Tankar om konsten att argumentera som katolik

En söndag efter jobbet och kvällsmässan berättade pappa för mig att en kvinna vid namn Claudia hade bett honom om mina kontaktuppgifter. Jag fick veta att hon kom från någonting som hette Catholic Voices och att hon ville att jag skulle komma på något möte efter att ha läst min blogg. Claudia ringde mig senare i veckan för att förklara projektet, och om hennes (och projektets) vision att medieträna talesmän för Katolska Kyrkan. Om jag ska vara ärlig var jag väldigt skeptisk. Smickrad, men väldigt skeptisk.

På deras hemsida läste jag att Catholic Voices är ett “kommunikationsprojekt, som ursprungligen startades i Storbritannien 2010 och som nu spridits världen över. Vi tränar och stödjer lekmän i att i media presentera och förklara katolska kyrkans lära. Initiativet, som är en lekmannaorganisation vilken drivs oberoende från de lokala stiften, har snabbt vunnit ett starkt stöd från både biskopar och media som en auktoritativ källa för kommentarer och analyser vad gäller katolska kyrkan i media.” Någon eller några ville alltså att jag på något sätt skulle bli en röst för Katolska Kyrkan i Sverige?

Min skepticism förvandlades till nyfikenhet när jag senare upptäckte på den hemskickade deltagarlista att folk som jag kände, Fiorella, Paula, Alexander, Lisa och Magnus skulle komma, och då kändes plötsligt allt mindre läskigt. Dessa sistnämnda är stora förebilder för mig inom Katolska Kyrkan, och att precis de skulle delta på det mystiska mötet fick mig att tänka att om de skulle gå dit, så måste det vara någonting bra.

Jack Valero, pressekreterare för Opus Dei och grundaren av Catholic Voices i Storbritannien, var med oss den 17 mars när vi för första gången träffades i Johannes Paulus II Pastoralcentrum i Gamla Stan. Han började med att berätta om projektet och sedan om vad han kallade “the art of reframing” vilket grovt översätts till konsten att ominrama (eller omstrukturera). I psykologiska sammanhang menas att man ser saker och ting i ett nytt perspektiv, i ett nytt ljus, ur en ny synvinkel och därmed ger dem en ny form, en ny ram.

Jack berättade att nästan all kritik vi får ta emot baseras på fördomar om Katolska Kyrkan. En vanlig fördom är att vi bara bryr oss om våra regler och inte om människan; att vad som är viktigt för oss är vår reputation och image snarare än andra människors välbefinnande. (vilket inte är sant ofc)

Vad Jack Valero ville belysa var att bakom varje kritik mot Kyrkan finns en positiv värdering, vilken nästan alltid är en kristen värdering, en värdering som vi människor har gemensamt.

Exempelvis, bakom fördomen om att Kyrkan är stenrik och inte bryr sig om de fattiga och utsatta finns det gemensamma värderingen att människor är mer värda än pengar och att vi bryr oss om och vill hjälpa andra människor, vilket är någonting fint! Bakom fördomen att kyrkan hatar homosexuella finns den starka viljan att försvara kärlek, den delade värderingen om att kärlek är någonting gott och vacker som bör försvaras till all kost. Bakom kritiken om att Kyrkan är emot preventivmedel och fördomen att vi inte bryr oss om människor med HIV eller AIDS finns den kristna värderingen och viljan att hjälpa de mest utsatta och att rädda liv. Bakom kritiken om Kyrkans syn på eutanasi och fördomen att vi inte bryr oss om de som lider finns den gemensamma värderingen att vi vill undvika allt lidande och hjälpa människor i nöd till det yttersta.

Så bakom alla skällsord och debatter så har icke-katoliker och vi katoliker fler likheter och gemensamma värderingar än vad man kan tro, i alla fall fler än vad jag trodde innan den dagen. Vad Jack Valero menade var att i varje kontrovers fanns en möjlighet och nytt tillfälle för att få fram vårt budskap, någonting som vi bör initiera genom att först hitta fördomen och sedan förklara att den inte stämmer genom att peka på den gemensamma värderingen. Men vad är budskapet? Jo, att Katolska Kyrkan ser andra lösningar (än till exempel abort) på problemen (i detta fall en “oönskad graviditet”), att Katolska Kyrkan är god och välkomnande, och att Kyrkan är “emot” så många saker för att hon säger ja till så många andra.

Låt oss ta abort som exempel. Den vanligaste fördomen är att eftersom Kyrkan är emot abort så bryr vi oss inte om de våldtagna kvinnorna eller de som inte har råd att ta hand om ett barn utan att vi bara stödjer Kyrkans regler utan att ta hänsyn till den lidande människan. Den uppenbara gemensamma värderingen är att vi bryr oss om kvinnan. Men vad vi som katoliker också vill göra är att betona att det verkliga problemet kanske inte ligger i Kyrkans syn på abort utan i vissa länders utbildning och fattigdom (vilket kan medföra att vissa kvinnor inte har möjligheten eller råd att ta hand om ett barn), kriminalitet (det kan till exempel råda en våldtäktskultur, det vill säga områden där våldtäkter är särskilt vanliga) eller sociala problem (bland annat hur kvinnor behandlas).

Man skulle kunna göra en liknelse med flygplan: Om flygplan skulle visa sig ha en extremt hög risk att krascha skulle man inte bara dela ut fallskärmar till alla passagerare, utan faktiskt se till det större problemet, själva flygplanet, och laga det. Att se abort som den bästa möjligheten för att lösa kvinnans problem blir bara som att lägga plåster på ett sår som egentligen skulle behövas sys.

I motsats till den kritik som riktas mot oss katoliker att vi inte skulle bry oss om de utsatta kvinnorna så bryr vi oss om dem, men vi bryr oss också om det ofödda barnet och dess rätt till liv. Hur kan en sådan kombination ses som så ond av vissa? Budskapet som vi vill lyfta fram är sedan att abort är skadlig för kvinnan (Det finns en oändlighet med studier och vittnesbörd från kvinnor som vittnar om den psykiska ohälsan som följt och följer en abort), att aborten inte kommer att utplåna minnen av våldtäkten eller göra den ogjord, och att de ofödda, oskyldiga små barnen också har rätt till liv och inte bör straffas för förövarens brott. Men nog om det! Jag kommer inom en snar tid att publicera ett mer utförligt inlägg om abort.

Så hur ska man argumentera som katolik? Vad jag lärde mig under heldagen med Jack Valero var att vi ska hitta fördomen, hitta den gemensamma värderingen, belysa och få fram budskapet.

Vårt mål är att belysa sanningen om vad Katolska Kyrkan står för och visa den rättfärdiga bilden av värme, välkomnande, medmänsklighet, ödmjukhet och andlighet som Kyrkan utgör. Vi är alla kallade till att sprida evangeliet och genom Catholic Voices får vi verktygen för att bli offentliga röster för Sveriges katolska minoritet. Vi ska inte bli officiella talespersoner för stiftet utan snarare representera den vanliga människan, öka medvetandet och normalisera tron.

Nedanför listar jag Catholic Voices så kallade “Ten principles of civil communication” som jag fick lära mig under dagen med de andra deltagare. Med andra ord en liten handbok om konsten att argumentera som katolik!

1. Bli inte arg eller sur

“Reframe”, hitta, förstå och motbevisa fördomen. Hitta den dolda gemensamma värderingen och lyft fram den!

2. Belys, tydliggör!

Vi vill inte övertyga någon med tvång och målet med diskussion är inte att konvertera någon (men kanske på längre sikt lol) utan att belysa och hjälpa den andre att förstå vad Kyrkan verkligen står för. Vi vill öppna upp nya dörrar och sätt att se på världen!

3. Tänk i tre punkter

Komprimera ditt budskap i tre enkla punkter, precis som påven Franciskus brukar göra i sina predikan. Vänd på kritiken till något positivt och öppna upp nya horisonter!

4. Människor kommer inte ihåg vad du säger lika mycket som de minns hur du fick dem att känna sig

Det är inte vi som övertygar, det är Sanningen. Det vi gör att att försöka betjäna Sanningen på bästa sätt, vilket bäst görs genom empati, medmänsklighet och förståelse. Vill du få den andre att känna sig överkörd eller upplyst? Lättad över att du slutade prata eller intresserad av det du lärt ut om kyrkan?

5. Show, don’t tell

Människan föredrar historier och berättelser framför föredrag. Hon är mer övertygad av erfarenheter än abstrakta argument. Berätta, illustrera, du kanske själv kan vittna om något!

6. Glöm inte att säga “ja”

Kyrkan är “emot” så många saker, bara för att hon är “för” så många andra. Berätta inte om varför vi är emot så mycket utan snarare mer om vad vi är för och säger “ja” till och varför. Visa och vittna om att kyrkan inte är någon moralpolis!

7. Visa medkänsla

Det kan vara så att personen har en personlig koppling till något ämne, abort, eutanasi, homsexualitet eller transsexualitet och att de är sårade på djupet, ta hänsyn till det! Oftast blir Gud och Kyrkan en syndabock för all ilska. Visa medkänsla genom att förstå denna ilska och dessa sår. Vi också att Kyrkan är en kärleksfull mor, inte en okänslig institution!

8. Siffror är inte allt

Ibland blir statistik abstrakt och omänsklig. Basera inte dina argument på siffror och tabeller, men använd de för att illustrera din poäng. Speak in human!

9. Det handlar om att vittna, inte om att vinna

Det finns inget “vi” och “dem”, det handlar inte om att vinna eller förlora. Det handlar om att dela med sig om en ny världsbild, att utmana fördomarna, att vittna om vad kyrkan verkligen är och om vad tron kan förvandla.

10. Det handlar inte om dig

Gud är alltid med dig och handlar genom dig. Det handlar inte hur bra eller dåligt du presterade. Evaluera, ta lärdom av diskussionen och res dig upp igen!

Kram,

Bénédicte

Gillar

Kommentarer