Den ursprungliga planen för denna helg var att jag och Rosie skulle ha varit i Södertälje och hoppat nationell MsvB. De planerna gick ju i stöpet i och med Rosies rehabilitering!

Så vad gör man då när man inte kan tävla på den egna ponnyn och tävlingsabstinensen blir för stor? Jo, man åker till Gävle ponnyklubb och hoppar på en lokal tävling! Supersnälla Tone och Marie lånade ut Roddan till mig. Tävlingen skulle egentligen ha varit inomhus, men ett vattenläckage i bevattningssystemet ställde till det, så tävlingen flyttades i sista stund utomhus. För att banorna skulle stämma delades den normalt väldigt stora utebanan av, så tävlingen genomfördes på de mått som banorna var ritade för.

Roddan tävlade senast i hoppning 2017 och ingen av oss visste riktigt hur det skulle gå idag. Roddan och jag hade ju t.ex. före idag aldrig provat på en omhoppningssväng tillsammans. Framhoppningen inbjöd heller inte riktigt till att känna av den biten, då den var avdelad på så vis att det var omöjligt att svänga tvärt före och efter hindren... Så, därför bestämde jag och mamma att vi skulle testa en lite tightare sväng till hinder nr 2 i fas 1. Funkade det, så skulle jag rida ”normalt” resten av första fasen och sedan satsa med att svänga för glatta livet i fas 2. Hade inte det känts bra, så hade vi kört på i lugnt tempo bara.

Så, hur gick det då? Jo, det gick jättebra!!! Jag och Roddan startade först av alla i kategori C, och vår tid räckte till en seger! Tiden var dessutom den snabbaste bland alla ekipagen i klassen! Roddan verkade tycka att det var jättekul och taggade till så pass att kan nästan svängde av sig själv över vissa hinder! För mig var det galet roligt!!! Inte bara att tävla, men också kul att kunna rida en lite lättare klass där man kan bara rida och svänga och inte behöver tänka så mycket under själva ritten.

Om ni vill se hur själva ritten såg ut så kommer det ett klipp här!