VÅRT NYA HUS



Hej mina fina,


Hoppas ni mår fint idag - jag har haft en sån bra dag idag! Bara att solen sken och blåsten var borta gjorde ju min dag så mycket mer happy - sen har jag hunnit med ett bra möte, och mitt-i-veckan-drinkar med min finaste vän rakt över häcken.


Nu när Tandläkarvillan är såld, är det verkligen på tiden att berätta om vårt nya hus - vi köpte hus redan i maj, men jag var inte riktigt redo att prata om det så snabbt inpå eftersom det varit som en känslomässig breakup med min egen försäljning. Tandläkarvillan har verkligen utvecklat sin egen persona, jag har i tidigare inlägg beskrivit det som en parant gammal dam som stampar sin trubbiga klack i trägolvet när det inte ligger henne i fatet, och lite den känslan har jag för mitt hus, det finns knappt en liten del jag inte varit och petat på, älskat, hatat och hanterat. Men allt har sin tid, det vet vi ju sen gammalt. Jag tänker att vi tittar på lite bilder av vårt nya - och så går vi igenom några frågeställningar vi kan kalla "Är vi dumma i huvudet?", "Ska vi splitta?" och "Hur i helvete tänkte vi nu?".


Frågeställningar som ni, mina älsklingar, ställt till mig senaste månaderna. Och ja, alla lika relevanta och vettiga att ställa, ha ha.





Vårt nya hus


Vi minskar huset rejält - alltså REJÄLT. Vi har nu 270 totalt, och kommer att ha ca 135 kvm totalt. Här kan vi verkligen diskutera vår mentala hälsa, och jag har inte riktigt benat ut vart sjutton mina extra bord och sånt ska stå. Jag ska alltså inte ha 90 kvadde extra att disponera för min extrema samlarmani. Just nu har jag ett helt förråd med .... krukor och vaser. Jo, det är sant! Vi går inte in på resterande utrymme, men ni fattar i det stora hela: det kommer bli problem det där, jag får Marie Konda hela skiten thats for sure.


Huset är enplanshus med liten trädgård, på nivån att vi skulle kunna använda nagelsax i trädgården om vi skulle vilja. Mannen jublade, på riktigt. Han är nöjd, nöjd, nöjd. Och pinnar numer trädgårdsbilder som värsta landskapsarkitekten. (Vi roddar nu 1500 kvm gammal skogstomt, man kan allt som oftast hålla sig för skratt - vi som INTE gillar trädgård så nämnvärt mycket)

Jag trodde i ärlighetens namn att vi skulle ta oss an ett renoveringsobjekt igen, inser i skrivande stund att jag nog var lite dum i huvudet som tänkte så - men jag går igång på alla cylindrar av riktigt sunkiga projekt, återigen, verklighetsförankringen, inte alltid där den ska. När vi kollade på det här huset som vi nu köpte, tyckte jag att det var lite för fint och färdigt för oss. Allt är nyrenoverat, fint och fräscht. Mannen var livrädd att jag skulle få panik. Han känner mig.


Men jag såg det som en vit canvas. Slippa göra det där skitjobbet vi fått göra med Tandläkarvillan, ingenting har varit "lite målning", utan kaoset har kommit som avlöningar vid varenda renovering.

Huset är toppen - men det ska till det där lilla extra. Och planeringen är i full gång!



Varför flyttar vi?


Att dra runt Tandläkarvillan har varit ett enormt projekt, när vi samtidigt startat upp och drivit varsitt bolag. Bara "driften" på ett gammalt hus kräver sitt, men vi har förhoppningsvis banat väg för nästa familj med att göra det största med huset och trädgården. Jag ska inte sticka under stolen med att jag varit sugen på ett helt nytt projekt och en helt annan stil nu när min vision av huset börjar bli mer "färdigt".


Vi har alltid haft som plan att flytta tillbaka till Västerås och målbilden har varit 5-10 år hela tiden. Västerås är hemma för oss, och där vi jobbar så det känns som ett naturligt steg nu inför Smillas skolstart att flytta tillbaka innan hon rotar sig här fullt ut, nästa år är det dags för vår stora kille att börja gymnasiet och då underlättar det för honom att också slippa pendlingen. (Vi bor i en mindre ort några mil bort nu) vi flyttade hit från start för att barnen skulle ha nära till varann, och för att vår kille skulle ha nära till sin mamma, han var 9 år då, och vi hade redan pendlat med honom till skolan i 5 år, nu när han börjar bli så stor behöver vi istället tänka om och hitta något som passar hur familjen ser ut nu.

Vi ska såklart inte separera! Vi har alltid samma målbild och driv. Ibland behöver man däremot pausa och fundera på vart man är påväg. Vad vill vi? Vart ska vi? Funkar det här nu eller behöver ändra något? I det här läget behövde vi kompromissa om huset, något jag tidigare inte känt mig redo för. Jag har inte velat sälja, medan min man varit redo läääänge. Men när vi väl bestämt oss vill jag "riva av plåstret fort", jag funkar så som person, och då gick det i en jädra fart och på några veckor hade vi redan köpt hus, renoverat klart vårt och slängt ut det till försäljning.


Och varför blev det det här huset?

Vi funderade på nybyggt parhus till en början, men alla arkitektritade planlösningar i modern tappning retade gallfeber på mig. Det fanns inget utrymme för min kreativa hjärna att jobba på. Vi var sugna på att testa ett enplanshus helst i U eller L-form, med liten trädgård helst utan insyn. Jag ville gärna ha ett 60-70 tals hus med gamla detaljer bevarade (viktigt! man kan såklart återskapa en del också) och har nött om det senaste åren.


Och så kom det sig, att vi liksom köpte en skokartong, bara sådär.

Lite dumma i huvudet är vi nog allt..


;-)


Vill ni veta mer om huset? Tryck på GILLA.


Kram M


Gillar

Kommentarer

emiliamillan
emiliamillan,
Spännande! Kul!! Vill såklart veta och se mer😊
nouw.com/emiliamillan
tandlakarvillan
tandlakarvillan,
Ja det ska verkligen bli SÅ kul det här 😊
nouw.com/tandlakarvillan
Pirjo
Pirjo ,
Det blir spännande att se vad du ska hitta på 🥰
tandlakarvillan
tandlakarvillan,
hihi verkligen :-*
nouw.com/tandlakarvillan
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229