Känslan när ditt hjärta går i tusen bitar måste vara den värsta du kan vara med om. Det är som att en demon kryper in och sliter isär hela ditt inre. Du känner dig ensammast i hela världen och aldrig någonsin går hjärnan så mycket på högvarv. Overthinking deluxe. Är det inte märkligt att du ifrågasätter dig själv när någon annan krossar ditt hjärta?

Det finns en positiv sak med ett krossat hjärta - att det går att laga. Även om det kanske syns lite ärr och skarvar här och var kommer det ändå bli helt. Det kommer att kunna fylla sin funktion igen. Ett hjärta med ärr är ett starkt hjärta. Och hur häftigt är det inte att vi har förmågan att laga vårt eget hjärta? Jag växer aldrig så mycket som person som när jag inser att det inte gör lika ont att tänka på honom längre. Klumpen i magen är inte längre lika påtaglig. Den obehagliga, ilande känslan som går genom kroppen när du hör hans namn eller tänker på honom uppstår mer sällan.

Det är ju faktiskt helt fantastiskt när jag tänker på det. Jag vill ge mig själv en klapp på axeln för att jag tagit mig igenom alla dessa sömnlösa nätter. För trots alla ärr mitt hjärta har, fyller det ändå sin funktion. Och jag står här idag, starkare än någonsin.

Likes

Comments

Ljudet från pingisbollen som studsar mot bordet, *kluck* låter det när den träffar muggen som är fylld med vin. Fan, vi förlorade... Det andra laget hade fyra muggar kvar på deras sida - det är bara för mig och min kompis att dricka upp. Vinet rinner ner i halsen och det kväljer mig lite när jag känner smaken av vitt vin blandat med ölen som tidigare varit i glaset.

Vilken kväll detta kommer att bli! Jag är i Göteborg med mina underbara tjejkompisar och det kommer bli en succé. Vi är nyss fyllda 18 och kroglivet är så nytt och spännande. Jag känner hur alkoholen gör sitt jobb, jag blir mer och mer berusad. En cigg på balkongen. En kompis ropar att taxin är på väg. Dags att kliva i mina nyinköpta Jeffrey Campbell-klackar. Jag känner hur huvudet snurrar och jag har lite svårt att fästa blicken, jag ser liksom dubbelt. Detta är inget nytt, jag har varit full många gånger förut och visst är det en lite skön känsla ändå? Den här gången är det dock något som inte känns som vanligt. Mitt hjärta slår lite extra snabbt och är det inte lite svårt att andas? Nåväl, taxin är här och nu ska vi ut och göra Göteborg osäkert.

Taxiresan känns som en evighet. Jag hör hur mina vänner skrattar och skojar med varandra men jag hör inte riktigt vad de säger. Är jag FÖR full nu? Framme på Teatergatan kliver vi ut taxin. Det är tungt att andas och jag upplever att mitt huvud inte får tillräckligt med syre. Om jag inte sätter mig ner nu kommer jag att svimma.

”Kom nu då” ropar en kompis från Excet-kön. Men en annan kompis har upptäckt att det är något som inte står rätt till med mig. Jag får syn på en träbänk på andra sidan vägen och springer dit för att sätta mig. 12cm klackar men ändå springer jag som om jag vore jagad av ett vilddjur. Jag börjat knäppa upp min jacka och min blus, jag måste få luft! ”Vad är det som händer?” frågar min kompis som vinglat efter mig när jag sprang över vägen. Jag blir ledsen. Vad är det för tryckande känsla över mitt bröst? Har jag drabbats av en hjärtinfarkt? Ja, det måste vara det. Alla symtom stämmer in. Jag är yr, har ett tryck över bröstet, har svårt att andas och mår illa samtidigt som magen börjar värka. Jag gråter så mycket att jag knappt kan ta ett andetag.

Min kompis frågar om hon kan göra något för mig. Borde jag be henne ringa 112? Tänk om det inte är en hjärtinfarkt. Fast vad skulle det annars vara? Jag ber henne ringa min mamma som är bosatt i Göteborg. Mamma är lugn, hon förstår ju vad det handlar om. Hon ber om att få prata med mig. Hon lugnar mig och försöker få mig att sluta hyperventilera samtidigt som hon sätter sig i bilen för att hämta mig.

Det har gått en kvart sen vi klev ur taxin men det känns som flera år. Plötsligt börjar det kännas lättare. Jag kan andas normalt och trycket över bröstet släpper. Kan en hjärtinfarkt bara gå över sådär utan behandling? tänker jag. Mamma är här och jag har nog aldrig känt mig så lättad över att se henne. Hon kramar mig länge och jag börjar återigen gråta hysteriskt. Jag var så rädd och nu är jag trygg. Jag gråter av lättnad.

Min första utekväll med mina tjejkompisar i Göteborg slutade med mitt första möte med min värsta fiende - ångest.

Likes

Comments

Vad roligt att just du har hittat hit! Detta är ett ställe som jag skapat för oss - mig och dig. För mig för att jag ska kunna uttrycka mig och skriva ner mina tankar och känslor i text. För dig för att du aldrig ska känna dig ensam, någonsin.

Detta kommer verkligen att bli en utmaning, men det är en utmaning som jag ser fram emot väldigt mycket. Det är ju svårt att sätta fingret på vad man ibland känner och tänker, men det är precis vad jag ska försöka mig på.

Hur växte då denna idé fram? Jag älskar själv att läsa texter jag kan relatera till, hur skönt är det inte att känna att man inte är ensam? Jag själv har väääldigt mycket tankar och funderingar kring livet och jag sitter inne på så mycket känslor så att jag ibland tror att jag ska spricka. Jag kommer således att vara väldigt personlig, men inte privat. Allt från kärlek och krossade hjärtan till kompisrelationer, ångest och trasiga själar.

Återigen - kul att du hänger med! Nu kör vi!

Likes

Comments