”Om någon är helt liten må han komma till mig”

Den 6-7 juni 1944 anfölls och flygbombades den lilla staden Lisieux i norra Frankrike. 75% av staden förstördes, och av Lisieuxs 2.800 byggnader stod endast 750 kvar, varav S:ta Thérèses basilika. Även fastän en bomb föll ner från himlen framför kyrkan under anfallet står kyrkan fortfarande kvar idag. Bomben exploderade nämligen aldrig.

På andra ställen exploderade tyvärr bomberna. Kyrkan St Désir av Lisieux (idag ombyggd) förstördes helt, men kvar stod det jättelika krucifixet utan skråma. Jag tänker på slutet på en bön som jag brukade be som barn. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, Fader vår.

I detta inlägg har jag lagt in bilder på de olika kyrkorna från 1944-1945 för att visa hur de bestod efter kriget till skillnad från andra byggnader och stora delar av städerna.

Ute på gatorna böjer människor respektfullt deras huvuden när vår reseledare Fader Pär-Anders passerar dem. Under kvällarna går vi förbi uteserveringar där unga män och präster skrattar högt tillsammans. Överallt i kyrkorna som vi besöker stöter vi på klungor av unga präster. Fransmännen verkar vara någorlunda vana vid det höga antalet präster och deras unga åldrar men själv står mina vänner och jag och gapar av beundran och respekt. Hela staden vibrerar av en mäktig Guds närvaro som vi inte riktigt är vana med. Hemma i Sverige hör vår tro hemma i katolska kyrkan. Här är den överallt.

Utanför den sagolika basilikan knäböjer en man och en kvinna. En respektfull tystnad råder. Vi beger oss mot kryptan för att fira vår första mässa sedan vår ankomst i Lisieux, och andas ut av lättnad över hur svalt det är innanför kyrkans väggar. Klockan är bara halv nio på morgonen men ändå steker solen på de tomma gatorna. Väl inne i kryptan är det första som når mitt öga en gigantisk mosaik på golvet där texten lyder: ”Si quelqu’un est tout petit, qu’il vienne à moi”. Om någon är helt liten, må han komma till mig. Jag stannar upp och ler åt golvet, och får plötsligt en föraning om vem Thérèse av Lisieux var.

För att vara helt ärlig så visste jag inte så mycket om Thérèse av Lisieux eller lilla Thérèse som hon även kallades, innan det var klart att vi skulle åka till Lisieux. Det kan till och med vara så att jag tidigare har blandat ihop Thérèse av Lisieux och Therese av Avila. Men nu måste jag nog ändå påstå motsatsen, att jag har lärt känna lite bättre den som jag sett och hört talas om så många gånger men aldrig skänkt någon större tanke åt.

Att Lisieux är Frankrikes andra största pilgrimsort förstår jag när jag väl står framför basilikan och plötsligt känner mig så liten och obetydlig. På bilden nedanför syns jag knappt! Basilikan i Lisieux ser ut som ett slott. Bokstavligen. Det största och vackraste slott jag någonsin sett. Thérèse av Lisieux kände sig också liten, som den minsta blomman på den största ängen i världen. Men det var någonting som gladde henne något så enormt. För hon visste att det var de minsta och svagaste som Kristi kraft omslöt.

”Jag ser att det räcker att inse sin intighet och ge sig själv helt, som ett barn, i den gode Gudens armar. Jag gläder mig åt att vara liten och lämnar de fina böckerna som jag inte kan förstå åt stora själar och förstånd, eftersom 'endast barn, och de som är som dem, blir insläppta till den himmelska måltiden.” – Utdrag ur ”Histoire d’un âme”, En själs historia, lilla Thérèses andliga memoarer.

Kryptan där vi firar mässan är gigantisk. Den är nästan större än min egna domkyrka här i Stockholm, men ändå är det bara ett litet smakprov på det som komma skall.

Thérèse av Lisieuxs föräldrar Louis och Zélie Martins reliker står framme under en underbar mosaik och omringad av ljus. Framför kistan med relikerna ligger en liten korg där man kan lägga ner en förbön.

När vi går upp till basilikan är det ingen som kan undgå att slås av kyrkans storhet. Det första man ser när man stiger in i basilikan är mosaiken. Aldrig har jag någonsin sett så mycket mosaik i en och samma kyrka. Det första som når mina ögon är mosaiken föreställandes Jesus med den röda manteln, symboliserande himmelriket. På varsin sida knäböjer Guds moder Maria och lilla Thérèse och öppnar upp manteln åt de som tittar uppåt. “Venez à moi, vous tous qui souffrez”, står det. Kom till mig, alla ni som lider. Ovanför finns en större mosaik föreställandes Gud Fadern som står med vidöppna armar. Det är omöjligt att inte känna sig välkommen och älskad.

Vår kunniga guide förklarar att kyrkan, som byggdes till lilla Thérèses ära, inte byggdes för att skildra hennes liv, utan hennes spiritualitet, ”la petite voie”, den lilla vägen: en väg för de små och svaga. Den lilla vägen går ut på att förtrösta på den himmelske Fadern och överlåta sig som ett barn i Hans händer. Den lilla vägen är ett kärleksfullt ja till Guds vilja i varje ögonblick av vardagslivet, utan att söka prestera något eget eller sträva efter att bli någon särskilt.

I ”Histoire d’une âme” skriver lilla Therese: "Kärlek visar sig i gärningar, så hur ska jag visa min kärlek? Stora gärningar är förbjudna för mig. Det enda sättet jag kan visa min kärlek är genom att sprida blommor och dessa blommor är varje litet offer, varje blick och ord, och att göra de minsta sakerna för kärleken."

Vi besöker även lilla Thérèses barndomshem Les Buissonnets; Katedralen Saint-Pierre de Lisieux, kyrkan som hon gick till under den större delen av hennes barndom fram till hennes inträde i kloster samt Karmelitklostret där lilla Therese levde fram till hennes tidiga död 1897, endast 24 år gammal. Överallt finns det blommor och rosor. Överallt kan man skåda allt det fina som Gud har skapat av kärlek åt oss. Till och med de minsta tusenskönorna vittnar om Guds kärlek.

  • Les Buissonnets, lilla Thérèses barndomshem efter moderns död och flytten från Alençon till Lisieux. I trädgården bakom huset finns det en staty föreställandes 15-åriga Thérèse som ber sin pappa om att låta henne få gå in i kloster:
  • La Cathédrale Saint-Pierre de Lisieux, kyrkan som lilla Thérèse besökte fram till hennes inträde i Karmel:
  • Le Carmel de Lisieux, Karmelitklostret i Lisieux där de flesta av lilla Thérèses reliker finns bevarade:

Resan kanske inte blev någon veritabel pilgrimsvandring: Vi åkte buss och ibland tåg mellan städerna och stannade vid ett tillfälle på en lyxigt hotell med egen pool och tv på rummen. Det närmaste vi kom att känna oss som pilgrimer var när vi stannade på vandrarhemmet i Lisieux där vi fick sova på stenhårda sängar, svettades ihjäl om nätterna, åt baguetter varje dag och inte hade något wifi på mobilerna. Men rent generellt var det skönt att få lägga livet åt sidan en vecka för att ägna hela dagar åt att vandra med Gud, lära känna ett av Frankrikes stora skyddshelgon, få upptäcka de sagolika kyrkorna och få en glimt av de vackra relikerna.

Varje kyrkan vi besökte gav mig samma tanke: Jag är så oändligt liten. Men jag tänker tillbaka på lilla Thérèses uppmaning med lugn: Vi är alla kallade välja Gud, oavsett vårt kall, livssituation och kapacitet. Vi må vara små, men vi är oändligt älskade av Gud, och vi har varje dag möjligheten av besvara den kärleken genom de minsta handlingarna och gärningarna. Vi är alla pilgrimer, ständigt på väg, det är vårt tillstånd här på jorden. Vi är dagligen kallade till att lita på Gud och att älska Honom, fram tills att vi möter Honom i all sin härlighet.

"När jag dör kommer jag att skicka ner ett regn av rosor från himlen, jag kommer att tillbringa min himmel genom att göra gott på jorden" – Heliga Thérèse av Jesusbarnet

Kram,

Bénédicte

Extra bilder från resan

Vår resa tog inte slut i Lisieux. Efter att ha stannat i Chartres (innan vår ankomst till Lisieux) för att besöka den underbara basilikan, dess hisnande glasfönster och dess största skatt: slöjan som sägs tillhört den saliga jungfrun Maria, fortsätter vi mot Caen och sedan Bayeux.

Ganska snabbt blev jag kär i gotiska stenkyrkorna och de glimrande glasfönstren. Ljuset i självaste kyrkorna var helt fantastiskt, altaren så vackert utsmyckade och de små kapellen så minutiöst och omsorgsfullt förskönade. Jag inte kan låta bli att dela med mig av några bilder:

  • La Cathédrale Notre-Dame de Chartres:
  • L'Église Saint-Jean de Caen:
  • L'Église Saint-Pierre de Caen:
  • La Cathédrale Notre-Dame de Bayeux:

Gillar

Kommentarer