Solen reser sig,

folk vaknar,

tunnelbanor fylls,

kurser lärs,

kunskap spys ut,

människor träffas,

nya band knyts,

gamla band knyts hårdare.


Jag ligger begraven under ett täcke i ett rum med nerdragna persienner,

där solen inte kan leta sig in,

med ett busskort i väskan,

med böcker i ett skåp som aldrig öppnas,

test som aldrig skrivs,

och med ett nystan utan knopar.

För även fast jag stängt av så fortsätter världen.




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

På den här bilden hade jag gått i gymnasiet i bara två dagar. Ännu va allt pirrigt. Ännu kändes allt ovant. Spännande. Nervös satt man och tittade när stationerna åkte förbi så att man inte skulle missa att gå av. Man tänkte noggrant på hur man skulle bete sig. Hur man skulle prata, klä sig.

Idag är det en av många kalla onsdagar på Vgy. Nu kan man alla stationerna utantill. Norra ulvsunda till trekanten, hela vägen bort till linde. Nu har skåpet hunnit bli stökigt av ihopknycklade papper. Alla ens pennor är nu utan stift och sudden är som magiskt försvunna. Nu är man inte längre så där ivrig på morgonen som jag var den där dagen när jag tog den här selfien. En solig morgon i augusti.

Likes

Comments

Asså har alltid tyckt att Oskar Linnros va väärsta tönten. Typ en dålig version av Håkan Hellström och en ännu sämre manlig Veronica Maggio. Med sjukt klyschiga låttexter. Och klyschiga kanske de fortfarande är men asså SHIT! Det här vad vad jag behövde i mitt liv just nu. Sitter på tunnelbanan med högsta volym i lurarna och stampar fötterna i takt till alla låtar. Eller går hem i februari mörkret med regnsnö piskandes i ansiktet och hela kroppen bara hoppar!

Text rader som får mig att vilja skrika i FKN falsett: 

Måste ta mig härifrån

Kysser utan nåt saliv

Måste få en fucking örfil för att komma

Du måste lita på att ingen kommer ta sig förbi dig.

Och vi förtjänar lite motherfucking fyrverkerier

För du är bäst i Sverige

Marken ska skaka där vi gått. Vi är dom sista av en sort

Om dom tar din luft, om dom tar din luft Om dom vill ta din luft. Får dom ta mig först

All den sorg som jag vet du bar. Låt den få vila här ett glas

Och nästa vår, nästa vår. Ska vi också bort, säkert nästa år

Det känns i luften

Nu grönskar träden. På gårdar av betong

Så kom ljusa nätter. Låt oron gå


Likes

Comments

Vi är hemma hos våra gemensamma kompisar Ebba och Alice. Jag tror det ör någon gång i sexan. Jag har inte varit där så många gånger innan, vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Jag hör röster från vardagsrummet och jag hinner bli lite nervös innan jag går dit. Tuva sitter i soffan med hennes långa hår som flaxar när hon vänder sig om för att hälsa på mig. Vi har känt varande sen dagis. Vi har gått i samma fotbollslag. Men ändå har vi inte känt varandra. Hon tittar på mig och tar ned sina fötter från soffan för att ge mig plats att sitta bredvid henne. Jag sätter mig. Vi sitter bredvid varandra länge. Hela kvällen. Genom alla samtal och lekar runt det där stora vardagsrumsbordet. Genom allt te drickande i de blommiga kopparna. Jag minns inte hur men helt plötsligt ligger jag mot hennes arm. Det känns lite ovant. Men ändå så kändes det tryggt att ha henne så nära.

Tuva gör precis så. Hon kommer en nära. Kryper en under skinnet och nästlar sig in i ditt inre. 

Likes

Comments

Vi gick av den stekheta bussen för att mötas utav en våg av ännu hetare luft. Vi är på väg upp till huset och går förbi en liten kiosk vilket vi gjort ett dussintals gånger under de två veckor som passerat. Där inne sitter en äldre man i ett virrvarr utav böcker, kartor, tidningar och bussbiljetter. Jag kommenterar detta och undrar om en själv skulle varit tillfredsställd med det jobbet i de stadiet av ens liv, jag skulle inte varit de. Vi börjar diskutera, ifall en skulle varit nöjd eller inte. Ett värdslig samtal som i stunden blir på liv eller död. Ingen lägger sig, stämningen blir påfrestande och vi blir tysta. Vi går bredvid varandra utan att säga någonting alls, i kanske fem minuter. --->

---> Först tänker jag bara "hur fan kan hon argumentera emot mig om det här" och säkert vise versa. Sedan glider mina tankar över till att jag har en vän som har förmågan att skapa en diskussion, att ifrågasätta och som får oss båda så angagerade. En vän vars sida jag inte lämnat på två veckor och det som irriterat mig mest under denna tid handlar om en man i en kiosk. Under ungefär tre utav de fem minuter som gick fick jag känslan som man kan få ibland "aaaaaaaahhhkoihgyghyuftvyu hon är min bästavän" och så vill jag kväva henne med kramar och pussar.

Likes

Comments

Här är vi. Elsa och Tuva.


Det här kommer bli så fucking kul.

Likes

Comments