Vi har intervjuat författaren Lena Petersson

Intervju med författare

Vi har intervjuat författaren Lena Petersson

Berätta lite om dig själv?

Jag är 39 år. Linköpingsbo. För mig så känns det inte som sommar om jag inte har läst någon bok och badat i någon sjö. Annars tycker jag att sommaren är jobbig, eftersom alla vardagsrutinerna bryts. Jag har Aspergers syndrom så jag behöver ha rutiner för att må bra. Jag vaknar 7:00 och lägger mig 22:00. Om jag hinner med så ber jag gärna fyra tideböner om dagen för då kan jag koppla av och sitta ner i fåtöljen och fokusera mig. Det ger ytterligare en struktur åt dagen. När jag orkar har jag daglig verksamhet i Ansgarskyrkan. Jag håller ordning på psalmböckerna i kyrksalen. På fritiden tar jag gärna en promenad. Ibland slinker jag in på biblioteket och kommer ut med två till fem böcker i ryggsäcken.  

Har du alltid velat bli författare? 

Ja, sedan jag lärde mig att läsa i första klass. Jag visste att det var svårt att bli författare och få böckerna utgivna. Därför utbildade jag mig till kulturvetare/litteraturvetare och hoppades att mina kunskaper om litteraturvetenskap skulle hjälpa mig att få arbeta med böcker även om jag inte fick någon bok utgiven. Jag trivdes på biblioteket och tänkte att bibliotekarie vore ett bra arbete. Så jag utbildade mig till biblioteks- och informationsvetare. När jag prövade att arbeta som bibliotekarie insåg jag att det var väldigt stressigt och monotont och inte passade mig. Det var ett evighetsarbete utan något tydligt slut på arbetsuppgifterna. Jag fick min diagnos Aspergers syndrom vid 31 års ålder och året därpå genomgick jag en arbetsförmågeutredning och fick daglig verksamhet.

Hur mottog läsarna din första bok? 

Min första bok "Varför bläckar alla mina pennor?", var en diktsamling som inte såldes i så många exemplar, men mina kompisar som läste den tyckte om den. Det var först när jag fick den första delen av min självbiografi, "Hon verkar vara mycket ensam", utgiven som jag fick en större läsekrets. Jag uppfattade det som att läsarna tyckte att boken var viktig och att de var tacksamma för att jag var öppen med min funktionsnedsättning. Den andra delen av självbiografin, "Detta resulterade ofta i oro och gråt", har jag inte fått samma genomslagskraft med. Troligtvis för att jag inte har haft tillräckligt med energi för att orka kontakta tidningar och försöka att marknadsföra boken. Arbetet med att marknadsföra och sälja den första delen av självbiografin krävde så mycket energi att jag fortfarande håller på att återhämta mig. De som har läst den andra delen är positiva.

. Har du något drömyrke? 

Författare. Jag kan inte vara yrkesverksam författare för Försäkringskassans och Skatteverkets regler. Skrivandet kan aldrig bli mer än en hobby. Mitt största specialintresse.

Som författare måste man kunna hantera kritik, är du bra på detta? 

Nej, det är jag inte. Funktionsnedsättningen gör att jag är känslig för kritik och har svårt att hantera kritik. Jag har övat på att analysera texter och lyfta fram det som är bra och sådant som kan förbättras. Det fick jag lära mig på skrivarkurserna. När lärarna och deltagarna analyserade mina texter så insåg jag hur svårt det är att kommunicera och göra sig förstådd, eftersom alla tolkar texterna olika. Det gjorde att jag blev förberedd på att ingen kanske skulle förstå hur jag tänkte, menade och tolkade texten när jag skrev den. De kunde missförstå saker och de skulle göra sina egna tolkningar och associationer. Antingen tyckte de om texten eller så ogillade de den. Ibland klarade deinte av att läsa hela texten för att den väckte starka känslor hos dem. Jag försöker att använda mig av de erfarenheterna när någon har synpunkter på mina böcker.

Hur kom du på idéen till dina böcker?

Det var två studenter på universitetet. De gjorde en undersökning om mentaliseringsförmågan hos personer med Aspergers syndrom. De sade att jag måste skriva min självbiografi, eftersom jag kunde beskriva så bra hur jag tänkte, kände och upplevde saker. Jag frågade andra i bekantskapskretsen och fick positiv respons från alla. Då satte jag igång med att skriva så fort jag fick klart med daglig verksamhet hos Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland. Jag märkte att det fanns ett behov av att sprida mer kunskap om Aspergers syndrom i samhället för att kunna få en ökad förståelse för funktionsnedsättningen och ett bättre bemötande.

Hur många länder har dina böcker sålts i? 

Jag vet inte. Böckerna finns bara på svenska, men det kanske kan finnas läsare utomlands som kan köpa böckerna genom nätbokhandlarna?

Hur ser det ut där du sitter och skriver? Något favoritställe? 

Jag sitter i min lägenhet och skriver. En ergonomisk svart skrivbordsstol framför ett höj- och sänkbart skrivbord med en stationär dator på. Bakom skrivbordet hänger tjocka lila tyger för att stänga ute ljud och ljus. Bakom tygerna finns en vit mörkläggande rullgardin och nedfällda persienner. Framför balkongdörren hänger ett grått skynke för att stänga ute ljuset från gatlyktorna. 

Favoritförfattare/ bok ?

Dick Harrison, "Jarlens sekel" har jag läst många gånger. 

Tack för att vi fick intervjuva dig 💕



❤Tack för du läste våran recension📚/Författarintervjuver ❤

❤Följ oss gärna på Instagram där vi heter Systrarnaboktokiga 👌🏻❤

Gillar

Kommentarer