9 mil till cykel

Det är något speciellt att komma ned till Berga By. Det är en mäktig känsla som är svår att beskriva. Förväntan i luften. Fokus. Nervositet. Låten. Alla människor som tar sig mellan Sälen och Mora. Deltagare. DHL-lastbilar. Familjer. Par. Supportrar. Alla ryms inom Vasaloppsarenan, på ett eller annat sätt.


Jag bestämde mig tidigt i våras, efter att jag åkt de nio milen med skidor under fötterna, att jag även ville cykla:. Anmäld till Ultravasan var jag sedan länge. Cykling är inte något som ligger mig varmt om hjärtat men jag ville prova de där milen som jag älskar även med hjul som transportmedel. Vasatrippeln 90. Det är ett av de "hårda målen" 2019. Men så gick dagarna under året. TEC blev inte av och 100-miles premiären (också ett "hårt" mål för 2019) blev istället för i april i mitten på juli.. Det har som ni förstått tagit upp all min energi, både före och nu efteråt. Att ladda, springa, smälta. Jag har även hunnit beta av krassliga luftrör, ögoninflammation och en förkylning sedan jag gick i mål i Skåne för nu tre veckor sedan. Vasatrippeln har med det förstnämnda bleknat. Inte fått det att tindra inom mig, så som jag vill att mål ska göra.

Jag och Emil i startomårdet i Berga By. Han som startade en halvtimme före mig och som krigade sig i mål med bravur och respekt. Foto: Maria

Men så finns det andra perspektiv. Andra sätt att betrakta en sträcka med nummerlapp och chip. Perspektiv som inte har något med tider eller placering att göra. Det finns en Annette som har haft Cykelvasan 90km som stort mål under 2019 och som ville ha sällskap och pepp längs sträckan. Det finns en kropp som har blivit frisk från förkylningen och som behöver en "restart" efter GAX, en genomkörare men inte med den intensitet som löpning ger. Ett skonsamt långpass. Så finns det ben som vill göra något annat än att springa långt. Cykelvasan fick bli resultatet av allt detta och vilken dag jag och Annette hade. Hon imponerade på mig och vi betade av mil efter mil. Starka och glada genom hela Fäders Spår. Jag såg till att hon inte gick i en enda uppförsbacke, höll koll bakåt, påminde om vätska och energi, njöt av att vara i rörelse och att min kropp var med på noterna. Jag förundrades över hur snabbt kilometerskyltarna svischade förbi, älskade farten och såg Dalarna och alla vackra vyer det landskapet har att bjuda på. Och jag åt. Det var också ett av målen med fredagen., att jag skulle få i mig mer kalorier än vad jag gjorde av med. Jag ville inte backa i energi. På grund av det som varit och på grund av det som väntar. Jag gjorde inget annat än att äta och cykla. En fin dag i Fäders Spår och andra delen i Vasatrippeln blev en bonus.


Foto: Maria

Här cyklar jag och Annette på upploppet. Jag kände att jag såg proffsigare ut än vad jag förtjänade i de där cykelkläderna och på cykeln som jag lånat av Maria. Lillasystern som samma morgon påpekade lite fint: "Anna, det där ser inte ut som du". Nej tacka vet jag det.. Jag hade inte cyklat en enda meter på en mountainbike innan starten i fredags och det är väl ingenting att rekommendera. Man ska ha respekt för så många mil i rörelse. Men så förändras också saker med Ultran. Hur svårt kan det vara att cykla nio mil när jag inte för så längesedan sprang betydligt längre? Pappa hade lagt en slang i min cykeltröja och skruvat fast en liten pump på ramen, utifall punkan skulle vara ett faktum. Jag sa att det spelar ingen roll för jag kan i alla fall inte laga en punka. Tur att jag inte behövde tänka på det.


Men så slår det mig: Vad skönt det är att kunna gå in med en avslappnad inställning till lopp. Att det inte alltid behöver vara planerat i detalj. Att det inte gör något att jag inte cyklat innan, att jag precis varit förkyld, att benen är långt ifrån pigga, att det är inom en gren där jag inte känner mig hemma. Det kan berika mycket ändå bara inställningen är den rätta. Att kunna välja, värdera och prioritera. Förvalta min energi där jag vill fokusera den. Det är skönt att kunna gå in med glädje och gemenskap. Enbart. 

Gillar

Kommentarer

Ida
Ida ,
Om någon någon gång undrat vad rörelseglädje är - så är det precis det där! Älskar dig, saknar dig och längtar tills vi ses ❤peaceandida.devote.se
Bernt
Bernt,
Eller hur! Livet ska inte bara vara tävling.... det är ju återhämtning också 😉
Och att delad glädje är dubbel glädje upplever man väldigt starkt under ett långlopp 😊
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229