Åsikter & tankar

Att jag i princip varje dag får lov att gå runt som med en storm inuti kroppen får mig så ofta att tappa allt hopp. Är det såhär livet måste levas, för att man ska få leva? Ska det vara såhär svårt att ta sig genom dagen? Är detta vad alla människor står ut med livet ut, och jag bara är svag och överdriver? För om det är så då vet jag inte vad jag vill mer. Och om jag vill.

Allting tär på mig, när minsta lilla går fel rasar min värld och hela min kropp hamnar i spillror över golvet. Så fort jag känner någonting tar det över hela min existens och tillvaro. Jag gillar dig inte, jag älskar dig. Jag ogillar dig inte, jag hatar dig. Jag är inte onöjd med mitt liv, jag är förbannad, miserabel och förtvivlad. Över inte bara livet, utan allt. Men tyvärr är väl livet allt.

Egentligen är det väl inte så konstigt att jag blivit som jag blivit. Som 9-åring uttryckte jag att jag hade ont i hjärtat. Jag har ont i hjärtat, mamma. Varför? Jag vet inte. I brist på ord, sa jag att jag hade ont i hjärtat. Och oj vad hjärtat gör ont än idag. På samma vis. Om än lite värre idag. År av oro och ångest, försök och grubblande över hur jag ska göra, så att alla i min familj mår bra. Så att alla djuren mår bra. Så att ingen sa någonting dumt om min bästa vän eller något syskon. År av ilska och frustration över missförstånd och gräl. År av skam och dåligt samvete. År av samma konstanta tanke upprepandes i hjärnan; jag är sämre än alla andra. Därför måste jag kämpa extra hårt. Kommer jag lyckas? Aldrig. Efter alla dessa år av alla nämnda känslor och tillstånd gav väl min kropp upp. En liten del av mig tappades i den kraschen, men många delar lyckades jag hålla kvar. Det låter som något fint. Fri tolkning.

Ofta känner jag mig så ensam. Så otroligt ensam. När jag ser mig själv i huvudet, tillsammans med ordet ensam, ser jag mig inte ståendes själv i en öken enda levande kvar. Jag ser mig själv ståendes i världens mest sociala sammanhang med allas ryggar vända mot mig. För det är lite på det viset mitt liv ser ut. Jag är den enda som står upp för det jag tror på, det som dagens moderna samhälle bygger på. Det som är så självklart. Så fort jag öppnar min mun för att säga något kan jag inte höra annat än suckar och fördömda blickar. Fast det inte ens är jag som tagit upp ämnet. Varför vill alla ta upp det med mig, för att sedan sparka på mig när jag vill ge ett svar, som en normal människa? Dem sparkar och sparkar tills jag knappt har någon röst kvar. Varför vill dem sparka när det enda jag vill är att vilja allas bästa? Varför vill dem sparka när jag sekunden innan höjt min egen röst för deras skull?

Jag orkar snart inte mer. Nog för att min ångest inte bara gör mig svag och förkrossad, utan också sårbar vilket jag många gånger ser som en sorts gåva, men det är inte värt det. Någon måste börja hålla mina vingar. Om dem finns.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Allmänt, Om Blake

Idag har varit en relativt bra dag faktiskt, har mått okej, helt ångestfri. Dock har jag ända sen jag gick upp imorse vart riktigt yr och svimfärdig, men men, det är ju nåt som kommer som ett paket på posten om man heter Telma Gyll sattsäga... ;))) Nej men riktigt drygt faktiskt, men är van.

Går inte i skolan på onsdagar, så jag åkte och red ut med Lina, så red vi långsjövägen runt. Det gick bra, fick låna hennes martingal och det funkade fint faktiskt, så en sådan ska införskaffas helt klart, hjälper honom att få ner huvudet och bli lite stadigare. Sedan fixade jag stallet som vanligt och fick alla <3 dag present av både mormor och morfar samt mamma, i form av choklad ofc! Dem enda människorna jag får alla hjärtans dag presenter av, men jag klagar inte. Kärlekslivet är väl inte något existerande precis. Seeeen åkte jag hem, käkade, la Olle och Svante, och nu har jag lämnat in en SO-uppgift och ska sova snart tror jag, alt. plugga lite, alt. kolla Netflix. Kommer med all säkerhet bli alternativ 3.

Imorgon har Linnea Blake (vår nya medryttare) och jag ska ej till skolan imorgon heller då det är idrottsdag och det icke ingår i min anpassade studiegång som det så fint kallas. Så istället blir det bara att vara hemma. Jag ska nog försöka städa rummet, ställa i ordning lite möbler där också (det är nymålat och ska få in lite nya möbler så småningom men inte än och därför står allt lite huller om buller och jag får panik på det. puh), träna och chillidilli.

Något jag även gjort idag; köpt nya damasker till Blarris pga han har totalt slaktat sina som han har nu, iofs använda i snart 1 1/2 år men men. Sedan ska han bara få nya boots till hagen samt damasker till släpet.

Likes

Comments

Om Blake, Träning & tävling

Min älskade häst, han är ju verkligen som han är, special edition med lite skavanker och flaws och en enorm personlighet. Att ha mål med Blake är verkligen något som behövs då hans utveckling annars stoppas eller tillochmed börjar gå bakåt. Man själv som ryttare blir lite lat och bekväm, rider på som vanligt utan någon närmare eftertanke, och då tar han efter direkt. Därför är det viktigt att alltid hålla målen och planen uppdaterad och i bakhuvudet för att hela tiden se en utvecklande process. Självklart tar man in vissa viloperioder för att inte ta ut en häst helt och hållet, men då Blake är vuxen häst och inte unghäst är han inte i lika stort behov av det som en unghäst (som i vanliga fall är på samma utbildningsskala som denne jättebebis).

Vart ligger han då rent utbildningsmässigt just nu?

Just nu skulle jag säga att han ligger på LB nivå. Han kan de enklare skolorna och är någorlunda stadig. Pga skada hos honom och sjukdom hos mig har ju hans utbildning inte prioriterats vilket gjort att den har stannats upp sen ca 8 månader tillbaka. Han var även väldigt grön då han kom till mig för snart två år sedan, ej inhoppad och kunde inte så mycket, vilket gjort att jag även gjort en del av grundjobbet vilket såklart tagit sin tid även det.

Vad är hans plan för år 2018?

Hans plan för år 2018 är bli stadig på LB-nivå inom både hoppningen och dressyren och kanske så småningom, i slutet av året, börja känna på LA-nivå med öppnor, slutor, galoppombyten etc och lite mer avancerade banor i hoppningen. Om allt går sig väl ska han tävlingsdebuteras i vår/försommar. Då blir det nog 90cm clear rounds hela sommaren för att bara börja känna en trygghet och säkerhet ute på tävlingar. Ev. kan det bli en dressyrdebut också, men det är inget varken han eller jag känner något större behov av, utan isf blir det bara för skojs skull hemma på klubben kanske. Självklart ska allting göras med stöd och hjälp och träning utav Katarina som vi ska försöka börja träna för igen nu när han blivit mer igång.

Vad är hans långsiktiga plan för åren framöver?

Den enda långsiktiga planen jag kan se framför mig tillsammans med Blake i nuläget är att bara forma, jobba och utveckla fram en stadig, välriden hopphäst som även funkar fint i dressyren. Han kan verkligen hoppa och gör det gärna med ryttarens medvilja, men kan även bli lite feg och osäker i vissa lägen, så jag tror kanske att 1,10 ev. 1,20-nivå skulle passa honom bra. Eftersom dressyr inte är något varken jag eller Blake är något större fan utav tror jag LA-nivå får duga där. Jag skulle gärna pröva terräng med honom någon gång nästa sommar kanske (eller kanske redan i sommar??), har faktiskt ingen aning vad han skulle tycka om det. Antingen älskar han det eller så hatar han det, lite så säger min magkänsla haha. Men man vet ju aldrig vart livet tar en och det kan ju ske eller inte ske massor av saker under tidens gång, men det är i alla fall såhär jag föreställer mig hans långsiktiga plan.

Likes

Comments

Åsikter & tankar, Om Blake

Idag har varit en jobbig dag. Har haft en bakomliggande gnagande ångest sedan jag gick till skolan, hade ångest hela lektionen och även efter då jag träffade min SO-lärare och syv. Påväg hem från skolan mådde jag riktigt dåligt faktiskt, gick saaakta och hoppades på att jag inte skulle ramla ihop mitt på gatan helt själv lol. Men det gick bra, tog mig hem men kunde inte åka till stallet så det ska jag verkligen försöka imorgon. Saknar Blake så fort jag inte är i stallet. Vi får se om det blir skogen eller ridhuset/paddocken, skogen är ju klart mysigaste, men han måste bli lite mer riden "på riktigt" om ni förstår. Jag försöker ofta rida både ut i skogen men även gå ner till ridhuset och ställa fram bommar, nöta rakriktning, lösgjordhet, stadighet och form. Känns ändå som vi är en liten bit påväg uppåt nu. Ska försöka få till en tid för honom i en löshoppningsgrupp också så ska han få hoppa igång sig själv först innan jag gör det uppsuttet haha. För bådas säkerhet skulle jag faktiskt tro.. Sedan höra av mig till Katarina och börja träna, åh vad jag bara vill träna och sen göra honom redo för tävlingsdebut. Långt kvar. Mycket som måste klaffa för att det ska ske inom en snar framtid, men jag håller mina tummar och tår för att Blake håller sig frisk och jag någorlunda bra. Gud vad jag svamlar! Men som ni hör har jag lite luddiga drömmar som jag bara vill uppnå som inte ens är stora, men känns som berg för mig.

Jag vill:

* Tävlingsdebutera Blake

* Få honom stadig i dressyren med de enklare skolorna och stadig i hoppningen på typ 90cm (som ni hör, extremt simpelt, men det är mina goals för honom detta år).

* Bli frisk (no shit:))

* Kunna börja vanligt gymnasieprogram som alla andra ist för IM och sedan börja riktiga.

* Kunna jobba i sommar.

* Vara nöjd med min fula kropp.

* Bara hitta en mening med allt.

Det jag ska fokusera på nu är väl bara Blake och skolan för att må okej. Men jag tänker konstant - och då menar jag konstant - på framtiden, olika beslut jag ska ta och hur jag någonsin kommer kunna klura ut vilka beslut som är rätt och inte.

Likes

Comments

Åsikter & tankar, Om Blake, Om mig

Livet är... speciellt atm. Har VERKLIGEN mått grooovt dåligt senaste tiden, riktigt illa. Känt mig i riskzonen ett tag nu. Ångest och depp om vartannat med så många tankar i skallen på samma gång. Visste inte ens att jag kunde ha så sjukt många olika tankar och riktningar samtidigt.

Blake mår finfint. Mina tankar snurrar även kring honom. Om och om och om igen. Mitt hjärta, som förtjänar så mycket jag inte kan ge honom. Den finaste individen vi har på den här planeten.

Sen då? Ensamhetsekot inom mig har aldrig varit större, trots att jag är omringad av många fina personer. Jag är inte själv, men jag är ensam. Ni vet.

Börjat tröttna rejält på håret mitt nu också. Utväxten är grov och hårfärgen börjar skifta i gult igen. Får obehagskänslor:/ Tror jag ska kapa av några (inte många) cm, göra någon snygg mörkare övergång från utväxten till det färgade och sen bombardera massa färgsilverbomber. Har ofc använt silverschampoo på mitt hår nu, men från Kicks och det SÖG KAMELRÖV. Köp aldrig. Nu blir det från Maria Nila ist:)

Sedan ska det inhandlas lite nytt sccchhhmink pga allt är krossat eller slut. Highlighter, bronzer, primer. Ska nog sluta göra naglar. Jag har bara gjort det två ggr men ändå. Så fint, men jag är för oförsiktig för att ha dem, dem går sönder eller gör PISSont när jag slår i dem liiite för hårt.

Måste även köpa lite nya kläder. Åh. Får halvångest av shopping etc. Vill ha; blusar, SVART skepparmössa, finaste skinnhandskarna man kan skåda från RI, (måste) nya sneakers. Juste! Axelremsväska. Men den ska jag beställa.

Adios amigos!

TÄNK. Snart två år sedan. Observera ovårdad man och krigsskada på halsen.

Likes

Comments