Header

I Juni 2017 åkte teamet till Helsingfors! Det var Dam VM och fem av oss packade våra seglarkläder och flög över till Finland. Vi blev upphämtade av två tävlingsarrangörer och körda till centrala Helsingfors för att kliva på färjan till Sveaborg.
Vi var så galet taggade på att äntligen få sparka igång sommaren på riktigt. Att få göra detta genom att segla vårt första Dam-VM tillsammans var perfekta starten på en sommar full av äventyr! :D



Färden till vår ö var mer spännande än man kan tro. Hungriga som vi var passade vi på att köpa mat på marknaden vid färjeterminalen. Jag kommer ihåg att jag köpte falafel, men Isabelle som insisterade på att köpa något lite mer köttigt blev direkt överfallen av måsar. En av måsarna satte sig nästan på hennes axel för att kunna norpa åt sig maten och det slutade med att vi fick fly för livet in i ett litet väntbås för att få äta vår mat i fred. Man kan lugnt säga att en lätt fågelfobi spökade under några månaders tid efter händelsen, för vissa värre än andra, Johanna klarar fortfarande inte av de små monsterna hahah..



Vi hade en jättefin vecka och vi fick lära oss segla en båt vi inte tidigare hade provat. Det var en superkul tävling och ett superstylat seglingsområde med palmer, foodtrucks och barer. Vi var helt chockade när vi såg det första gången, kändes mer som vi kommit till playan i soliga Spanien än till Finland haha, men vi älskade det! :) Vi tackar ju inte nej till lite semester-feeling om vi säger som så ;)



Vi visste redan att vi skulle bo på en slags militäranstalt, ute på en ö. Men vad vi inte visste var att det skulle krylla med små militärer på området, som dessutom var i Isabelles ålder! Ingen var nöjdare än Isabelle. ;) Resten av sommaren fick vi höra tjat om att hon skulle gå lumpen och ville bli militär. De planerna har nog ändrats nu dock hahah.



Militärerna fick vi träffa första gången när vi åkte färjan tillbaka från en tävlingsdag. Vi satte oss bredvid militärerna och kunde inte slita blickarna från deras roliga mössor. Tillslut kunde inte Thiringer hålla sig längre, så hon frågade om hon fick prova! Oj vad vi skrattade. Thiringer i ett nötskal❤️

Resten av tiden försökte vi få ihop en video med militärerna. Vi fick en rolig idé att ett gäng på 40 militärer skulle stå och ta order från Thiringer men tyvärr hade de nattetid redan kl 17... Det blev alltså omöjligt att hinna med våran dag och komma hem innan deras utegångsförbud började. Enda tillfället vi stötte på dem var på frukosten första dagen då alla killar satt i samma rum helt knäpptysta och glodde när Isabelle och Johanna gick in i fel matsal. Isabelle, smidig som hon är, backade snabbt ut ur rummet och lämnade Johanna ensam i rampljuset. Vi vågade inte gå igenom den dörren mer hahah. En annan morgon när vi käkat och skulle gå till transportbåten till klubben, stod hela gänget där och stirrade igen. När vi kom fram frågade han på bilden ovan om han fick ta kort med oss. Endast Johanna och Isabelle gick med på detta men de ångrar det starkt i efterhand med tanke på hur gräslig bilden blev hahah.

Sammanfattat så var militärerna med på ett hörn och gav oss flera skratt under resans gång. Det är ju trots allt lite roligare att sova på ett militärhem än ett hotell, eller? Det tyckte i alla fall Isabelle.


Väl på plats blev vi tilldelade rum som om vi var på kollo. Alla seglarteam hade rum i samma korridor och delade kök och badrum. Det var mest vi och ett lag från Ryssland som fightades om att använda köket för att göra våra dagliga lunchmackor. Men det löste sig ganska bra när det slutade med att vi vann "slaget om köket".



Ön vi bodde på var fantastiskt fin. Det var veckan innan midsommar, så det var som att bo i ett litet sommarparadis med alla blommor och ljusa sommarnätter bland de gamla byggnaderna och fortet som stog på ön.

Förutom seglingen så är det tre speciella saker som jag förknippar med denna resan. Det är fåglar, militärer och champagne. För utöver måsarna som attackerade vid färjeterminalen fanns det ett stort gäng ankor som brukade hänga på militärområdet. Dessa var extremt läskiga om tvekade inte att fräsa eller springa efter en liten bit om de fick chansen



Båten vi seglade heter J80 och första gången vi satt i båten var på träningen dagen innan VM skulle dra igång. Det var knappt någon vind alls och ingen yta att träna på då de var en stor seglingstävling utanför hamnen samtidigt som vår träning haha. Så man kan minst sagt säga att vi var lite smått frustrerade när manövrarna inte satt som de skulle. Men efter passet insåg vi att J80 var lite som en liten Ds 37 och då klarnade allt lite för oss och vi kände oss säkrare inför nästa dag. Ds 37an var var den båt vi lärde oss match racea i och vi har sedan dess jämfört alla nya båtar vi seglar med Ds:en för att snabbare koppla hur vi ska göra saker och ting. "Åh men detta är typ som en liten Ds men man gör såhär istället" eller "Aah detta är som en superliten Ds!", "Detta är precis som Ds:en fast allt det jobbiga är borta". Ja ni förstår haha, det är så det brukar låta varje gång ;).



Det började lite knackigt för oss men det blev bättre och bättre hela tiden och tusan vilka tajta roliga matcher vi hade emellanåt. Lätt roligaste matchen var mot ett ungt franskt lag, tror alla hade maxpuls genom hela racet hahah. Vi ledde vid första kryssrundningen men när vi skulle ta ner spinnakern efter första länsen blev det kaos i upprundningen och den snodde sig helt runt fockskotet och gud vet vad, allt var en enda röra iallafall. Som tur var såg Fanny detta och hon började tillsammans med Thiringer sin hjälteinsats, de var tvungna att följa alla lik och knyta om hela spinnakern innan det var dags för nedrundning igen. Det var minst sagt stressigt på båten haha. Det tog dem hela kryssen och även halva länsen att få ordning på allt så vi kunde hissa, vid detta laget låg fransyskorna och flåsade oss i nacken och lagom tills vi hissat i topp var de bara någon båtlängd bakom. Nu var det nervigt hahah, fransyskorna kom dundrandes med full spinnaker och vi vann med kanske en halvmeter! Vi hann tjoa och fira i ungefär en halv sekund innan vi nästan broachar och inser att vi vilken sekund som helst kommer dundra på piren om vi inte får ner spinnakern genast hahah. Men sicken kick det gav, vi var som eld och lågor efter racet och Thiringer reste sig och skrek "I AM KING OCH THE OCEAN", som vi har garvat åt detta asså hahah, legend!



När det var dags för finalseglingarna var det tyvärr färdig seglat för vår del. Vi snubblade på målsnöret och slutade på en nionde plats, även här missade vi alltså kvartsfinalerna precis. Det var bittert haha... Men vi hade lärt oss massor och vi var i det stora hela nöjda med vår insats och ser fram emot att segla Dam-VM igen! Vi fick däremot bakläxa från de andra lagen om att vi drack för lite champagne, i ren allmänhet. Så då tog vi tag i problemet och letade upp en "roof top bar" i ett hotell. Skål!



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Så efter ett härligt dygn på resande fot, med en gosig försening på Heathrow, landade vi på landvetter, kvällen den sjätte augusti, (och för er som håller räkningen, gick första start klockan 10:00 den sjunde). Som tur var möttes vi av Lysekils fantastiska volontärer som körde oss hela vägen till vårt fina boende, där vi bara dumpade våra väskor, kramade Thiringer och somnade. Lag-pappa Sten hade laddat kylen med frukostmat så vi klev helt enkelt upp, tryckte i oss gröt, satte på oss våra rosa tröjor och skyndade oss ner för att hinna väga in innan första start.

Vi har ju vart frächare i våra liv om man säger som så ;)



Alltså det låter helt sjukt att säga, men vi seglade väldigt bra första dagen. Ellie och Fanny hade aldrig seglat Far East innan, och de andra hade provat på en ynka gång tidigare under sommaren (så det var allmän kalabalik ombord) MEN vi löste alltihop och gick hem den dagen med två av tre vinster i bagaget ;)



Hela Lysekil var som en enda stor godispåse av våra bästa och sämsta sidor. I våra starkaste stunder seglade vi bättre än de allra bästa, (och knep några riktigt grymma segrar) men ibland fick vi det bara inte att gå ihop! Det var verkligen något vi fick lära oss den regattan, att det ibland bara gäller att bita ihop, försöka lösa problemen som uppstår och alltid hålla huvudet kallt!



Efter en fullständig round robin och en repechage, var vi för första gången vidare till kvartsfinal i denna prestigefyllda tävling och vi var så himla taggade! :D Tyvärr blev den lyckan kortlivad, eftersom vi fick möta vinnaren av round-robin och wimra-legenden, Trine Palludan, som slog ut oss efter tre tajta matcher.! Men vi avslutade på en sjundeplats, bättre än vi någonsin placerat oss på Lysekil innan, superkul tycker vi!



Så finaldagen spenderades på Släggö, där vi tittade på de sista seglingarna. Vi hängde med alla underbara wimra-seglare och funktionärer, som hade blivit ett riktigt gött gäng under regattans gång, (Lima, Lima, Lima!) och när regattamiddagen kom så såg vi till att ha en riktig dunderkväll med live-band, inofficiell prisutdelning och massor av dans!



Dessa sommarveckor var bland det roligaste vi någonsin varit med om, och det var verkligen detta äventyr som gav oss mersmak för både höstens resa till Sydney och allt det som väntar oss under säsongen 2018 :D

I tre veckors tid spenderade vi all vaken och sovande tid tillsammans, och det var det roligaste vi hade gjort dittills. Att vi alltid varit ett starkt lag som håller ihop i vått och torrt är nog självklart, men under dessa veckor blev vi ännu mer av en familj! Det är något alldeles fantastiskt att få segla med alla sina bästa vänner <3


Kram från Bergqvistarna

Likes

Comments

I slutet av sommaren var vi på en liten turné, vi seglade UVM och Lysekil Women’s Match, och däremellan var det bara två dagar, men tävlingarna var på olika sidor av atlanten. Lätt galenskap såhär i efterhand, men oj va det var värt det! såhär gick det till:

Efter vad som kändes som en oändlighet av mail, ansökningar och längtan, stod vi äntligen på landvetter påväg till sommarens andra stora tävling, ungdoms-VM i USA! Vi var taggade och nervösa, men resan gick superbra och efter en lång biltur i Los Angeles ökända trafik, fick vi träffa vår underbara värdfamilj för första gången! Familjen var helt otroligt mysiga, hängde nästan alltid på klubben, hjälpte oss så ofta dom kunde, och vi blev snabbt kompisar med deras två dundersöta döttrar, Sammie och Grey! (deras enorma polishund, Kona, tog liite tid att vänja sig vid haha, är man stor får man också vara snäll hahaha)

Vi blev välkomnade som deras fyra blonda adoptivbarn, och deras gästvänlighet hade verkligen inga gränser, i huset bodde det redan två britter som skulle segla 29:er-VM, och när pappa-Chris båt blev hemseglad från havskappseglingen Transpac, var hela besättningen hemma på middag och sov över i vardagsrummet!



Livet i Los Angeles passade oss verkligen perfekt, dagarna bestod av att segla, bada och äta. Vi fick ett par pass innan regattan drog igång för att få känn på båten, som var av typen Gov-Cup 22, en båt som designats och byggts för tävlingen Governor’s Cup som äger rum på klubben varje år. Vår utvecklingskurva var skarp, vi fick också ovärderliga tips från det danska lagets coach, och så fort vi fått koll på båten började vi vinna matcher ;)



Det fanns 12 båtar för 12 lag, vilket betydde att varje tävlingsdag blev en heldag på vattnet, och att alla lag var med i varje flight. Vi hade aldrig varit med om en så lång pre-start-sekvens innan, 32 minuter på klockan om man hade sista start..! Detta var dock extremt effektivt, och fast än vinden svek varje förmiddag fick vi igenom två fulla round robin på 4 dagar!
Värmen gjorde även att vi inte hade något annat val än att ta ett obligatoriskt dopp mellan varje race, synd att klaga dock ;).


Trots att vi tyckte att vi hade koll på båten (förutom den där gången vi fiskade upp kryssmärket hahaha så pinsamt) och vår sjukt goa känsla i laget, hamnade vi på nionde plats, och efter två fulla round robin var det färdigseglat för vår del. Men det betydde inte att det roliga var över för det! De sista dagarna i USA blev bland de bästa, vi hade så himla kul med de andra lagen (de var av åsikten “losing the game, winning the party”) och finaldagen spenderades på en superfin katamaran ankrad precis vid startlinjen, där vi kunde simma och titta på finalseglingarna samtidigt ;)



Allra sista dagen blev en enda röra. Vi hade fått pris av båsarna för att vi hade tagit så väl hand om vår båt, och priset var i form av presentkort som bara kunde spenderas i landet, så i lätt panikartad hastighet gav vi oss ut på äventyr och satte sprätt på alltihopa (jag tror Johanna köpte typ 7 klänningar eller något). Sen blev det blommor till värdfamiljen, tårfyllda hejdå-kramar och snabbt på planet, som landade kvällen innan vår första start i Lysekil! Jet-lagen var real och sömnbristen ledde till många förvirrade stunder, men det skriver vi mer om snart!


Kramar
Team B

Likes

Comments

Eftersom Sydney var 2017 års sista resa och närmast i minnet tänkte vi börja berätta om denna. Det hände så mycket knasigt och roligt under dessa två veckor så det är svårt att veta vad vi ska välja ut att berätta om, så vi gör det enkelt för oss och tar det från början. Efter 29 timmars resa landande vi äntligen i Sydney (vissa grinigare och tröttare än andra) och tog en taxi till båtklubben. För en gångs skull var vi på plats några dagar innan regattan skulle börja och hade tid för lite sightseeing. Så de nästkommande dagarna besökte vi så många stränder och ställen i stan vi bara hann med, det var verkligen magiskt vackert! :D

Att bada på dessa stränder var något alldeles speciellt. För det första var det svinkallt, för det andra sögs man nästan ut i havet pågrund av undervattensströmmar och vågorna som spolades upp på stranden hahah. Det ledde dock till många härliga skratt och tyvärr till ett skrapsår på höften för Ellinors del då hon slogs omkull helt.



Vi hann även med en tripp till China Town ;P. Det var inte riktigt så magiskt som vi tänkt oss dock haha.. Och värmen gjorde det knappast bättre, det räckte att vara där någon timma om vi säger som så ;). Anna och Isabelle gick iallafall all in och matchade de röda detaljerna på gatorna och denna söta lilla affär.



Det är svårt att beskriva hur mycket vi gick när vi var i Sydney haha. Det var hopplöst att fråga någon som bodde där om hur långt bort saker och ting låg och om det gick att gå dit. Svaret var alltid "det är jättenära, tar typ bara 10 minuter att gå". Detta låter ju skitbra, meen vi lärde oss snabbt att om en Sydney-bo sa "10 minuter" var detta lika med cirka 40 minuter... Vi blev aldrig riktigt kloka på om folk där hade dålig tidsuppfattning eller om vi bara gick extremt långsamt jämfört med dem haha. Men förutom detta är australiensarna helt underbara, vart vi än gick fanns det alltid människor som gladeligen svarade på frågor eller bara ville samtala :)



De första dagarna var vi det enda teamet på plats men någon dag innan regattan började trillade det in lite andra seglare också, här var vi ute och käkade med några Nya zeeländska vänner. Vi gick senare bort till operahuset och möttes av den konstigaste festivalen haha. Det var massor av bilder på kängurus och indianer som dansade runt en gubbe som stod och rappade på scen, vi verkade vara dem enda som var chockade dock så antar att detta var en helt vanlig söndag i Sydney ;).



Man skulle kunna säga att vi bodde på tre ställen: Loftet, båten och toan.
Alla lagen skulle bo på båtar i hamnen, men efter två nätter upptäckte vi till allas panik att vi hade kackerlackor i vår båt... Isabelle och Fanny gjorde en riktig hjälteinsats och sprayade hela båten med insektsmedel medan vi övriga tre stod i pyjamas invirade i våra sovsäckar på bryggan och skrek varje gång en kackerlacka sprang förbi oss. Vi vet att det låter störtlöjligt, men i stundens hetta kl 12 en lördagskväll när alla på båtklubben gått hem, var det svårt att hålla sig lugn hahah... Planen var att sova på loftet där vi hade alla våra grejer, vi sov hellre på golvet än i kackerlacksbåten. Men som en riddare i skinande rustning vinglade en full engelsman i vår ålder förbi, han var den enda som var kvar på klubben och han skrattade åt oss och sa att vi såg hemlösa ut där vi satt i pyjamas utanför klubbhuset. Vi berättade vad som hänt och han garvade gott och sen sa han åt oss att vänta en stund medan han ringde några samtal. Det visade sig att han jobbade på flera av de finaste båtarna i hamnen och gick iväg för att ringa de olika ägarna. Grabben, som hette Hugo, löste sen så vi fick bo i olika båtar flera nätter i rad och tillsist löste han båten på bilden ovan för oss att ha hela sista veckan :D.

Och nu till toaletten ;). Detta var ett av de få ställen man kände sig riktigt trygg på under kvällarna, den var nyrenoverad och 100% kryp och kackerlacksfri, och det bästa av allt: det fanns Wi-Fi där inne ;).
Klubbens Wi-Fi funkade bara runt klubbhuset (tyvärr inte hela vägen till vår båt alltså haha) och inne på toan som låg mittemot. Så innan läggdags var det på muren utanför klubbhuset vi hängde. Det visade sig vara riktigt roligt då de andra lagen lärde sig detta ganska snabbt och efter det var det alltid någon som kom förbi och tjötade, det blev som en mötesplats :P.



Tävlingsdags! De fyra dagarna vi var där innan regattan drog igång tränade vi varje kväll antingen själva eller ihop med team från klubben. Det var väldigt lärorikt och roligt men trots detta fick vi inte till det alls på regattan. Ungdomslagen där nere var mitt i sin seglingssäsong medan våra båtar hemma sedan länge packats ihop för vintern, vi hade helt enkelt tränat för lite innan för att kunna matcha dessa duktiga lag. Men av allt ont kommer något gott, vi lärde oss nya saker om oss som team som vi snackat igenom och detta kommer hjälpa oss ta vår segling till nästa nivå nu 2018. :D Vi har insett hur viktig teamkänslan är för oss när vi tävlar. Så länge känslan är på topp och vi är goa och glada seglar vi så otroligt mycket bättre än när vi låter det bli dålig stämning på båten. (Den dåliga stämningen sprids i 9/10 fall av att vinnarskallen till rorsman blir på tok för arg när vi förlorar eller inte seglar så bra som vi "borde". Det ska dock bli ändring på detta nu, ni kommer aldrig ha sett på maken sicken positiv och taggad rorsman Team Bergqvist kommer ha hädanefter ;P).



När regattan var slut hade vi en dag kvar av äventyr och vem tackar nej till att hänga på Bondi Beach med Ellinor? ;) ;)



Efter 32 timmars flygresa landade vi på Svensk mark igen (grinigare och tröttare än någonsin haha ;P ). Det tog ca en vecka innan jetlaggen lagt sig och vi var tillbaka på banan igen. Men oj va värt det var! Det går inte med ord att beskriva hur rolig och underbar denna resan var, vi räknar dagarna till nästa stora äventyr! ;)



Likes

Comments

Ellinor Hansson - Ernst

Här har vi en skön brud på snart 22 vårar som helt klart är hjärnan i laget. Då hon läser till civilingenjör på Chalmers kommer kanske inte detta som en chock. ;)
Hon är även utsedd till världens bästa kramare, så sno åt er en kram nästa gång ni ser henne, tro oss det vill ni inte missa. ;)

Vad kan du inte leva utan?
- Att klappa andras hundar.

Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
- En kopia av min keltiska ringen.


Anna Sundberg - Prinsen

Lagets Prins på 20 bast chillar gött på livet, det är inte mycket som kan få denna bruden stressad. Bättre sent än aldrig passar in ganska bra på vår Anna. ;) Men väl på plats ger hon alltid 110% och slår alltid rekord i flest blåmärken av alla på båten. När hon inte seglar läser även hon på Chalmers till civilingenjör och lever livet som en äkta student. ;)

Vad kan du inte leva utan?
- ...

Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
- ...

Som sagt är Anna alltid sen, hon hann inte svara på frågorna innan vi ville publicera inlägget hahah...


Johanna Bergqvist - Ofrivillig mamma

Rorsmannen i laget är ingen mindre än vår största vinnarskalle Johanna som fyller 22 i Augusti. Hon bjuder på många härliga skratt och drar omedvetet till sig alla killars blickar. Hon ser kanske ut att vara den sötaste, mest oskyldiga flickan men endast vi i teamet vet om alla hennes sidor. ;)

Vad kan du inte leva utan:
- Choklad.

Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
- En snygg kille att hänga med på stranden.


Isabelle Bergqvist - Lillgrisen

Minstingen och nyaste tillskottet i laget, även kallad Lillgrisen, fyller 18 år i maj! Woop woop!
Med sitt långa glänsande hår är hon absolut lagets killtjusare, men som tur är för hennes storasyster har Isabelle nu fått 4 storasystrar till som håller ett vakande öga på henne ;)

Vad kan du inte leva utan?
- Pasta med aromat.

Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
- En båt så jag kan åka därifrån.


Johanna Thiringer - Ninjan (King-of-the-ocean)

Vår socialaste och galnaste lagmedlem är denna snygging på snart 24 bast. Tro det eller ej men det är inte ofta man ser denna brud sitta still, 10 sekunder innan denna bilden togs stod hon på huvudet. ;) En av de vanligaste frågorna vi ställer till varandra i teamet är "Vart fan är Thiringer?". Hon är en frisk fläkt som alltid lättar upp stämningen och får oss att skratta.

Vad kan du inte leva utan?
- Memes.

Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
- Kniv, tråkigt men det enda vettiga svaret eller? Man måste ju kunna döda saker och bygga en lianhydda.


Fanny Edgren - Partypinglan

Lagets mysigaste person är vår alldeles egna partypingla som fyller 22 år i maj. Fanny kan verka lugn med låt inte skenet bedra, hon är helt klart lagmedlemmen som släpper lös mest på dansgolvet. När hon inte reser med oss bor hon och studerar just nu på Öland.

Vad kan du inte leva utan?
- Mina ulltofflor.

Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
- En filtervattenflaska.

Foto: Cajsa Svensdotter

Likes

Comments

Vilka är vi? Jo, vi är ett glatt gäng på 6 brudar som reser världen runt och gör det vi älskar mest av allt, att segla match racing! :D Tack vare vår sport har vi fått se ställen vi tidigare aldrig vågat drömma om och fått vänner runt om i hela världen. 2017 var ett väldigt händelserikt år då vi lyckades ta oss både till Newport i Kalifornien och Sydney i Australien under ett halvårstid, innan detta tog vi även en tur till Helsingfors och Wien. Man kan lugnt säga att vi har blivit lite smått beroende av att resa, så fort vi kommer hem vill man bara iväg till nästa ställe. När man ser tillbaka på året som gått känns det som 2017 var året som kommer vara omöjligt att slå, men redan nu har vi insett att nästa år kommer kunna bli minst lika maxat om bara pengarna räcker till. :P

Vi har otaliga bilder och roliga historier från alla våra resor förra året och tänker därför att det är ett ypperligt tillfälle att skriva ikapp om allt som hänt 2017 nu när vi ändå inte kan segla pågrund av kylan. ;)

Men innan vi gör det kommer nästa inlägg låta er lära känna oss och se vilka vi egentligen är ;)

Likes

Comments