grubblande och oroande för arbetslösheten, sen var det dags för käftis också 😭 Har sån jäkla tandläkarakräck... Det bara knyter sig i magen...

Oron i väntrummet är horribelt.... Sen var det en ny tandsköterska 😱 Inte alls lika förstående över min oro och rädsla. Hade i stort sett skött mina tänder bra, men tandsten finns det tydligen alltid och den skulle bort, till varje pris. Hon körde stenhårt... På riktigt, jag har fortfarande ont i munnen 6 timmar senare 😥

Sen såg hon nån skygga på nån röntgen och tyckte vi skulle vara "better safe than sorry" och boka in en lagning redan nu istället för att vänta 1 år till nästa gång! Blir ju utfattig... Så 1043 spänn denna gång och mer i jan när jag skulle laga ett eventuellt hål 😱

Kan berätta att jag sprang till närmsta affär och köpte godis efter tandläkarbesöket 😂 Sen in på systemet och handlade Petters Nebbiolo (så gott 👌🏼) både för att kunna fira att tandläkarbesöket var över och för att fira eller sörja uppsägningen...

Förresten, måste ju visa bilder på min tokiga Ludde från en av dagens promenader... Han blev överlycklig över att se de orange pinnarna 😂😂😂

Annars fortsätter hårborstningen, millimeter för millimeter. Herregud vilken tid det tar, det bara kryper i mig av stress....

Jag har funderat mycket kring mitt senaste 1,5-2 år och mitt beslut att sluta som adeccokonsult på ABB (efter 8 år) och istället bli konsult i ett annat företag och börja som inköpare på ett "gruv/sand företag".

Jag känner tyvärr att det är så mycket jag ångrar i det beslutet.... För det första så fungerade det mesta väldigt bra på Adecco. Jag hade äntligen haft en och samma konsultchef i många år som var bra, förstående, hjälpsam och som alltid stod på min sida. På ABB hade jag ett jobb jag kunde, världens bästa kollegor och en samhörighet... Men nånstans fick jag för mig att det var dags för nåt nytt, jag snubblade över en väldigt intressant annons och fick liksom napp direkt. Typ 20 min efter att jag sökt tjänsten ringde rekryteraren upp... Då kände jag mig eftertraktad :)

Intervjun gick bra, alla var trevliga och jobbet lät fortfarande väldigt intressant. Hann inte ens komma hem och äta lunch efter intervjun förrän konsultchefen ringde och erbjöd mig jobbet... Klart egot växer och man känner sig bra. Så krävdes inte så lång betänketid innan jag slog till 😁

Sen blev ju inte allt som jag tänkt. Samma ord betydde helt olika saker i min nya och gamla värld. Jag kände lite att jag backade i utveckling, jag kände mig väldigt ensam och osocial. Det var en svår arbetsplats för mig att komma in i... Vi var kanske för olika helt enkelt...

Sen kom ju kraschen, Malva blev dålig, blev hemmasittare, fick utredning och diagnostiserades med asperger... Det blev ett tungt 1,5 år. Och när jag samtidigt saknade min gamla arbetsplats så var det svårt att känna glädje, men jag är ändå väldigt tacksam mot den nya arbetsplatsen. För dom tillät mig fokusera på familjen... Jag fick jobba hemifrån hur mycket som helst, det var ok att jag vabbade, det var välbehövligt med enklare arbetsuppgifter just då (annars hade nog jag också kraschat)!

Så tur i oturen med att jag bytte jobb är ju min hälsa. Hur dåligt jag än mått så hade jag nog mått ännu sämre om jag varit kvar på ABB, för det är ett jobb som kräver mer av MIG och av min hjärna.... Vilket hade varit svårt att orkat med, just när det var som jobbigast.

Så summan av kardemumman är ju lite blandad... Jag får se denna period som en erfarenhet som jag klarade mig igenom. Jag gjorde ett bra jobb och alla var nöjda med mig.. Allt man går igenom gör en starkare, man lär sig alltid något nytt om sig själv och man kan alltid ta nya tag!

Att det skulle sluta med en uppsägning hade jag ju dock aldrig trott. Att man kan säga upp nån för arbetsbrist så fort hade jag nog heller aldrig trott, men jag har ju heller aldrig varit i denna situation tidigare....

Nu är det ju hur som helst gjort och det som är gjort är gjort. Bara att försöka landa i detta och ta nya tag. Även om det känns jäkligt läskigt att bli arbetslös som 43 åring... Bara tanken att behöva springa på arbetsförmedlingen, gå på jobbsökarkurser m.m. ger mig kalla kårar... i

Så ni som har ett passande jobb till mig kan väl höra av er ;) Vi kan väl sikta på januari... 2020, nytt år-nytt liv 😁 Så ska jag fokusera på familjen fram till dess.

För denna info på trygghetsrådets hemsida kändes sådär:

Vägrar vänta 7-8 månader! Helt galet ju....

För frågan är ju hur mycket jag har fallerat om 8 mån när jag redan går klädd så här efter 1 dag 😂😂😂

😂😂😂

Imorse blev det lite stressigt, skulle väcka hund, duscha, baka scones, äta frukost, väcka barn, serva dom med frukost, gå ut med hund och hinna ner på stan till 9.30.

Allt gick vägen och jag kom fram till mötet i tid. Vet dock inte om det är så viktigt att komma i tid till sin egen uppsägning?

Mötet var väl inte riktigt som jag tänkt mig. Jag fick istället sitta och ge feedback till konsultbolaget, prata om bra grejer med uppdraget jag var på m.m. Jag hade ju hoppats på ett tack, kanske en blomma eller fika... Men icke! Har inte riktigt processat detta än, så jag återkommer med mer tankar och funderingar kring detta en annan dag...

På vägen hem gick jag inom HM och köpte en massa ringar till Malva som blev väldigt nöjd. Hade även med mig fika hem till båda barnen...

Efter lunchen var det uttråkade barn... Men till slut satte sig Malva och fixade naglar medan jag och Milton spelade lite tv-spel.

När Malva var klar med naglar då joinade hon mig, Milton och Ludde 😁

Allt fick dock ett abrupt slut när Malva (enl Milton) tittade för mycket på statisk...

Så Malva gick till sig medan jag, Milton och Ludde myste...

Har sen dess hunnit med eftermiddagspromenad, shoppat på Eko med Malva (helt otroligt att hon ville med... Men det var i 15 min typ) middag och påbörja av borstning. Är dock ett evighetsprojekt känns det som. Har hållit på med typ en 10:e del av håret i 1 timme och det är långt ifrån klart. Men man ser ju att nåt händer i alla fall...

Nu ska Malva få paus medan vi ska ut på hundpromenad. Sen ska det borstat liiite till ikväll i alla fall. Vi försöker ju få ordning på håret till på lördag 😱 I så fall får hon gå på prison Island (har äntligen hittat en muta som funkar lite grann...)