ATT BLI MAMMA

Har sen jag fick mitt första syskon vetat att jag vill ha en stor familj. Jag är äldsta barnet bland mina syskon och har hela livet känt ett ansvar över dom alla.
Jag har vetat sen första dagen jag och Rickard träffades att vi kommer sluta upp som en familj. Sett han som far till mina barn oavsett hur knäppa vi har varit.

När Harry kom hade jag inte så mycket förväntningar på hur livet skulle vara. Det var såklart en spänning som byggdes upp i 9 månader. Vem skulle han vara? Hur skulle han se ut?
Sekunden han föddes och jag fick upp honom på mitt bröst så kände jag mig tom. Mitt hjärta var inte längre i min kropp utan utanpå. Sån läskig känsla att ha ansvar över en sån liten människa. Vi var livrädda på sjukhuset, minsta lilla ljud eller rörelse bevakade vi med hök ögon. Jag är fortfarande rädd men inte lika vilsen som jag var i början. Nattar honom varje kväll och saknar honom innan jag ens gått ut ur rummet. Även fast han ibland vaknar en gång i timmen natten ut så längtar jag efter att få tända lampan och se hans leende. Känslan att titta honom i ögonen och veta att han är min, min son? Det är fortfarande helt sjukt för mig att ta in. Kärleken för honom kommer jag aldrig kunna beskriva, för den är obeskrivlig. När han är ledsen blir jag ledsen och när han är glad är jag glad.

Har under senare tiden blivit så stressad att det går för fort och han inte längre ska vara min bebis. Att han inte kommer behöva mig på samma sätt som han gjorde när han precis kommit. Nu äter han ju mat och snart kommer han inte vilja amma. Skulle ni frågat mig för tre månader sen skulle jag sluta amma men är glad såhär i efterhand att vi inte gjorde det. Det mysigaste som finns är att få den närheten med honom. Jag vet att jag måste acceptera att det är livets gång och självklart vill jag att min son ska utvecklas men har svårt att förstå.

Jag känner mig väldigt säker i min roll som mamma och växer mer in i det varje dag. I början handlade det endast om att lära känna honom och hans behov. Nu handlar det mest om att stärka vår relation, jag märker mer och mer för varje dag att han förstår vem jag och Rickard är. Han blir blygare mot främlingar även om han snabbt busar och ler.

Jag trodde innan han kom att jag var som lyckligast i livet men med honom är livet bättre än det någonsin varit. Såklart finns det stunder där man känner sig vilse men han hjälper en att hitta tillbaka. Även om det är klyschigt att säga så är det så självklart att det var Harry som skulle göra våran familj till tre. Han är bestämd och envis. Extremt matglad och smakar på allt vi erbjuder honom. En sekund från skratt och ler vid minsta ögonkontakt. Han är så med och vill gärna se vad vi gör och pilla på saker vi sitter med. Jag är säker på att han kommer bli världens finaste kille och jag kommer lära honom allt jag kan.

Min fina Harry tack för du förgyller varje dag och för att du gjorde mig till mamma.

Gillar

Kommentarer