Första mötet med Pebbis

När jag började rida Pebbis så bloggade jag faktiskt, men då på en annan blogg. Det betyder att jag har skrivit om mina första ridpass med honom, känslan osv. Jag tänkte faktiskt dela med mig vad jag skrev, både i hoppningen och dressyren, samt lite reaktioner då jag inte läst dessa inlägg sedan jag skrev dem. Själv tycker jag att det är jätteroligt att kolla tillbaka såhär för att se om man tycker och tänker som man en gång gjorde. På grund av att det blir så långt inlägg får ni dressyren någon annan gång. Here we go:

Första ridpasset, vilket var dressyr:

Som rubriken lyder så skulle jag inte vilja påstå att jag svävar på moln efter dagens ridpass. Idag fick jag sitta på en, för mig, ny häst vid namn Pebstar. Han är en stor D-ponny valack född 2009. Och med stor menar jag i både gång och höjd. Verkligen. Jag blev ganska glad att jag fick pröva honom då min kompis, Andrea, har ridit honom och tyckt mycket om honom. Men det skulle komma till att ändras, eller aa... Jag har inget emot honom, men han var verkligen svår.

Gud jag kommer verkligen ihåg hur jobbig jag tyckte han var i dressyren i början. Jag har, och hade inte då heller, inte haft några problem med att få de svårare hästarna att arbeta i en okej form. Men Pebbis fick mig verkligen att äta upp min stolthet. Det var verkligen en utmaning att sitta på honom, vilket det fortfarande är, men OJ så nyttigt det är. Och vad mycket jag har lärt mig, även om jag fortfarande inte kan rida honom i en bra form varje ridpass...

ALLT som jag behöver träna mycket på i min ridning, ALLT det är saker som han behöver av sin ryttare. Det betyder att jag har så himla mycket att träna på för att klara av honom, och just nu gör jag inte det. Men jag tyckte ändå det var kul, utmaning är alltid bra. Hur var han då? Jo, han var stark när jag var stark och jag fastnar lätt i handen. Han var lite skänkeldöv, särskilt i ena sidan, och svår att komma åt. Jag är dålig på att använda mina skänklar rätt. Sist, men inte minst, så hade han en så galet stor trav. Jag kunder verkligen inte sitta ner i den?!?!?!?! Hmm... mycket utmaning detdär. Han är nog den svåraste, för mig, av deras ponnyer (dressyrmässigt). Men han ska tydligen vara en jäkel på att hoppa och så var han vääärsta kelgrisen

Och det där med stor trav, jag skumpade som en liten studsboll och red lätt hela passen i början. Dock var min sits betydligt mycket ostabilare då än vad den är idag, något Pebbis kanske lärt mig. Nu har jag inte samma problem med det som jag hade då i alla fall. Jag föll verkligen pladask för hur snäll och gosig han är. Jag minns att jag var lite skeptisk för honom i början dock och det som fick mig att verkligen vilja fortsätta med honom var hoppnigen men det kommer i ett annat inlägg!

Det var en jäkla tur att han är söt i alla fall!

Gillar

Kommentarer