Vi har intervjuat översättaren Susanne Andersson ( heiel).

1.Berätta lite kort om dig själv

Jag är en språkintresserad boknörd från Småland, numera bosatt i Halland, jag är 57 år och har jobbat med översättning i eget bolag sedan 1999. Tillbringar alltså nästan hela dagarna i böckernas värld och älskar varenda minut! Andra intressen som jag försöker hinna med är film, sport och trädgård.


2. Berätta gärna om arbetet som översättare.

Översättaryrket har precis som alla andra för- och nackdelar, men det är mitt drömjobb. Det är otroligt omväxlande, jag lär mig nya saker hela tiden och får dessutom läsa en massa intressanta böcker. Jag läser förresten aldrig originalet innan jag börjar jobba med en bok, så under arbetets gång är det lika spännande för mig som för dig som senare ska läsa den.

Jag arbetar heltid som översättare, jobbar hemifrån i mitt arbetsrum med höj- och sänkbart skrivbord och andra ergonomiska måsten. Det har jag alltid gjort och jag trivs jättebra med att själv kunna planera min arbetstid, ta sovmorgon när jag vill eller en långpromenad på eftermiddagen. Det innebär förstås också att en del arbetsdagar blir lite längre och att jobba helger är regel snarare än undantag, framför allt om en deadline närmar sig.

Jag översätter skönlitteratur, främst crime/deckare och en och annan feelgood, av författare som Tarryn Fisher, Yrsa Sigurdardottir och Robert Bryndza. Jag har också haft förmånen att få översätta rockstjärnorna Paul Stanley och Tina Turner till svenska, roliga och lite annorlunda uppdrag.


3. Vad ledde dig till just det yrket?

Jag har alltid tyckt om att lära mig språk, att skriva och läsa och klura på ord och formuleringar. Halkade in på översättarbanan när jag letade jobb efter att ha varit föräldraledig i mitten av 1990-talet. Förlaget Harlequin sökte nya översättare, jag fick göra ett arbetsprov och på den vägen är det.


4. Vilka utmaningar stöter du vanligtvis på när du översätter en bok ?

Varje bok som hamnar hos mig innebär en ny utmaning, men förhoppningsvis en spännande sådan. Jag har listor som hjälper mig att hålla mig på rätt köl, men det hindrar inte att jag ibland får för mig att skriva ”vattenkanna” när det ska vara ”vattenkokare”. Men översättarens bästa vän är redaktören, som brukar kunna rätta till mina misstag.

Ordvitsar och andra skämt kan också vara knepigt, för att inte tala om verser och rim, men det är alltid kul när man får till det på ett bra sätt. Och jag får alltid stora problem när det gäller bilar, som jag i princip inte kan något om. Tack och lov har jag en bilintresserad sambo som ofta får ställa upp och förklara när det blir för tekniskt.


5. Vilka språk översätter du ?

Min språkkombination är engelska till svenska, främst för att böckerna som jag brukar få i uppdrag att översätta är skrivna på engelska. Jag har även jobbat med danska och norska texter, men då i andra sammanhang.


6. Hur lång tid brukar det ta att översätta en bok på ca 300 sidor?

Det beror förstås på innehållet, vissa böcker kräver mer research medan andra går snabbare att ta sig igenom. En så kallad råöversättning tar för mig ungefär en månad, men då återstår efterarbetet med att läsa igenom och redigera texten, stryka överflödiga ord och snygga till formuleringar som inte blev riktigt bra den första gången.


7. Vilka tre böcker rekommenderar du att läsa i sommar?

Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell är en stor favorit och perfekt sommarläsning när man har tid att riktigt sjunka ner i en annan värld. Men det blir ju tre böcker redan där … så svårt att begränsa sig när det gäller boktips! Jag rekommenderar i stället dessa tre böcker:

Räkna hjärtslag av Katarina Widholm, författarens debutroman som jag slukade. Nu väntar jag ivrigt på andra delen i serien om 17-åriga Betty som lämnar sin norrländska hemstad för att bli hembiträde på Östermalm.
The Sun Down Motel av Simone St James, jag är svag för kusliga spökhistorier, trots att jag blir livrädd! Finns tyvärr inte på svenska (än).
Sarek av Ulf Kvensler, ännu en debut, en psykologisk spänningsroman som jag faktiskt inte har läst än, men den ligger högt upp på min långa vill-läsa-lista just nu.

❤Tack för du läste våran recension📚/Författarintervjuver ❤

❤Följ oss gärna på Instagram där vi heter Systrarnaboktokiga 👌🏻❤

Vi har intervjuat författaren Tony Fischier.

Berätta lite kort om dig själv:

jag är född i Umeå och jag fyller sextio i sommar. Jag kommer från en bokläsande familj och växte upp med en ständigt växande bokhylla. När jag var liten var det mycket B Wahlströms med gröna och röda ryggar, tvillingdetektiverna, Kitty och en hel massa annat. Jag valde att köpa böcker före godis för veckopengen. När jag blev äldre dök jag in i klassikerna som Robinson Kruse, De tre musketörerna och Jules Verne. Jag visste tidigt att jag ville skriva och älskade när det var uppsatsskrivning i skolan. Det var som om det var en direktkoppling mellan bilderna jag såg i huvudet och handen. Jag minns en gång på gymnasiet när vi fick i uppdrag att skriva en uppsats utifrån ett urval av tio ämnen. När jag var klar insåg jag att många runt omkring inte ens hade börjat. Så jag skrev en historia till utifrån nästa ämne. När tiden var ute hade jag skrivit tio historier. Min svenskalärare skällde på mig men jag fick full pott på provet.

Drömmen var att bli författare men jag insåg snart att det var ett smalt nålsöga att ta sig igenom, särskilt om man ville leva på sitt författarskap. Så då tänkte jag att jag kunde bli journalist. Jag började på Västerbottens Kurirens ungdomsdredaktion, det var mest på frilansbasis, men jag har alltid varit intresserad av tecknade serier, så ett tag hade jag en liten ruta varje lördag (ja, den kallades Serierutan, hehe). Men det var lättare sagt än gjort att komma in på Journalisthögskolan, då det krävdes toppbetyg på den tiden.

Jag blev erbjuden jobb på häktet i Umeå av en bekant och la journalistplanerna på hyllan.

Jag började spela trummor i ett band när punken kom till staden och jag har aldrig slutat. Jag spelar också piano och gitarr till husbehov. (Mitt nuvarande band, "Bobbin Lace" har precis släppt ett album på Spotify och på vinyl.)

I mitten av åttiotalet hade jag tröttnat på Umeå och rockdrömmarna slog heller aldrig in. Det slutade att tre fjärdedelar av bandet, som hette "La Machine" flyttade till Göteborg. Här fortsatte jag att jobba som fångvaktare, på Härlanda fängelse. Där träffade jag sedermera min fru, som läste till jurist och sommarjobbade där. Våra tre barn älskar att säga att deras föräldrar träffades på kåken, hehe.

Till slut fick jag nog och läste upp mina betyg på Komvux, kom in på journalisthögskolan, och blev rekryterad direkt från skolan till Göteborgs-Posten, där jag har jobbat sedan dess.

Jag har alltid tecknat (bland annat serier) och började också måla i olja. För några år sedan drog jag igång ett projekt som jag kallade "Efterbildningar". Det hela började med att jag kopierade gamla mästare för att lära mig deras tekniker, la ut lite bilder på Facebook och en gallerist på Lidingö fick syn på dem. Han föreslog att jag skulle göra trettio dukar så skulle han ställa ut dem. Det var ett fantastiskt roligt projekt.

Berätta om boken du just nu är aktuell med?

Trots musik- och konstintresse så slutade jag aldrig skriva och snart hade jag skrivit mitt första bokmanus, det var en ganska tafflig, humoristisk historia som bäst är glömd. Jag fortsatte att skriva och skicka in manus till förlag, till slut blev det fem stycken opublicerade. Jag fick lite feedback på somliga av dem, men ibland var det mest förvirrande. Ett manus var tre förlag intresserade av, men alla tre ville att jag skulle skriva om det - på olika sätt. Ett förlag tyckte att språket var jättebra, ett annat att meningarna var för korthuggna, ett förlag ville ha bort en av huvudfigurerna, medan det andra tyckte att den figuren var jättebra. Det slutade med att jag skrev om manuset tre gånger för Forum, tre gånger för Wahlström och Widstand och tre gånger för Norstedts. I slutänden tackade alla tre nej. Då gick luften ur mig, men jag slutade inte skriva. Det kändes ju som om jag var nära!

Jag skrev ett sjätte manus, som jag kallade "Kilroy was here", som också blev refuserat av alla, och ytterligare ett som också hamnade på hyllan för saker bästa att glömma. Nu hade jag försökt få sju manus publicerade under en period av nästan tjugo år. Jag tänkte att jag plockar ut de två jag tyckte var bäst, skickar runt dem en gång till och nappar inget förlag så ger jag ut dem själv.

Då nappade Lind & Co. Då blev det fira av minsann! Det roligaste är nästan att de ju refuserat samma manus en gång tidigare, men nu lästes det av en annan person. Boken döptes om till "Mannen som försvann" och även om den inte gjorde så mycket avtryck i pappersförsäljningen så gick den väldigt bra som ljudbok. Jag började genast skriva på nästa som heter "I mästarnas skugga". Det är den som aktuell just nu. Jag använde mig av mina erfarenheter som "konstförfalskare" och skrev en historia om stulen konst och ond, bråd död. Den tog ungefär ett halvår att skriva.

Jag började samla på gamla reservoarpennor för länge sedan, det började med att jag ville ha en bra penna att rita med och gick sedan överstyr. Jag började bygga en sajt för pennsamlare (www.parkercollector.com) så tidigt som 1995, då var det inte så många som ens visste vad internet var. Med tiden har den vuxit och är numera världens största i sin nisch.

Hur lång tid tog det att skriva dina böcker?

Jag skriver fortfarande alla mina böcker för hand, med reservoarpenna. Jag gör mitt första redigeringsarbete när jag petar in det hela i datorn. Jag har dessutom svårt att skriva hemma, så jag sätter mig gärna på ett fik eller en pub och skriver. Ganska ofta kommer folk fram och undrar vad jag gör och inte sällan har de själva en historia att berätta. Jag sparar på de där historierna och låter dem inspirera mig.

Har du någon i ditt liv /närhet som inspirationskälla till ditt skrivande?

Jag är inspirerad av i princip allt jag läser. Jag tror att det är svårt att bli författare om man inte läser, eller har läst mycket. Jag har dock ett exempel på motsatsen. För ett antal år sedan var jag i England och befann mig ute på landsbygden. Jag kom till en tågstation där man hade byggt ett avlångt fik på perrongen. Jag gick in och beställde en kaffe. Det var bara jag och föreståndaren i hela kaféet. Jag såg att det var poesi uppsatt på väggarna så jag tog en sväng runt och läste. Sedan satte jag mig med mitt kaffe och plockade fram min skrivbok och penna. Efter en stund kom föreståndaren, han var väl i femtioårsåldern, fram med kannan och gav mig påfyllning och frågade vad jag skrev. Jag log och sa att jag skrev opublicerade bokmanus. Då berättade han att det var han som hade skrivit alla dikterna och att han blev glad när han såg att jag gick runt och läste. Jag frågade om han hade hållit på länge. Han sa att han bara hade skrivit i ett år ungefär. Han hade gått längs en strand sommaren före och blivit överväldigad av hur vackert allt var. Så han hade gått hem och satt sig att skriva sin första dikt. Oj, sa jag. Brukar du läsa lyrik? Då såg han nästan skamsen ut och sa att han aldrig hade läst en bok i hela sitt liv, bara morgontidningen. Det värsta, eller bästa, var att hans dikter var fantastiskt bra. När mitt tåg kom och jag åkte därifrån tänkte jag hur synd det var att den här litterate och känslige mannen som barn aldrig fick chansen att uppleva glädjen med att läsa en bra bok. Jag sände mina föräldrar en tacksam tanke.

Vilka utmaningar har du stött på när du
skrivit boken?

Utmaningarna med "I mästarnas skugga" var mest att få inbrottet på konstmuseet så korrekt som möjligt. Jag letade fram gamla ritningar och läste på historiken om byggnaden. Så det mesta som står i boken är korrekt. Tyvärr vaknar journalisten i mig ibland när jag hittar ett intressant ämne. Då kan jag fastna och gräva vidare, trots att jag egentligen hittat det jag behöver för manuset redan. Det var också en utmaning att spinna vidare på fortsättningen på bok nummer ett, men utan att avslöja för mycket för den som kanske läser böckerna i omvänd ordning, man vill inte avslöja skurken i förtid.

Hur firade du publiceringen av boken ?

Jag firade utgivningen på restaurang med god mat och några kalla öl!

Har du fler böcker på gång?

Förlaget har köpt ytterligare två manus i samma serie, båda är praktiskt taget klara som råmanus, men omskrivningar tar alltid lång tid. Ett krux nuförtiden är att de populära inläsarna är så upptagna att förlagen måste ha en väldig framförhållning.

Vad hoppas du att läsarna tar meöd sig efter ha läst dina böcker?

Jag hoppas att läsarna ska gilla mina romanfigurer, med fel och allt och att det finns någonting i böckerna som sticker ut på något sätt och får läsarna att tänka på dem en extra gång.

Vilka böcker rekommenderar du att läsa i sommar?

Jag har precis läst ut "Ocean's Prey " av John Sandford. Jag gillar verkligen hans deckare och kan rekommendera dem. Han håller en jämn, bra kvalitet. Andra författare som jag följer slaviskt är David Baldacci, Michael Connelly, Harlan Coben, Lee Child, John Verdon, Gregg Hurwitz, Stephen King och John Grisham. Jag har svårt att plocka ut tre enskilda böcker.

Vilka råd vill du ge till dem som vill börja skriva en bok men inte riktigt kommit igång?

Mitt tips för den som vill skriva en bok är: ge aldrig upp!

Sedan ska man komma ihåg att hjärnan också är ett slags muskel och att den behöver träning. Träna på att skriva, träna på att läsa och fall inte för frestelsen att prokrastinera. Jag har fått frågan om jag drabbats av skrivkramp någon gång. Skrivkramp existerar inte, det är en myt. Du kan inte jobba som journalist och komma tillbaka från ett knäck och säga "Jag kunde inte komma på något att skriva". Har man svårt att komma igång ska man bara sätta sig ner och skriva ord. Precis vad som helst. Börja skriva ett brev till mamma, inom några minuter har hjärnan vaknat till och vill skriva mer. Är det sedan inte bra nog, radera och börja om.

Som författare måste man kunna hantera kritik, hur hanterar du kritik?

Mitt sätt att hantera kritik är att inte tro på enskildas negativa kritik, att lyssna och lära om många säger samma sak och att alltid bli glad över bra kritik!

Hur gick formgivning till på dina böcker?

Formgivningen av mina omslag görs av en illustratör på uppdrag av förlaget. Jag får tycka till och föreslå ändringar.

❤Tack för du läste våran recension📚/Författarintervjuver ❤

❤Följ oss gärna på Instagram där vi heter Systrarnaboktokiga 👌🏻❤

En röd resväska. En vattenflaska. En busshållplats som tillfälligt har flyttats. När Rakhmat Akilov den 7 april 2017 stjäl en lastbil och kör rakt mot folkmassan på Drottninggatan i Stockholm blir slumpen skillnaden mellan liv och död. Larmen strömmar in och budskapet sprider sig: Sverige är under attack.

I Drottninggatan berättar den prisbelönta författaren Åsa Erlandsson om fyrtio sekunder som satte skräck i en hel nation. Boken bygger på intervjuer med hundratals människor, varav flera berättar för första gången. Den skildrar även polisarbetet i kulisserna där enskilda personer var avgörande för att gripa terroristen.

Omdöme: En bok som verkligen berör och måste läsas av ALLA. Gillar bokens upplägg, mycket skickligt och bra planerat. Denna händelse behöver uppmärksammas gång på gång för vi får inte, vi kommer aldrig någonsin att glömma denna dag då hela Sverige höll andan. Det var fruktansvärt svårt att förstå det som hände. Ett terrordåd i Sverige? Boken börjar riktigt bra med mycket känslor och tankar, precis så som det var. Det tar verkligen emot att läsa lastbilen framfart och de fruktansvärda konsekvenserna av det hela. Boken ger en bred och mycket bra inblick i hur det faktiskt var på platsen, både innan, under och efter dådet. En bok som både berör och ger ett lugn. Läs läs läs !!!!

Boken får en stark 5 utav mig ⭐⭐⭐⭐⭐

❤Tack för du läste våran recension📚/Författarintervjuver ❤

❤Följ oss gärna på Instagram där vi heter Systrarnaboktokiga 👌🏻❤