Så var det onsdag och jag blev i måndags inlagd inom psykiatrin igen. Måendet har dalat ganska rejält senaste tiden, och jag har inte riktigt kunnat hantera det känslomässiga kaos som jag befunnit och befinner mig i. Vilket resulterade i ännu en inläggning.

Jag som hade planerat att hålla mig utanför slutenvården för en lång tid framöver. Det höll knappt några veckor så var jag tillbaka här där jag varit så många gånger förr.

Jag befinner mig i en känslomässig anarki, en turbulent obalans som får mig att falla precis hela tiden, och jag försöker lista ut hur jag ska ta mig upp istället för att balansera på linan och ibland hänga handlöst ned och landa mot grusad mark. Skrubbsåren försvinner liksom inte, de sitter på kroppen och infekteras, och det är omöjligt att för dem att läka, bara det att skrubbsåren sitter i själen istället för på exempelvis knäna.

Vi får se hur länge jag blir kvar här, men det blir nya bedömningssamtal varje dag. Så får vi se vad som händer och sker.

Men nu är ni iallafall uppdaterade med vad som sker i mitt liv.

Hoppas allt är väl med er.

/ Josefin
#psykiskohälsa #psynligt #borderline

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 65 Readers

Likes

Comments

Min Psykiska Ohälsa.

Så var jag inne på min andra sjukskrivning inom loppet av två månader. Min psykiska hälsa har varit allt annat än god. Vad som påverkat det vet jag inte helt hundra. Det enda jag vet är att jag just nu inte är kapabel till att jobba då orken träter och jag stundvis mår riktigt dåligt, och alla andra stunder mår jag halvdåligt.

Just nu spenderar jag väldigt mycket tid på psykiatrin. Jag har dagpsykiatri två dagar i veckan, för att förhindra eventuella inläggningar. Då det blivit ett par korta inläggningar senaste tiden.

Jag håller även på med en utredning där de konstaterats att jag lider av posttraumatiskt stressyndrom samt emotionell instabil personlighetsstörning. Verkar även som jag uppfyller kriterierna för bipolär sjukdom, men vilken typ får jag veta om några veckor, då hela diagnostiseringen är färdig. Vilket förklarar en hel del till varför jag är som jag är och känner allt det som jag känner.

Igår var mina föräldrar med och träffade psykologen och det var faktiskt väldigt intressant att få höra hur de upplevt mig från spädbarn tills där jag är i dag.

Igår var jag med i BLT - där jag pratade om sjukdomar som inte syns till det yttre. Artikeln hittar ni här: http://www.blt.se/feature/josefin-vill-fortsatta-att-bryta-tystnaden/

I natt kunde jag inte sova, så vid 03:30 gav jag upp och gick upp och duschade samt tog mig en apelsin och en kopp kaffe. Vid 05:30 gjorde jag ett nytt försök att få några timmars sömn, och jag lyckades somna, dessvärre vaknade jag fasansfullt av mardrömmar, ännu en natt. Precis som varje natt. Något som är otroligt tråkigt och som tär något enormt på psyket.

Idag var jag på dagspsykiatrin där vi bakade chokladbollar på dadlar. Enormt spännande och även gott. Annars var det en lugn dag. Var hos dispensären i morse och hämtade mediciner utöver allt annat. Och om några timmar skall jag åka in till stan och träffa Emma för att äta på Pinchos och ta en drink eller två. Skall bli mysigt. Imorgon tänker jag sova, länge. (Förutsättningen är att jag lyckas somna.)

Det är väl ungefär såhär mitt liv ser ut just nu. Jag vilar, hänger på psykiatrin och försöker få tillbaka orken. Men det lär dröja.

Nästa vecka skall jag även till ätstörningsenheten för att träffa min nya terapeut som jag skall ha individualterapi med under DBT:n. Som jag väntat. Men nu äntligen är det på gång.

Likes

Comments

Vardag

Saknaden dränerar en fullständigt. Det är som att kippa efter andan utan att få luft. Den smärtande bröstkorgen mot det tomma intet. Och saknaden, saknaden efter dig gör för ont för att kunna beskrivas. Men skrivandet är det enda jag har. Det enda som tar mig till en plats där jag bara kan vara. Där jag kan gråta utan att ifrågasättas, där jag kan känna alla mina känslor på en och samma gång. Där jag får rasa ihop i en hög och gå sönder, för att sedan resa på mig, ta upp mina spillror och bygga ihop en ny del av mig som aldrig någonsin kommer bli så som den var tidigare.


Saknad. Saknad. Saknad.
Det är som hundratals knivhugg i bröstkorgen, enda skillnaden är att saknaden inte tar död på en. Utan en fortsätter leva trots smärtan. Trots den saknad efter dig som existerar inom mig. Och ingenting blir som det en gång var när du inte längre är kvar i livet.

Det är nog saknad jag känner.
En enorm saknad.
Efter dig.

Men du kommer inte tillbaka. Jag saknar dig varje dag.

Men en dag så dansar vi bland molnen till tonerna av ditt skratt. Tills den
dagen skall jag bekämpa smärtan som saknaden orsakar. Och så ska jag kämpa för dig, för rätten till mitt liv. Precis så som du skulle velat.

Jag älskar dig och jag saknar dig.
Du lever inom mig för all framtid.

It´s a cold and it´s a broken hallelujah.

Likes

Comments

Vardag

23 December

Dan före dopparedan resulterade i tre nya hål i öronen, samt uppesittarkväll med familjen. Vi vann inget på våra bingolotter men det var några trevliga timmar innan jag halvslumrade i kapp med halva familjen.

24 December

Julafton så vaknade jag upp hos mina föräldrar, och vi började dagen med risgrynsgröt och lite paketöppning. Därefter åkte vi ut och fixade det sista till julbordet medan mamma stannade hemma och gjorde janssons frestelse. Därefter var det bara en lugn dag med film, god mat, Kalle Anka och liknande. Och runt 17-tiden tog jag bussen hem till mitt där jag forsatte julmyset med alven på bilden ovan, och så somnade jag relativt tidigt.

25 december

Den 25 ringde pappa till mig vid 07:30 och frågade om jag skulle följa med ut, och sedan följa med hem och äta middag samt testa deras nya VR, vilket jag hängde på. Så vi åkte ut till Elgiganten där jag köpte en ny datormus och chailatte. (Bästa köpet) Därefter åkte vi vidare till Rusta där jag hittade lite filtar och annat smått och gott. Ett skoställ blev det också. På kvällen gick jag och E ut och tog några drinkar på Stars and Stripes - vilket var ett kärt återseende och en välbehövlig kväll.

27 december 

Igår träffade jag L på mellanvården för att fortsätta screeningstesterna, inför diagnostisering nästa vecka. Därefter träffade jag min ena öppenvårdskontakt. Alla möten på psykiatrin gick faktiskt bra. Lite tungt när det är frågor om sådant en varit med om, och upplevt. Men jag överlevde det också, så som det verkar iallafall.

På eftermiddagen städade jag ut julen då min trebenta katt hela tiden satt och petade ner julgranskulorna med sin enda framtass till den punkt då jag höll på att bli tokig på att snubbla på julgranskulor hela tiden. Så nu är julen ute ur mitt hus. Därefter ringde några vänner och så åkte vi ut och käkade på Kruthus. Det var mycket trevligt. Därefter tog vi en sväng på stan innan vi slutligen åkte hem och spelade lite SkipBo.

Därefter slocknade jag som ett ljus i sängen med Indra (katten) vid min sida.

Likes

Comments

Min Psykiska Ohälsa.

God eftermiddag på er. Så vart det fredag igen. Imorse vaknade jag upp hemma hos mina föräldrar där jag valde att slumra över igår. Så imorse vid 08 tog jag bussen hem till mitt, då jag städade av lite grann och därefter valde att sova några timmar extra.

Vid 13 så hade jag möte med en av mina öppenvårdskontakter inom psykiatrin. Så vi skrev kontrakt och diskuterade den likgiltighet jag känner. Vi diskuterade även hur jag skulle gå till väga i krissituationer. Och att allt som gäller i sådana lägen är min krislista.

Det var ett lite kortare samtal då jag varit väldigt trött idag och inte alls kunnat förmedlat mina tankar på samma vis som jag brukar. Så efter mötet gick jag och handlade lite på Willys och nu sitter jag i soffan då två av tre katter tagit upp hela min säng. Har tittat på en halv film. (Lite rastlöst)

Annars har det inte hänt så mycket idag. Och nu är det jul vilket innebär fyra dagars ledigt från psykiatri och sjukhus och allt vad det innebär. Känns ganska skönt med en paus. Inga måsten, inga rutiner, - bara tid för att vara och vila upp sig.

Om några veckor börjar jag jobba igen efter en månads sjukskrivning. Kommer nog bli bra att komma igång igen; och kombinera det med alla möten. Heltidsjobb att få ekonomin att gå i hop sig samt att hjälpa sig själv och lära känna sig själv och sina tankar och signaler. Kommer ta tid. Men det kommer vara värt det.

Vi hörs snart.

/ Josefin

Likes

Comments

Min Psykiska Ohälsa.

Så var det torsdag igen. Idag vaknade jag vid 06-tiden efter att ha somnat runt 20-tiden igår. 10 timmars sömn, plus, minus, noll, - var inte fy skam. Satte på lite låg musik och låg kvar i sängen en stund kändes välbehövligt att bara få vara. - Vid 09:30 skulle jag vara på Mellanvården så jag anmälde mig i receptionen som vanligt (blivit stammis - behöver inte ens säga mitt namn längre. - haha) Så träffade jag en behandlare och så fortsatte vi med screeningstesterna som psykologen skall få gå igenom hädanefter inför diagnostisering och val av behandlingsform. Nu har allt gått i superhög fart och allt händer samtidigt. Under nästa veckas tre vardagar väntar hela fem besök inom psykiatrin. Ja ni hör ju själva att jag spenderar största delen av min tid inom psykiatrin för tillfället.

Efter en timme av svarande på frågor så tog jag bussen in till stadens mittpunkt för att låna några böcker på biblioteket. Därefter mötte jag upp min lillasyster och hennes vänner en stund.

Efter det så hämtade pappa mig så åkte vi till Hjälpmedelscentralen där jag fick prova ut ett tyngdtäcke; för att minska ångest, oro och göra så att jag kanske sover bättre och succesivt kan avsluta medicineringen med sömntabletter. Men vi får se vad tiden har att erbjuda. Tar iallafall lite tid innan tyngdtäcket kommer hem så var skönt att det blev av idag då det blivit inställt 2 gånger (från min sida) - pga mitt mående.

Hunnit med att skriva lite musik, samt att spela piano och gitarr. Sitter med noterna inför julottan och försöker göra mig själv klokare. Går sådär. Men iallafall. Ikväll ska jag nog hem till mor och far, - tar nog med mina julsockor som jag håller på att sticka. Bra sysselsättning.

Annars händer det inte mycket mer idag; hänt tillräckligt ändå. Så nu ska jag bara läsa en liten stund innan pappa hämtar upp mig.

Hoppas ni har en dag där ni tar hand om er själva och varandra.

Vi hörs snart.

/ Josefin

Likes

Comments

1. Vem litar du på? De som står mig närmast, samt mina öppenvårdskontakter och mina läkare.

2. Vart skulle du vilja vara just nu? Just nu vill jag inte vara någon annanstans än i min säng.

3. Favoritstad? Prag

4. Vilket är ditt favoritnummer? 14

5. Vad var det senaste du åt? Risgrynsgröt.

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då? Svart på grund av att det avspeglar min själ.

7. Hur är vädret just nu? Mörkt och regnigt.

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med? Pappa.

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet? Ögon.

10. Vad har du för skostorlek? 39/40

11. Favorit tv-program? Sofias änglar.

12. Har du några syskon? En lillasyster och en lillebror.

13. Längd? 161,5 (Halvan är viktig)

14. Hårfärg? Svart med rödbruna nyanser.

15. Ögonfärg? Blå.

16. Använder du kontaktlinser? Nej.

17. Favorithögtid? Julen. På grund av alla julkonserter.

18. Favoritmånad? September.

19. Har du gråtit någon gång utan anledning? Händer cirka 80 procent av mitt liv.

20. Vilken var den senaste filmen du såg? Känn ingen sorg.

21. Favoritdag på året? Ingen aning.

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt? Nej, men en skall hitta någon att fråga.

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)? Nej, är urdålig.

24. Kramar eller kyssar? Båda

25. Choklad eller vanilj? Vanilj

26. Har du tatueringar? Ja, 8 stycken. Varav sju är på armarna och en bakom örat.

27. Vad lyssnar du på just nu? Just nu går en blandlista från det gångna året, och för tillfället spelas Sias "I´m in here".

28. Är du kär i någon kändis? Nej.

29. Vilka böcker läser du just nu? Just nu läser jag Antiloper av Ester Roxberg.

30. Piercingar? Inte längre, förutom öronsnibbarna då.

31. Favoritfilmer? Ingen aning.

32. Favoritsport? Badminton.

33. Vad gör du just nu? Inväntar klockan så pass att det är socialt accepterat att gå till sängs.

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn? Smöriga påspopcorn.

35. Hundar eller katter? KATT!

36. Favoritblomma? Kaktus och allt annat lättskött.

37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra? HAHAHA, ja när jag eldade makaroner med tändare när jag var liten för jag ville se om en kunde göra det och äta eldade makaroner. (Stört barn jag vet)

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet? Nej har ingen bästa kompis.

39. Har du älskat någon någon gång? Ja det kan hända

40. Vem vill du träffa just nu? Mina kusiner.

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan? Jadå.

42. Hur imponera man på dig om man är kille? Var en bra människa.

43. Gillar du att flyga med flygplan? Ja, men så omiljövänligt.

44. Höger- eller vänsterhänt? Höger.

45. Hur många kuddar sover du med? 3

46. Saknar du någon? Mina kusiner.

47. Lyssnar på radio? Det händer.

48. Bästa beslutet du har gjort i år? Att inte låta människor vinna och hindra mig i min vardag.

49. Sämsta beslutet i år? Att jag inte köpte en dubbelsäng när jag flyttade.

50. Din senaste nerladdade app? Musikhjälpen.


Likes

Comments

Emotionell Instabil Personlighetsstörning

Onsdag den tjugonde december och jag famlar och ramlar och samlar ihop spillrorna av mig själv, mestadels genom möten på psykiatrin. Började dock min onsdag med att träffa J för att prata om livet och allt där omkring. Därefter var jag med på morgonbön; tänkvärt och något jag önskar jag kunde vara med på oftare.

Därefter missade jag att hämta läkemedel hos läkemedelsstödet, men skulle ändå träffa min ena öppenvårdskontakt så vi löste det där och då. I dag samtalade vi mest om julotta och sång. Jag har med den nya medicinen börjat tappa mina känslor ganska kraftigt. Jag känner endast en stor likgiltighet. Något jag absolut inte är van vid. Men tydligen skall det vara positivt att jag får vila från mina känslor, ångest och mitt övertänkande sätt. Ge mer energi till vardagen, men det vet jag inte om jag har.

Väderomslaget har påverkat mina leder något enormt. Så jag har ondare och har sämre rörlighet. Trots det så gick jag en promenad på 45 minuter i morgonmörkret. - Jag är väldigt trött hela tiden, förutom att det i princip är den vanligaste biverkningen på alla mina mediciner, så är det den vanligaste biverkningen av min reumatiska sjukdom också. Så livet plussar rejält när det gäller negativa spiraler. Men men. Jag kämpar på.

Imorgon har jag ytterligare två möten med psykiatrin. Men mer om det i morgon eftermiddag.

Vi hörs snart.

Likes

Comments

Det är tisdag, men i mitt huvud så vet jag inte vart dagarna tagit vägen. Det är som att tiden springer iväg men jag står kvar och stampar febrilt i samma gamla mörka avgrund vankandes fram och tillbaka. Livet är inte lätt, det har det inte varit på länge. Jag har på något vänster hållit mig flytande; varit nere på botten och vänt ett dussintals gånger. Simmat upp till ytan och tagit små korta andetag; för att därefter ha slitits ner under vattenytan kippandes efter andan och glädjen till det liv som jag blev tilldelad för snart hela tjugo år sedan.

Läser och läser, både artiklar, reportage och människors bloggar för att göra mig själv åtminstone lite klokare på den diagnos jag fått. Och helt plötsligt skapas en förståelse varför jag hela tiden dras ner mot botten för att på några timmar kunna simma mot toppen ta några snabba andetag och därefter dras ner i samma mörka avgrund igen. Någonting jag tidigare inte kunnat förstå mig på.

Jag har helt ärligt inte förstått varför jag inte blir bättre. Varför ingen antidepressiv medicin som vi testat har gett effekt, varför jag är som jag är; och varför ingen hjälp har hjälpt mig. Jag har varit ett hopplöst fall, någon utom räddning, utan framtid. Stundvis känner jag så även idag. Det pendlar mycket. Men samtidigt vet jag nu att det finns en plan, och resurser som läggs på mig; för att jag skall kunna få leva ett liv som är värt att levas. Och inte endast vara ett existerande ting utan mening.

Emotionell instabil personlighetsstörning, tänk om jag visste det för några år sedan, då kanske hjälpen hade hunnit komma i tid; och jag hade kanske vid den här tidpunkten haft en färdig gymnasieutbildning; - möjlighet till att studera vidare; - Jag hade kanske inte pendlat så mycket som jag i dagsläget gör. Och jag hade kanske inte behövt bli besviken på mig själv.

För jag är besviken på mig själv; för att jag gör människor i min omgivning besvikna. Med mitt ständiga drunknande, och kippande efter luft så hänger det bara ett stort orosmoln i luften i min omgivning.

Men det är därför jag framöver kommer ha minst fyra sjukhusbesök i veckan, desto fler nu innan min sjukskrivning är över.

Efter årsskiftet ska jag komma tillbaka till vardagen ordentligt igen. - Imorgon flyttar jag tillbaka till lägenheten efter några veckor på sjukhus och därefter några dagar hos mina föräldrar.

Känns skönt att komma hem till mitt igen. Till mina katter, marsvin och min säng. Det kommer bli bra, men en kamp. En kamp för livet som ni får följa med på. Är ni med mig?

Likes

Comments

Den här veckan kan vi lättsamt beskriva som kaotisk på alla plan.
Eftersom jag har svårt att hantera mina känslolägen så agerar jag väldigt lätt i affekt;
vilket skapade en farlig situation i onsdags under min permission som jag dessvärre inte tänker dra upp här.

I vilket fall som helst så kom jag tillbaka till avdelningen i fredags och bad om permission från lördag eftermiddag till måndag morgon; vilket läkaren bedömde okej. Så nu är jag hemma och vi har julbakat, åkt runt i staden på en massa ärenden och sådär.

Därefter har jag skrivit om min krislista och gjort en som mina föräldrar kan ha hemma hos sig.
Imorgon ska jag vara tillbaka bakom psykiatrins låsta dörrar klockan 10:00. Därefter vankas det utskrivningssamtal, vilket känns enormt skönt och som att det verkligen är på tiden att komma tillbaka till vardagen igen.

Efter utskrivningen skall jag träffa min öppenvårdskontakt samt min ordinarie läkare, - så får vi se vad som beslutas. Vet att kommande vecka är fullspäckad med möten och liknande.

Annars tar jag en fot framför den andra och kämpar för livet. För ansvaret ligger
ju i mina händer.

Vi hörs snart igen.

Likes

Comments