Som en sten i bröstet

Hade en bra morgon. Ännu en artikel blev skriven medan värmen från kaffet spred sig i kroppen. Ändå har jag en sten i bröstet, en klump i halsen och nära till tårar. Jag önskar att det vore mensen som spökade men den har flugit sin kos för denna gång. Egentligen vet jag vad som är fel, det är en känsla av besvikelse blandad med att inte vilja vara till besvär. Mitt förra inlägg togs emot väl, ändå är det något som skaver, en känsla av att inte vara bra nog, att ingen riktigt någonsin riktigt är stolt över mig.

Jag har aldrig riktigt känt att någon trott på mig och jag har nog aldrig riktigt trott på mig själv heller. Jag har haft mängder av idéer som aldrig lyckats bli av, jag har misslyckats så många gånger och oftast är det på grund av mig själv. Jag har ändrat bana och drömmar för varje gång jag vaknar. "Jag vill bara göra någonting som är kul, något jag faktiskt är bra på." Jag kan väl förstå att det kanske är svårt att stötta något man inte riktigt vet vad det är, något som inte baseras på samhällets normer av vad framgång är. Jag vill bara trivas, jag vill bara ha kul, känna mig hemma, känna mig lite mindre värdelös.

Jag har pendlat genom livet, mellan känslan av att klara allt till att inte lyckas med något. I efterhand förstår jag att mycket grundar sig i andras ord, andras värderingar av mig, som jag slutligen tagit för sanningen. Det är mig det är fel på. Ord som ekar i huvudet. Korkad, dum, stökig, lat, oduglig, oälskad. De omkring mig bryr sig inte, de vill bara ha något av mig. Sorglig. Patetisk.

Jag vet inte vad som gör mig mest ledsen. Att jag blivit så rädd för att prata om det eller att orden överhuvudtaget fått fäste. Det var så länge sedan nu, känns nästan som en livstid. Men känslan sitter kvar. När någon hånar en för ens jobb, när någon står över dig och skrattar åt din ekonomi, när någon du älskar förklarar för dig att du är oälskad och värdelös och att alla i din omgivning enbart ser dig som ett objekt. En kropp utan hjärna. En själ utan framtid. Det sätter sina spår, hur tuff man än är.

Jag vill bara bli uppskattad, sedd, stöttad. Älskad och trodd på.
Kanske överreagerar jag ibland, kanske överdriver jag. Kanske är den där stenen i bröstet bara oläkta sår.
Men det gör inte mindre ont för det.

Gillar

Kommentarer

janielindahl
janielindahl,
Smärtar så att läsa hur du mår och har mått Sofié. Att andra människor har sått tvivel i dig, och satt såna oförlåtliga sår i dig... Såpass att det lett till tvivel på dig själv. Önskar jag kunde ta bort den där stenen från ditt bröst! För du är värd så mycket bättre. Det är du verkligen. Var rädd om dig ❤️
nouw.com/janielindahl
Svatantrya
Svatantrya,
Jag suger åt mig varje ord du säger och är så himla tacksam för att jag lyckats bygga upp en så mysig och härlig liten plats på nätet. Tusen tack för dina ord. <3 Jag växer mig starkare för varje dag <3
nouw.com/svatantrya
BelleTherese
BelleTherese,
Du vill bara precis samma sak som alla i regel vill. Det är inget konstigt med det och du förtjänar det också. Villkorslös kärlek, äkta kärlek, som inte mäts i pengar, karriär eller framgång. Människor som ler när du ler. Som mår bra av din glädje oavsett vad den beror på. Men det är sällsynt sånt där, för folk är ofta rädda, avundsjuka eller oförstående och det är orättvist att man får lida pga deras beteenden. Du är bra, precis så här son du är 💛
nouw.com/belletherese
Svatantrya
Svatantrya,
Vad du är fin, så himla tacksam för det fina lilla community vi börjar bygga upp här, jag och mitt gäng <3 haha. Jag tror inte alltid folk tänker sig för, det är ett problem med hela mänskligheten, vi går med skygglappar genom livet och ser inte den hand som sträcker sig efter oss. <3 Vi kan alla lära oss mer av det. <3
nouw.com/svatantrya
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229