- Jag har aldrig riktigt varit så brydd och känslig av mig. Nu när jag börjat äta min medicin har jag dock blivit så deppig och tankspridd. Övertänker verkligen ALLT och bryter ihop över minsta lilla. Finner det verkligen så svårt att hantera då jag inte blivit ledsen/nedstämd över någonting innan.

- Gick med ett år äldre hela min skolgång fram till 2an i gymnasiet då jag tog ett sabbats år, tentade av några kurser hemifrån och sedan började igen.

- Jag fest-röker vilket jag verkligen vill sluta med insett hur min kropp verkligen blir "bakis" av det. Dessutom luktar ALLT så äckligt när man vaknar upp efter en utgång.. The fact att det inte finns något positivt med rökning och man gör det ändå är helt sjuk. Ingen är perfekt, inte jag heller, måste bara vara bestämd för att stå emot nästan exakt alla (iallafall i min närhet) gör det. Nu är jag tex nykterist och det är inte så svårt som man kan tro.

- Har aldrig testat att äta kött i hela mitt liv. Många blir verkligen chockade när jag berättar det, men för mig är det ju helt normalt. Kan inte ens föreställa mig hur kött smakar och är inte det minsta sugen på att testa äta det heller.

- Hade tandställning i 2 år då det verkligen såg ut som om någon hade kastat in tänderna i min mun. Kommer ihåg hur jobbigt jag tyckte det var att ha tandställning. Vågade knappt le back in the days.. Rätt sjukt då mitt leende känns som en så stor del av mig nu!

Och så några glada bilder tagna av bästa David , Kram / Stina

Den här dagen har inte varit som vilken dag som helst, utan idag har vi äntligen fått träffa pappa igen. Han har varit bortrest på jobb i flera månader och jag har saknat honom så himla mycket. Det är så jobbigt att inte kunna ringa pappa när jag vill eller träffa honom när jag vill. Det är alltid en sån självklarhet i min vardag annars så varje gång han är bortrest känns det tomt. Det känns hur som haver så bra att ha honom hemma igen. Det firade jag, Stina och pappa med en middag på las ramblas på Mariatorget.

.Vi hade en sån trevlig middag och tiden bara flög iväg. Men så blir det ju när man har tre månader att ta igen i samtalsämnen. Innan vi sa hejdå bjöd jag upp pappa hem till mig för att kika på min lägenhet. Han har ju inte hunnit vara här än så det var på god tid att han fick göra det. Nu sitter jag här i fåtöljen och uppdaterar bloggen med bachelor på tv:n i bakgrunden. Är helt slut i skallen efter en lång dag i skolan, så ska varva ner nu och invänta Linus som snart kommer hem. Puss! / Jennifer

Jag jobbar enbart som bloggare/influencer eller vad man nu vill kalla det. Jag lever alltså enbart på mina sociala medier och klarar mig gott ekonomiskt. Jag har kunnat kalla mig "bloggare" i nästan 5 år nu men det var väl först för 2 år sedan som man insåg sitt värde på riktigt. Jag kommer ihåg första gången ett företag mejlade oss angående samarbete och det var bland det största vi varit med om. Vi tog allt gratis och att få en lön för ett samarbete fanns inte på världskartan. Vi förstod helt enkelt inte vårt värde.

De som inte är insatta i blogg/influencer världen kanske inte förstår sig på vår branch, och vissa som är i vår branch gör fortfarande samarbeten gratis. För er vill jag bara göra en liten jämförelse snabbt så ni inser varför vi ska ha betalt. Om ett företag ska göra reklam för en tröja på "vanligt" vis måste de betala för en reklamplats, för en modell, en fotograf, sminkös etc. En influencer gör allt detta själv. Förstår ni hur företag utnyttjar influencers så de slipper dessa annars höga utgifter för att få ut en kampanj. Att inte ta betalt för samarbeten som influencer är alltså helt galet enligt mig. Man måste förstå sitt värde, och även förstå sitt värde för sina kollegor. Om influencers fortsätter göra gratis reklam för företag skjuter de inte bara sig själva i fötterna utan alla oss andra influencers med. Det säger sig ju lite självt att jag får det ganska svårt att hålla uppe min prisbild mot företag om de kan vända sig mot andra som gör det gratis.

För du hade väl inte ställt dig på ett annat jobb och jobbat gratis i en vecka... Right?

När det kommer till favoritplats att jobba..... Sängen! Hehe. Vad jobbar ni med? Kram / Stina