I botten

Som rubriken säger så kan jag säga att mitt mående är i botten just nu, jag har ingen ork till någonting.. Har känt såhär ett tag nu men idag brast jag helt.
Idag kom bara alla känslor jag stängt inne dom senaste veckorna och jag kände mig bara så värdelös, känna som jag inte klarar någonting.

Har och är sjuk i förkylning vilket också bidragit till öroninflammation så jag går på penicillin för dagen och ska gör tills på fredag, så det bidrar ju också väldigt mycket till mitt mående just nu och att min ork ligger på noll.

Men kan gå in på lite varför bomben kom just idag, jag fick ett erbjudande om att gå på en arbetsintervju i Gävle idag men pga min förkylning och öroninflammation så sköt jag upp den. Men jag vet att det hade blivit så fast om jag vart frisk, jag vågar inte utsätta mig för saker som kan ge mig ångest och jag vet att jag får ångest flera dagar innan jag skulle ha gått dit. Har en inre rädsla att jag inte kommer kunna skaffa ett jobb efter studenten i sommar, är så rädd att jag kommer behöva sjukskriva mig innan jag ens börjat jobba pga min psykiska ohälsa. Jag tror inte på mig själv alls när det kommer till att göra saker så därför utsätter jag mig inte för utmaningar i livet,  jag klarar inte ens av att umgås med vänner utan att må dåligt. Jag sitter hellre hemma i min säng i min egen bubbla än att våga ta mig ut för att jag vill inte såra människor för känns som jag kommer göra det varje gång jag släpper in folk jag tycker om.

Har grymt bra stöd från nära och kära men jag är som sagt i min egen bubbla och tar ej emot stödet jag får, jag avviker från dom som vill hjälpa mig och undviker att prata om hur jag mår med dom.

Min hundträning har jag lagt på hyllan för orken och motivationen är borta och jag blir så lätt frustrerad så det blir inge kul för varken mig eller hunden, alltså med det vill jag säga att mitt mående tar bort allt jag älskar att göra.. Träna hund och umgås med vänner, men jag väljer hellre att umgås med min ångest i min ensamhet.

Har ett hopp om att ta mig upp på ytan och komma framåt i mitt mående, men det känns som en lång väg dit! men en dag så kanske jag är där jag med.

Men är grymt glad över att ha mina flickor vid mattes sida som hjälper mig i vardagen. 

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229