Börja leva i nuet och mera medvetet

När jag tänker på framtiden just nu grips jag av ångest. Jag är tjugosju nu och det betyder tre år från trettio. Varit sjukskriven större delen av mitt vuxna liv. Känner mig på efterkälken på grund av det även om jag verkligen har "bra" anledningar till att jag inte har kunnat komma in i samhället på det sättet.

Det rationella och mest sunda är att försöka leva i nuet. Fokusera på min dotter och mina fyrbenta lurvtussar. Vet att om ett år ska troligen någon form av arbetsträning kicka igång. Frågan är vad? Sedan spinner hjärnan vidare på vad ska jag göra sen? Kommer jag hitta något arbete som jag trivs med och kan jobba efter mina egna förutsättningar eller kommer jag lyckas plugga igen och sedan kunna jobba med mitt drömjobb? Vet att jag sätter en orimlig press på mig själv redan nu som med att försöka lista ut allt nu. Egentligen borde det vara bättre att följa processen och inte tänka allt för mycket framåt.

Ibland hänger verkligen inte hjärnan på det logiska och det som är bäst för en nu. Känns som en ständigt oroar sig för det som har varit eller det som ska komma. Varför är det så svårt att bara njuta av stunden en är i? Det går ändå inte göra något åt problem som inte har uppstått än. Men det är nog min asperger som spökar där, vill känna någon form av kontroll och veta vad som ska hända.

Nu vill jag göra en ansträngning till att leva mera i nuet. Lägga in mindfulness i min vardag. Slow living. Inte göra en massa saker samtidigt. Sitta och njuta av mina måltider utan att sitta med telefonen, max underhålla Sandrea i kombination med måltiden. En sak i taget. Just telefonen är sådan som lätt distraherar en. Att kanske börja lägga undan den morgon och kväll. Att inte ens ha den i sovrummet när vi går och lägger oss. Vill njuta av min tid tillsammans med Sandrea.
I dagens samhälle är det en sådan press på att en ska ha listat ut vad en vill göra med liv vid tjugo års ålder, du ska dessutom vara upptagen hela tiden. Känns nästan som att om du inte göra en mängder med saker att göra har du inte ett intressant liv. Egentligen bör det handla om hur en själv uppfattar livet och endast göra det en mår bra av. Vore så mycket bättre om en släppte pressen på att ha ett stressigt liv.

Gillar

Kommentarer